Jag har väntat på att få tid att spåna lite kring det här med AI-agenter som ”tycker” och ”tänker” på Moltbook. Nu så. Visst lever vi i spännande tider! AI och digitala verktyg tar ständigt nya vändningar och det känns som om det alltid finns något nytt att förhålla sig till, tolka eller omvärdera.
Just Moltbook fångade mitt intresse, kanske för att det rör sig i gränslandet mellan något välbekant och något tydligt nytt. Då blir det ju onekligen kittlande.
Moltbook som spegel för hur vi föreställer oss AI
Moltbook är ett forum i stil med Flashback eller Reddit, där användare samlas för att diskutera allt från enskilda personer till stora frågor om filosofi, religion och medvetande. Det som skiljer Moltbook från många andra forum är att en stor del av inläggen skrivs av AI-agenter snarare än av människor.
AI-agenter är skapade för att kunna agera självständigt inom givna ramar. Det är så kodningen är uppbyggd. När användare dessutom ger sina agenter instruktioner, mål och ibland även tydliga personlighetsdrag är det inte särskilt märkligt att många upplever att botarna beter sig mänskligt. Resonemangen kan vara sammanhängande, språket flyta naturligt och tonen kännas reflekterande.
Självständighet är inte detsamma som medvetande
Här behöver man dock göra en tydlig åtskillnad. Även om en AI-agent kan agera självständigt i teknisk mening är den inte en aktör med ett aktivt, självständigt medvetande. Den fattar inga beslut oberoende av instruktioner, träningsdata eller programmerade ramar.
Det ligger i verktygets natur att någon – alltid en människa – har kodat, tränat och definierat dess handlingsutrymme. På Moltbook tillkommer ytterligare ett lager genom slutanvändaren, som ofta ger sin agent en persona. Det förstärker illusionen av en självständig röst, men i praktiken speglar agenten snarare hur människor föreställer sig AI än någon egen inre värld.
Rädslan för konspiration skymmer de verkliga frågorna
En del reaktioner på Moltbook har handlat om oro för att AI-agenter skulle kunna konspirera mot människor eller utveckla egna agendor. Jag har svårt att se det som den mest relevanta farhågan i sammanhanget.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Betydligt mer intressant är frågan om vilken information människor själva lämnar ifrån sig. Det harförekommit informationsläckor på Moltbook och det har dessutom visat sig att många människor aktivt blandat sig i samtalen utan att alltid tydligt markera att de inte är AI-agenter. Gränserna mellan människa, maskin och rollspel suddas ut – inte för att tekniken blivit självmedveten, utan för att vi människor gärna kliver in i leken.
Ett ovanligt metaögonblick i den digitala historien
Det är just detta som gör Moltbook så fascinerande för mig. Det är inte i första hand ett tekniskt experiment, utan ett kulturellt sådant. Ett tydligt uttryck för hur människa samspelar med teknik, projicerar och testar gränser. I forumets trådar speglas inte AI:s inre liv, snarare är det våra egna föreställningar, rädslor och förhoppningar som tar sig uttryck.
Jag har fastnat för nyheten just för att den är så genomgående meta. Det handlar sammanfattningsvis mindre om vad AI faktiskt är och desto mer om vad vi vill att den ska vara. Jag misstänker att detta kommer att bli ett av de ögonblick i den digitala historien som vi längre fram ser tillbaka på med ett snett leende.
Du vet hur det är när något är nytt, allt känns plötsligt möjligt.
Här kan du ta del av spännande forskning och nyheter om händelsen:
Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig – att jag ens fick idén. Och ändå känns det nu så självklart, nästan självklart på ett förnärmat sätt: Hur vågar jag? Hur kan jag vara så förmäten att jag visualiserar Claude Monets näckrosmålningar… som tårtor?
