mytologi – S M Jönsson

Spåren efter det omöjliga – finns sjöodjur och havsmonster?

Glad i mina nya anteckningsböcker och pennor ägnade jag gårdagen åt att fördjupa mig i ämnen – och att anteckna medan tankarna fortfarande var färska. Det är något särskilt med att skriva för hand. Att kunna pausa ett ögonblick och fånga det där som annars lätt flyger förbi.

Ett hav av myter, fynd och sägner från djupet

En av gårdagens mest inspirerande källor var Historys officiella Youtubekanal, närmare bestämt ett nytt avsnitt i serien The proof is out there. Avsnittet heter ”Creepy sea monsters” – och ja, det är precis så spännande som det låter. Här går man igenom allt från senaste fynd till gamla legender och sällsamma observationer. Foton, filmklipp, folktro. Allt ryms i en värld där sjöodjur och havsmonster fortfarande fascinerar.

Sanna eller falska spår efter vattenvarelser?

Så vad är det avsnittet tittar närmare på? En japansk sjöjungfru från en 300 år gammal låda, exempelvis. Lådan påstås ha öppnats så sent som 2022. Enligt japansk folktro har sjöjungfrur bland annat apansikten och bär inte mycket likhet med den västerländska bilden av översvallande skönhet.

fakta och tro megalodon havsmonster inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Från Brasilien visas ett filmklipp där en fiskebåt tycks jagas av en varelse med lysande gula ögon. Ett annat klipp visar en gigantisk orm som ringlar genom vattenmassorna i en flod – och genast går tankarna till myter om floddelfiner som kan anta mänsklig skepnad, till gudomliga sjöormar och till urtidsdjuret titanboa.

Ett annat fynd visar ett osannolikt långt skelett på Medelhavets botten. En ryggrad? Något som för tankarna till megalodon. Kan urtidsdjur fortfarande gömma sig i djupet?

Och förstås – de brittiska öarna, där spåren efter sjöodjur är täta och ständigt återkommande. Nessie, Loch Ness-odjuret, dyker så klart upp. Här görs kopplingar till svanödlor och plesiosaurier, som tydligen levt i området en gång i tiden.

loch ness sjöodjur folktro och saga fakta — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Avsnittet är både spekulativt och sakligt – mest faktabaserat och analytiskt, faktiskt – men med respekt för det mänskliga behovet av att tro och berätta. Oavsett om fynden avfärdas eller lämnas öppna blir programmet en fascinerande introduktion till mytens kraft och människans relation till havets djupaste skuggor.

När bilder föds ur folktro, skräck och fantasi

För min del blev det här avsnittet startskottet för ett nytt målarbildstema. På kvällskvisten drog jag i gång en ny bildserie – och först ut är ett havsmonster. Det känns som en naturlig fortsättning på en dag som började med penna mot papper och slutade i undervattensfantasi. Jag är förtjust i att låta idéer vandra från intryck till skiss, från historia till eget bilduttryck. Och här fanns gott om näring för tanken.

Tips: Se avsnittet Creepy sea monsters på Youtube

Avsnittet i fråga finns att se på Historys officiella Youtubekanal och är en del av spellistan The proof is out there. Om du, liksom jag, är nyfiken på gränslandet mellan vetenskap, myt och berättelse – missa inte ”Creepy sea monsters”. Det är en cirka 35 minuters fascinerande resa genom havslegender, moderna observationer och tidlösa skräckberättelser. Allt med en vetenskaplig inramning.

Och på tal om skräck på havet, se mitt blogginlägg om spelet Dredge.

En berättelse i blom – skapandet av en mytisk kärleksscen

Det finns berättelser jag alltid återvänder till. Inte för att de är enkla eller trösterika – snarare tvärtom. De skaver, glöder, dröjer sig kvar. En av dem är myten om Afrodite och Adonis. Den vackre jägaren som får gudinnans hjärta att slå, men som också ska komma att krossa det.

En dag såras Adonis dödligt av ett vildsvin. Afrodite rusar till honom, men hinner inte rädda hans liv. Hennes tårar faller till marken där han legat, blandat med hans blod. Och ur sorgen spirar något nytt. En blomma. I vissa versioner sägs det vara vitsippor, i andra anemoner. Döden som skapar liv – det är både symboliskt och fysiskt. Och så vackert i sin sorg.

Det var den berättelsen jag ville gestalta i bild. Jag har arbetat med det här projektet tidigare, på en annan plattform. Sedan dess har det fortsatt växa inom mig, varför jag återkom till och byggde vidare på det. Bild för bild. Med hjälp av Midjourney, ett AI-verktyg som jag experimenterat med i över ett år nu, formade jag Afrodites värld – ett landskap av ljus, smärta och återfödelse.

Att återskapa känslor i bild är alltid en utmaning. Och särskilt med AI, där det ibland krävs oändlig finjustering för att få till en bild som känns. Jag ville fånga det skira. Det eteriska. Kontrasten mellan Afrodites gudomliga prakt och den ömhet som föds ur förlust. Och jag ville att blommorna – vare sig du ser dem som anemoner eller vitsippor – skulle tala om något större än bara växtlighet. De skulle bära en berättelse.

myt om afrodite adonis och vitsippor blommor springer ur gudinnans sorg — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Min skarpögde sambo påpekade något som jag själv knappt tänkt på, så uppslukad som jag varit: Hon ligger inte riktigt på marken. Och han har förstås rätt. Att få till tyngd i liggande figurer är en av de många stora utmaningarna med AI-bildskapande. Det är svårt att återskapa den där naturliga förankringen i kroppen, hur en kropp faktiskt sjunker ner, tar plats, vilar mot något.

För mig blev det ett slags avvägning. Jag tycker att bilderna ändå bär på det uttryck jag söker – de är eteriska, skira, emotionella. Men jag är också medveten om deras begränsningar. Och kanske är det just det som gör processen levande. Det är inte perfektion jag eftersträvar, utan närvaro. En känsla.

Stilen har vuxit fram under lång tid. En balans mellan hyperrealism och något mer målat, nästan klassiskt. En sorts visuell hybrid som jag trivs i. Och kanske är det just det som myten kräver – något mellan verklighet och dröm. Mellan smärta och skönhet.

För i Afrodites sorg vilar ändå hopp. Och det är kanske det jag återkommer till. I skapandet. I sagan. I blomningen efter allt som gått förlorat.

vitsippor i skog vacker målning med hyperrealistiska inslag — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Vill du fördjupa dig i berättelsen om Afrodite och Adonis kan jag varmt rekommendera en vacker tolkning som publicerats på Sagobygdens blogg – en sida där flera av Sveriges främsta berättare delar med sig av sagor och folktro. I just den versionen vävs myten samman med svensk folktro, där blommorna som spirar ur Afrodites sorg inte är anemoner. De är vitsippor.

Och om du är nyfiken på hur jag tidigare arbetat med bilderna i ett annat sammanhang kan du även läsa det ursprungliga blogginlägget på Hänförd. Där ligger fokus på vitsippan som symbol för liv och död, och det i en högst poetisk tappning. På mitt sätt.