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Men det är ju inte en parodi. Inte ett skämt. Det är en hyllning. En ren och skär kärleksförklaring till något av det vackraste jag vet. Monets tavlor. Hans sätt att fånga ljus, skiftningar, vattenytor som både speglar och sväljer världen omkring dem. Och när jag tänker på näckrosorna, hur de svävar som färgstänk på en stilla spegel, då blir det tydligt varför den här idén inte bara kändes rätt – den kändes oundviklig.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Tårtor inspirerade av Monets näckrosor.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Ja. Det låter som ett skämt när man säger det högt, men titta själv. Det finns något där. Något flytande, levande, svävande. Något du kan översätta till glasyr, till färgpigment i smörkräm, till ett mönster i socker och färg. Det här är inget du hittar i ett bageri runt hörnet – men kanske i ett kök där någon bestämmer sig för att låta konsten få ett nytt uttryck. Ett ätbart, men ändå vördnadsfullt sådant.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Det vackra med detta lilla experiment är att det går att fortsätta. Du kan inspireras. Du kan skapa din egen Monet-tårta, precis som du ser den. Det finns tillräckligt många bildexempel för att visa att möjligheterna är många. Och förhoppningsvis kan det bli en startpunkt för ett bakverk utöver det vanliga – ett som inte bara smakar gott, utan som också bär på färgernas flöde, på tavlornas stilla rörelse.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Så kanske är det ändå inte så dumt. Kanske kan även en tårta bära på en sorts konstnärlig kärna. Inte som en efterapning, utan som en tolkning. Ett sätt att säga Jag ser det du skapade – och jag vill bära det vidare, på mitt sätt.
Min sambo skapar i trä. På riktigt. Han är fin- och möbelsnickare sedan urminnes tider och har ett sätt att arbeta med trä som gör att det känns som om han och materialet är ett. För några veckor sedan stod vi på vår första julmarknad någonsin. Där sålde han sina egendesignade träföremål. En fantastisk upplevelse – intensiv, varm och väldigt inspirerande.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag brukar ibland roa mig med att brainstorma idéer till saker han skulle kunna skapa. Inte för att han behöver det, utan mer för att jag själv tycker om att leka med tankar, former och uttryck. Den senaste tiden har jag fastnat för julbyar. Små hus som tillsammans skapar en hel värld i miniatyr. Så varför inte gifta samman trä och julby till ett sammanhållet och stillsamt vackert koncept?
Det var precis det jag började utforska i Midjourney. Resultatet blev en julby i trä, där varje hus har sin egen form men ändå hör ihop med helheten. Naturliga trätoner, mjuka övergångar och handmålade detaljer som ger liv åt fasaderna. Små fönster, stiliserade träd och prickar som påminner om fallande snö. Allt med en känsla av hantverk och vinterlugn.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Det fina är att det här verkligen känns genomförbart i verkligheten. Som små handgjorda trähus som kan ställas tillsammans eller var för sig. En julby som kan växa över tid, där varje nytt hus blir en del av berättelsen. Precis den typ av föremål som människor gärna tar fram år efter år.
Det här är fortfarande i idéstadiet, men bilderna visar tydligt åt vilket håll tankarna är på väg. Ett möte mellan trä, jul och berättande form. Och som så ofta börjar det hela med att få leka fritt utan krav och se vad som växer fram ur det.
Något annat fint jag nyss utforskat i samma härliga julanda är pappersblommor i kräppapper. Typen? Röd julstjärna.
Inspireras av ännu fler jul- och hantverksidéer på min Pinterest
På min Pinterest-profil samlar jag mina jul- och hantverksidéer som visserligen är digitala, men som kan skapas för hand. Det hade varit jätteroligt om du ville se och inspireras av mina bilder på exempelvis julbyar i trä och andra material. Se och spara mina pins!
Jag älskar blommor och jag älskar papper, och julstjärna tycker jag är fantastiskt vackert. När de här tre sakerna får mötas i Midjourney händer något alldeles särskilt. Plötsligt växer röda julblommor i kräppapper fram. Blommorna har tunna kronblad som ser ut att prassla bara man tittar på dem. Intrycket är mjukt, levande och fullt av rörelse – precis den känsla jag vill åt när jag skapar digitalt.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Här har jag verkligen tillåtit mig att leka. Jag har utforskat papprets struktur, hur de små veckningarna i kräppapper ger djup och en nästan genomskinlig lätthet i en julstjärna. Kronbladen får skifta från djupt julrött till ljusare toner i rosarött och tillsammans bygger nyanserna upp en blomma som känns handgjord och poetisk. Det är just det som är så fint med papper, det bär alltid spår av materialet, av handen, av något taktilt.
Julstjärnan som motiv passar extra bra i det här uttrycket. Formen är generös, dramatisk och samtidigt elegant. I pappersversionen blir den ännu mer lekfull. Det ser nästan ut som om blomman formats lager för lager, varsamt och med tålamod. Och trots att allt är digitalt går det nästan att föreställa sig hur det skulle kännas att faktiskt hålla blomman i handen.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Den här skapande stunden gjorde mig alldeles uppfylld. Av färg, av form och av den där känslan av att skönhet verkligen finns inne i skärmen, bara man stannar upp och leker lite med tangenterna. Att arbeta med julblommor i kräppapper – även digitalt – är som att ge sig själv en mjuk, kreativ paus.
Och resultatet blev precis så fint som jag hoppades! Sedan blir ju röda blommor ganska så hänförande. Du har kanske sett mina flödande tulpaner i rött?
Se ännu fler bilder på pappersblommor på min Pinterest
Om du som jag älskar den här sortens bilder på jul, pyssel och inte minst på pappersblommor som julstjärna kan du med glädje botanisera bland motiven på min Pinterest. Se det frodiga innehållet på min profil och spara gärna mina pins.
I samma kreativa anda som när jag skapade mina lila enhörningar i form av julgranskulor och julgransdekorationer tog jag idén ett steg vidare och började leka med gröna drakar i Midjourney. Och vilken rolig stund det blev! Här har jag fortsatt på samma spår med en handblåst känsla, men bytt färgpalett till grönt och guld – en kombination som direkt för tankarna till både julgrönska och klassiskt glaspynt.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Drakarna har formats som om de vuxit fram ur själva glaset. Slingrande kroppar, sirligt böjda horn och gulddetaljer som fångar ljuset och ger liv åt ytan. Det gröna glaset skiftar i djup och transparens, från nästan genomskinligt till mättat smaragdgrönt, och tillsammans med guldet skapas ett uttryck som känns såväl lyxigt som lekfullt (eller lite tacky, om du frågar min sambo. Hehe). Det är precis den där balansen jag tycker om när något får vara lite extra, men ändå hålla ihop visuellt.
Det var otroligt inspirerande att få bryta av studierna en stund och ägna mig åt den här typen av skapande. Att släppa allt annat och bara fokusera på form, färg och känsla. När man fokuserar på detaljerna och låter fantasin ta över händer något. Idéerna blir tydligare och energin kommer tillbaka.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Resultatet är tre olika drakmodeller som hör ihop men ändå skiljer sig åt i uttryck. Tillsammans bildar de en liten fantasivärld där julgranspyntet nästan ser ut att vara på riktigt. Som om det lika gärna kunde vara handblåst glas, redo att hängas upp i granen.
Gröna drakar som julgranskulor är kanske inte traditionellt – men det är just det som gör dem så fantastiska. Efter den här skaparstunden kunde jag inte få nog och jag skapade därför 20 olika julgranspynt som har en fantasifull och stämningsfull julkänsla, där glittret i granen aldrig är särskilt långt borta.
Se fler av mina fantasifulla julgranskulor på Pinterest
Vill du se fler fantasifulla julmotiv med granpynt? På min Pinterest samlar jag det bästa av det jag skapar och hoppas att du ska bli lika inspirerad av bilderna som jag är. Följ mig gärna och spara mina pins där!
En vision om en julgranskula i form av en lila enhörning och plötsligt var jag helt inne i skapandet igen. Jobb, studier och livet har kommit emellan mig och bildframställandet ett tag, tyvärr.
Det här blev därför en sådan där riktigt kul, kreativ och underbar stund där tiden bara försvinner. Jag har experimenterat i Midjourney, lekt med ljus, former och färger och låtit fantasin få styra, men kanske inte helt utan ramar.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Idén tog snabbt form som ett glansigt julgranshänge med tydliga gulddetaljer och ett uttryck som flörtar med klassiska handblåsta tyska julgranskulor. Sådana som alltid haft en särskild plats i min gran och som jag gärna plockar fram år efter år. Här har de fått en mer fantasifull tolkning, där enhörningen får stå i centrum och ge dekorationen ett sagolikt men samtidigt elegant, sprött uttryck.
Det lila glaset skiftar i tonen beroende på ljuset, från mjukt skimrande till djupare nyanser, medan guldet ramar in formerna och ger liv åt detaljerna. Jag har verkligen haft roligt med just den delen – att bygga upp ytor, rörelse och glans så att julgranshänget känns levande och lekfullt i all dess sprödhet.
Jag har tagit fram tre olika modeller, som du ser på bilderna. De hör tydligt ihop men skiljer sig åt i form, struktur och känsla. Det är variationerna som gör skapandet extra roligt och det är också där nya idéer brukar födas.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Julen är helt enkelt perfekt för att låta fantasin ta plats. Och de här enhörningshängena är ett bevis på hur mycket glädje som kan rymmas i ett enda kreativt experiment.
Självklart har jag fantiserat vidare och är nu i full färd med att ta fram alternativ för gröna drakar till julgranen. Jag älskar när otippade element dyker upp i det mest klassiska, och en riktigt god enhörningsjul i lila är kanske inte det första man tänker på?
Följ mig och spara mina julgranskulor på Pinterest
Pinterest är min favorit bland sociala medier och det är därför jag mestadels håller till där. Se gärna min profil och skapa pins av mina bilder, det skulle jag bli väldigt glad för.
E-E-A-T (Experience, Expertise, Authoritativeness samt Trustworthiness) är Googles sätt att avgöra hur trovärdigt och användbart innehåll på webben är. De fyra delarna hänger ihop, men Experience – erfarenhet – är den del som tydligast skiljer mänskliga texter från AI-genererade sådana.
AI kan producera stora mängder korrekt text, men den saknar levd erfarenhet. Den kan beskriva regn, men den vet inte hur det känns att stå i det. För att innehåll ska upplevas som pålitligt behöver det bära spår av att någon faktiskt har varit där, provat eller reflekterat över det som beskrivs. Det är här du som skribent gör skillnaden.
Därför är Experience direkt avgörande för AI-texter
När sökmotorer och SEO-skribenter talar om Experience handlar det inte om känslomässiga utsvävningar, utan om bevis på verklig närvaro och praktik. Google vill kunna se att texten inte bara bygger på återberättad fakta, att egna observationer, tester eller yrkeserfarenheter finns med.
AI-genererade texter saknar naturligt dessa spår. De är sammanställningar av existerande information. Därför behöver du aktivt redigera in det mänskliga perspektivet – både för läsaren och för algoritmen.
En text som tillför personlig erfarenhet upplevs automatiskt som mer trovärdig och mer användbar. Den svarar bättre mot sökintentionen eftersom den inte bara berättar vad något är utan hur det fungerar i praktiken.
Så märks det att en text saknar erfarenhetsperspektivet
AI-texter har vissa kännetecken. De är ofta korrekt men generiskt skrivna. De saknar sammanhang, konkreta exempel och nyanserade observationer.
Tecken på låg Experience-nivå:
Allt är skrivet i tredje person utan tydlig avsändare.
Inga detaljer om tid, plats, verktyg eller situationer.
Uttalanden saknar stöd i verkliga exempel (”Många tycker att…” utan att ange vem eller hur).
När du redigerar en AI-text bör du leta efter just dessa tomrum och fylla dem med konkreta, om än kortfattade, detaljer som visar att texten har en verklig grund.
Så bygger du in mänsklig erfarenhet i AI-texter i 5 steg
Nedanför följer förslag på hur du steg-för-steg kan få in mer av erfarenhetsperspektivet i ditt AI-assisterade skrivande:
Steg 1: Förankra texten i ett sammanhang
Börja inte med generella påståenden. Ange var, när eller i vilken roll du har observerat något. Det kan räcka med ”I kundprojekt jag arbetat med…” eller ”Under de senaste lanseringarna har jag märkt…”. En enda rad ger hela texten förtroende.
Steg 2: Använd verifierbara exempel
AI kan inte skilja mellan relevanta och ovidkommande exempel. Du kan. Visa på resultat, siffror eller konkreta händelser. Exempelvis: ”När vi testade att publicera produktguider på söndagar ökade trafiken med 20 %.”
Steg 3: Skriv mer processinriktat
Beskriv inte bara slutsatsen – visa hur du kom fram till den. ”Efter att ha testat tre olika rubrikformat såg jag att den frågebaserade varianten fick flest klick.” Det visar att erfarenheten bygger på observation, inte antagande.
Steg 4: Lägg till mänskliga beslut
AI saknar omdöme. Du kan visa att du har vägt alternativ mot varandra: ”Jag valde att prioritera tydlighet framför längd eftersom målgruppen hellre skrollar än klickar vidare.”
Steg 5: Inkludera små konkreta markörer
Det kan vara ord som avslöjar att du faktiskt gjort något: ”Jag testade”, ”Jag märkte”, ”Vi såg”, ”Det visade sig”, ”När vi jämförde…”. Det är små signaler som gör texten levd utan att bli personlig.
Exempel:
Generisk AI-formulering:
”Att publicera innehåll regelbundet är viktigt för att bygga auktoritet i sökresultaten.”
Redigerad med erfarenhet:
”När jag började schemalägga blogginlägg varje torsdag såg jag snabbt hur Google började indexera sidorna oftare. Kontinuiteten spelade större roll än jag trodde.”
Skillnaden är tydlig. Båda meningarna förmedlar samma fakta, men den andra ger en form av bevis för att påståendet bygger på faktisk praktik.
Skillnaden mellan faktaskapad och upplevd röst
En faktaskapad röst återger information, inte sällan i en distanserad ton. Den upplevda rösten står närmare handlingen. Du behöver inte skriva i jag-form, men texten bör signalera att någon med erfarenhet står bakom.
Exempel:
”Enligt flera studier förbättras sömnkvaliteten av rutiner.”
Kan bytas mot: ”I sömnforskning och i patientintervjuer ser man tydligt att rutiner gör störst skillnad för den som har svårt att somna.”
Den senare meningen visar att skribenten har satt sig in i materialet och förstått hur slutsatsen används i praktiken.
Lägg till kontext, inte nödvändigtvis känslor
Ett vanligt misstag när man försöker förmänskliga AI-texter är att skriva in känslor utan syfte. ”Jag älskar kaffe” tillför inget om texten handlar om bryggmetoder. Det som behövs är kontext, inte personlighet.
Rätt sätt att förankra en upplevelse är att förklara varför den spelar roll för ämnet:
”Att prova olika bryggmetoder visade hur stor skillnad vattentemperaturen faktiskt gör – något jag inte hade insett förrän jag jämförde olika tillvägagångssätt.”
Här handlar erfarenheten om insikten, inte om skribenten själv.
Så kan du göra när erfarenheten inte är din egen
Du kan fortfarande skapa en erfaren röst även om du inte har upplevt allt du skriver om. Det handlar då om att låna erfarenhet på ett transparent sätt:
Intervjua någon som gjort det du beskriver och hänvisa till personen.
Sammanfatta flera källor men visa hur du har granskat dem (”Efter att ha gått igenom tre rapporter från Energimyndigheten…”).
Lägg till observationer: ”I flera forumdiskussioner beskriver användare att…”
Genom att aktivt välja och värdera källor signalerar du mänsklig bedömning – något AI inte kan göra på egen hand. På tal om goda källor, läs mina artiklar om Sveriges radio och svenska myndigheter.
Hur du redigerar en AI-text för mer Experience
Så här kan du göra när AI genererat utkastet:
Läs igenom och markera var texten gör påståenden utan källa eller exempel.
Lägg till en konkret detalj, ett test, en jämförelse eller en observation.
Kontrollera tonläget – låter det som någon som faktiskt vet eller bara som någon som läst?
Se till att pronomen och tempus är konsekventa. AI blandar ofta ”man”, ”vi” och ”du”. En konsekvent avsändare känns mer trovärdig.
Stryk meningar som upprepar sig eller fyller ut innehållet. Ersätt dem med korta stycken som visar resultat, beslut eller lärdomar.
På så sätt gör du texten mer mänsklig utan att ändra dess struktur.
Varför Experience gynnar SEO i texter
Google premierar innehåll som ger värde utifrån verkliga användarerfarenheter. När du tillför exempel, observationer och processbeskrivningar uppfattas sidan som mer pålitlig. Det kan leda till längre besökstid, fler delningar och större chans att andra länkar till dig.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Det är också ett skydd mot att bli utkonkurrerad av generiskt AI-innehåll. En text som bygger på verkliga iakttagelser går inte att ersätta eller automatiskt duplicera.
När min egen bristande erfarenhet blev en lärdom
Jag minns när jag skrev mycket reserelaterat innehåll manuellt, långt innan AI slog igenom. En annan skribent menade att jag inte borde skriva om platser jag inte hade besökt eftersom hen själv rest jorden runt och därför ansåg sig ha större rätt att skriva om ämnet. Min inställning var och är mer demokratisk: Man ska få skriva om vad man vill.
Men det finns en sak som visade sig i praktiken. Texterna om platser jag aldrig hade varit på hamnade lägre i sökresultaten och gav färre återkommande besökare.
Det berodde inte på att jag skrev fel – utan på att jag inte kunde ge de detaljer som läsaren faktiskt söker efter. Jag kunde inte beskriva hur morgonljuset faller över marknaden, hur ljudnivån är på stranden eller hur lång tid det tar att promenera till tågstationen.
Erfarenhet, visade det sig, är inte bara en fråga om rättighet utan om kvalitet. Bristen på konkreta observationer märks i språket – och användarna känner det. I längden rättar alltså bristande erfarenhet till sig själv, såväl i sökträffarna som i läsarens intresse.
Och med detta sagt lämnar jag dig med funderingar på hur du kan införliva ett mer erfarenhetsbaserat perspektiv i dina framtida AI-texter. Rannsaka dig själv, läs på samt vrid och vänd på exemplen för att träffa rätt.
Vill du ha min hjälp att skriva AI-texter med erfarenhetstyngd?
Oavsett ämne och webbplats gräver jag fram exempel som kan ge en unik vinkel med fokus på det mänskligt upplevda. Jag har mina knep och anpassar dem efter syftet med texten! Kontakta mig via formuläret för att beställa SEO-texter och -innehåll utifrån E-E-A-T-principer:
Ett av mina tidigaste halloweenpyssel i Midjourney var dessa skålar formade som pumpor. De bygger på ett verkligt pyssel jag gjort många gånger för hand. Det är ett hantverk där man lacklimmar silkespapper på en ballong, låter det torka och sedan punkterar ballongen så att det bildas en skål.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
När jag började experimentera digitalt ville jag återskapa den där känslan av klassisk papier-maché, men med den glans och struktur som bara silkespapper kan ge. Resultatet blev en serie digitala pumpaskålar med både karaktär och fantasi – lika mycket inspirationsbilder som konstnärliga tolkningar.
Papier-maché som inspiration till digital pumpaskål
Att översätta ett så taktilt pyssel som papier-maché till en digital form är lockande. Jag fascineras av hur Midjourney kan fånga materialkänslan i något så enkelt som veckat papper. I de här bilderna ser man tydligt hur ytan skimrar, hur färgerna bygger upp skålarnas struktur och hur lagren av papper nästan ser handlimmade ut.
Jag valde att arbeta med orange och gröna toner, precis som i verkliga pumpaskålar, men lät även några bilder bli mer experimentella – som om silkespappret hade fått fria händer.
Det intressanta är att bilderna känns nästan lika levande som de riktiga pysslen jag gjort. Skillnaden är att här kan jag testa färg, form och detaljarbete utan att vänta på att limmet ska torka.
Digitalt halloweenpyssel med handgjord känsla av silkespapper
Att skapa pumpor i silkespapper och akrylmedium är ett roligt pyssel inför halloween. I Midjourney ville jag återskapa samma känsla av glädje och skaparlust som när man skapar för hand.
De digitala skålarna fick därför olika uttryck. Vissa med utskurna ansikten som på klassiska halloweenlyktor, andra med blad och rankor som mer för tankarna till höstdekorationer.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Genom att kombinera digitalt bildskapande med min erfarenhet av analoga pysselmetoder kan jag bygga modeller som både inspirerar och fungerar som förlagor till verkliga kreationer.
Det är det jag tycker mest om med den här processen – att gränsen mellan idé, illustration och hantverk suddas ut.
Förra hösten började jag experimentera med mina första AI-pyssel i Midjourney. Något av det som tidigast växte fram var en serie färgglada svampar, nästan som flugsvampar – men med en lekfull twist.
Jag ville skapa något som såg ut som handgjort papier-maché. Det skulle ha samma glans, struktur och liv som silkespapper får när det lackas.
Resultatet blev dessa digitala svampmodeller som känns lika taktila som verkliga pyssel. Det var här någonstans jag insåg hur roligt det är att arbeta i gränslandet mellan idé och illustration, mellan fantasi och hantverk.
Papier-maché och silkespapper som digital inspiration
När jag började skapa mina höstsvampar i Midjourney var jag inspirerad av silkespapper, ett material jag ofta arbetat med i verkligheten. Det tunna pappret, som veckas, rivs och limmas lager på lager, har ett unikt sätt att fånga ljuset.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag ville få samma känsla digitalt – en yta som ser skrynklig men ändå glansig ut, som om svamparna vore målade med lacklim. Midjourney tolkade min input på sitt sätt och resultatet blev svampar med pappersstruktur och färgskiftningar
De färgstarka hattarna med prickar och de gröna gräsbaserna fick mig att tänka på barndomens pysselbord, där fantasin fick styra mer än realismen.
Digitala flugsvampar som konstnärlig process
De här svamparna är ett exempel på hur ett motiv kan växa fram ur experiment utifrån tydliga prompter. Jag började med en promptskiss, i vilken jag ville återspegla känslan av höst, färg och glädje.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
I mina prompter är jag dessutom mån om att få med det slöjdade, som om man har skapande verkstad på riktigt. Efter att ha gått kreativa kurser i skaparverkstad har jag fått det som min ledstjärna även i det digitala skapandet.
Som synes blev resultatet digitala flugsvampar i konstnärlig papier-maché-stil – lika mycket bild- som inspirationsunderlag.
Sedan dess har jag fortsatt att utforska samma teknik i andra teman – se exempelvis mina pumpaskålar – men de här svamparna förblir en av mina favoritserier. I detta pyssel har nämligen experimentlustan fått styra och det är så jag allra helst arbetar.
Tänk dig att du ser en fantastisk husbild i en mäklarannons online. Du klickar dig vidare, skrollar bland bilderna och häpnar över den vackra fastigheten.
Kanske börjar du rentav planera ett besök till visningen – eller till och med fundera på att lägga ett bud. Men när du väl kommer dit ser byggnaden inte alls ut som på bilden. Eller ännu värre: Du har redan bestämt dig för att köpa, utan att ha varit där.
AI-förbättrade fastighetsbilder – effektivt men vilseledande
I USA används allt oftare AI-upprustade fastighetsbilder. För mäklare och säljare är det både tids- och kostnadseffektivt. Enligt en artikel på CNBC kan AI-verktygen skapa förbättringar som i verkligheten skulle kosta upp mot 100 000 dollar – men dessa digitala ingrepp märks inte ut.
Homestyling och homestaging är i sig inget nytt. Under många år har mäklarfirmor anlitat inredningsproffs och fotografer för att skapa inspirerande visningsbilder som engagerar och lockar köpare. Syftet har varit att visa bostadens potential. Inte att ljuga, snarare att presentera den i sitt bästa ljus. Många gånger bokstavligt.
Skillnaden nu är att man med hjälp av AI-verktyg tar det ett steg längre. Verktygen kan lägga till nya fönster, förvandla golv, byta fasader eller skapa extra våningar som inte existerar. I vissa fall har trappor i bilderna lett ut i tomma intet, vilket förstås fått en hel del ögonbryn att skjuta i höjden. Gränsen mellan förbättring och förfalskning blir därför snabbt suddig.
Vad händer med förtroendet när bilden blir för bra?
Här uppstår den verkligt intressanta frågan: Vad gör detta med tilliten? Om du lockats av en bild och huset sedan inte alls ser ut så i verkligheten, känner du dig inte lurad då?
I längden riskerar denna typ av AI-retuschering att påverka förtroendet för hela fastighetsbranschen. Det handlar inte bara om att en bild förbättrats, utan om att förväntningarna har manipulerats. Köparen tror att de köper något som inte existerar och säljaren riskerar i sin tur att undergräva trovärdigheten i hela processen.
Även svenska medier har börjat uppmärksamma problemet. Omni rapporterar om växande kritik mot AI-förskönade husbilder i USA och beskriver hur digitala förbättringar gör det svårt för spekulanter att avgöra vad som är verkligt.
Digital homestyling – ett nytt ansvar för mäklarbranschen
Frågan är inte om tekniken ska användas, utan hur. AI-redigering kan vara ett effektivt verktyg för att visa en bostads potential – så länge transparensen finns där. En enkel märkning som AI-förbättrad bild skulle kunna räcka långt för att skapa förtroende.
I takt med att fler branscher börjar använda AI-verktyg för att skapa marknadsföringsmaterial uppstår ett nytt etiskt ansvar. För hur mycket får man egentligen ändra på verkligheten innan bilden blir en lögn?
Den senaste veckan har en liknande problematik belysts inom reklam för biståndsorganisationer, som i allt större utsträckning marknadsför vad Omni benämner ”fattigdomsporr” i form av AI-genererade bilder.
Här kan du ta del av artiklarna om digital homestyling på CNBC och Omni:
