arbeta i midjourney – S M Jönsson

När visionerna får form – mitt skapande i Midjourney

Jag måste erkänna en sak: Även om jag och ChatGPT har åstadkommit mycket tillsammans finns det ett AI-verktyg som väckt något helt annat i mig. Och det är Midjourney. När jag började utforska det var det som att en helt ny värld öppnades.

Jag har alltid drivits av text, men jag inser mer och mer att jag också är visuellt driven. En bild kan tala till mig på ett sätt som ord inte kan. Den kan sätta i gång en idé, ett minne, ett helt tema. Och det var precis det som hände när jag började skapa med Midjourney.

När visioner får fysisk form

För mig handlar det mest magiska med Midjourney inte om slump eller serendipitet, även om det ibland leder till oväntade överraskningar. Det handlar om att mina visioner plötsligt får fysiska uttryck.

Det som tidigare bara fanns i huvudet – lösa bilder, dagdrömmar, kreativa infall – får konturer. Saker jag tänkt, föreställt mig eller beskrivit i ord står plötsligt där framför mig, synliga.

Och det gör något med mig varje gång.

Det är som att de bilder jag burit på i åratal äntligen hittar sin väg ut i världen. Jag kan se dem, visa dem, forma dem vidare. Fantasin har äntligen fått fast form!

Från pysselguider till egna världar

Jag har i många år skrivit om konst, pyssel och skapande. Jag har gjort guider, fotat egna bilder, använt stockfoton. Men Midjourney förändrade allt. Det blev inte längre bara en fråga om att dokumentera ett pyssel – jag kunde uppfinna nya.

Plötsligt kunde jag skapa bilder av till exempel:

Färgsprakande skogscollage av rivet tidningspapper
Toarullespöken med fladdrande kjolar i silkespapper
Igelkottar detaljrikt målade på stenar
Svarta spindlar av toarullar och piprensare
Glasmosaikhjärtan målade i färgglad popkonst-stil

Det handlar inte om att ersätta handens skapande, utan om att utvidga det. Jag kan se mina idéer, testa dem visuellt, utveckla dem – och sedan skapa dem för hand om jag vill.

När bilden ger inspiration tillbaka

Något jag inte förväntade mig var hur mycket bilderna själva inspirerar tillbaka. När jag ser dem väcka liv i mina idéer börjar jag tänka i nya banor. Jag upptäcker detaljer som jag inte planerat, må det vara en färgkombination, en form eller ett mönster. Det blir som en dialog mellan mig och bilden.

Så hittar du egna idéer i Midjourney

Det som gör Midjourney så spännande är att det inte finns rätt eller fel sätt att använda det på (förutom tekniska och etiska aspekter). Det är som att kliva in i en oändlig ateljé där alla verktyg ligger framme, redo att testas.

Här följer förslag på hur du kan börja experimentera och hitta egna pysselidéer:

Utgå från ett material du gillar.
Skriv in ord som paper, yarn, clay, fabric, cardboard och kombinera med adjektiv som beskriver stilen: whimsical, rustic, minimalist, colorful. Du kan till exempel testa:
whimsical spring decorations made from cardboard and paper, soft natural light.
Blanda världar.
Skriv ihop två teman som du gillar – till exempel forest + watercolor collage eller space + origami animals. Det leder ofta till helt nya fantasifulla resultat.
Låt årstiden styra.
Midjourney är fantastiskt för säsongsidéer. Testa prompts som autumn paper crafts with leaves and twine eller winter snowflake decorations in watercolor style.
Utforska miniatyrvärldar.
Be Midjourney skapa scener i litet format: små verkstäder, pysselhörnor, dockhus eller sagolika bordsmiljöer. Det ger ett charmigt och inspirerande perspektiv.
Skapa för hand efteråt.
Låt en digital bild bli en mall. Skriv ut den, tolka färger och former samt testa att återskapa den med papper, tyg eller lera. På så sätt blir AI:n ett komplement till ditt hantverk – inte en ersättning.

Det här arbetssättet har gjort mig mer nyfiken än någonsin. Jag har börjat tänka på Midjourney som en idéverkstad där jag kan leka, lära och utforska mina egna estetiska gränser.

Att skriva prompter som visioner

Jag tror inte jag överdriver när jag säger att varje prompt jag skriver är som en liten vision.

För att resultatet ska bli bra måste jag formulera mig exakt, men ändå lämna plats för tolkning. Det är som att ge instruktioner till en dröm.

att skapa bilder i midjourney inspirerar mig till nya idéer — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Jag kan sitta länge och finjustera detaljer. Vilket ljus jag vill ha, vilket material, vilket perspektiv? När det sedan tar form framför mig är det som att någon äntligen förstått hur jag ser världen.

Och ibland, när jag låter verktyget animera en sekvens, känns det nästan så verkligt att det blir overkligt – som om mina tankar rör sig på skärmen.

Därför betyder Midjourney så mycket för mig

Midjourney har gjort något fundamentalt med mitt skapande. Det har gjort mina idéer synliga och påtagliga. För mig är verktyget mer än digitalt skapande. Det är ett sätt att konkretisera fantasin, att låta den ta fysisk form.

Även om AI-verktyget genererar bilderna är det fortfarande min blick, mina ord och mina drömmar som styr dem. Det är ett samspel där jag är konstnär, regissör och betraktare. För att inte tala om hur en idé föder nya!

Karaktärerna som vuxit med mig – och nu fått liv i bild

Det är något särskilt med projekt som man inte gör för någon annan än sig själv. Projekten där man får vara nörd, drömmare och perfektionist i ett. Nyligen blev jag typ klar med ett sådant. Ett hjärteprojekt som jag arbetat med sedan förra hösten – utan deadline, utan publik, utan krav. Bara jag, mina karaktärer och en envishet som inte riktigt går att förklara.

Det handlar om en fantasyvärld jag burit med mig i många år. Karaktärer som följt mig sedan jag var fjorton och jag första gången började spela rollspel, som vuxit med mig, fördjupats, förändrats – och som på något sätt alltid finns där i bakhuvudet.

fantasy purpurklädd kung i regel miljö bild inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*
*Kan en kung vara kung utan att tyngas av allvaret?*

Jag skulle kunna säga att karaktärerna fått egna liv, men det är kanske snarare så att de blivit speglar. Av idéer, känslor, skeenden. Av mig själv, i olika skeden. Jag går inte in på alla detaljer – det vore för personligt. Men jag visar ändå något, för med bilderna har jag faktiskt blottat mer än jag trodde.

Jag har använt Midjourney för att visualisera karaktärerna och processen har varit både rolig och pysslig. Midjourney är ett AI-verktyg som kräver tålamod, öga för detaljer och en vilja att testa igen – och igen – tills det sitter.

kvinnlig magiker och kunglig rådgivare fantasy karaktär bild — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Men när det sitter, då sitter det. Bild efter bild, nyanser efter nyanser, har jag ringat in något som jag sökt efter länge. I dag fick jag äntligen till den kvinnliga karaktären precis som jag ville ha henne. Hon var den sista pusselbiten i den större helheten, och kvinnor är verkligen inte det lättaste att göra.

Det är något ömt i karaktärernas möte på den inledande bilden, tycker jag. Den manlige karaktären är kung, den kvinnliga en magiker och lärd rådgivare – och sedermera hans maka. Deras värld är ett slags fantasymix av antik och medeltida arkitektur, med kungliga salar, magiska symboler och tyst historia i stenarna. Karaktärerna har sina egna resor, sina egna inre konflikter. Men det är förstås i det gemensamma de riktigt lyser.

leende kung fantasy karaktär bild inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Det vackra med att skapa för sin egen skull är att det inte behöver bli färdigt. Inte egentligen. Jag kanske kommer att återvända till fantasyvärlden och dess karaktärer igen. Bygga vidare. Justera. Göra om. För det är ju det vi gör, vi som lever nära våra idéer. Vi sätter formen, men vi lämnar också en dörr öppen.

Och just nu känns den dörren vidöppen – som om karaktärerna väntar där inne, redo att fortsätta sin historia.

En berättelse i blom – skapandet av en mytisk kärleksscen

Det finns berättelser jag alltid återvänder till. Inte för att de är enkla eller trösterika – snarare tvärtom. De skaver, glöder, dröjer sig kvar. En av dem är myten om Afrodite och Adonis. Den vackre jägaren som får gudinnans hjärta att slå, men som också ska komma att krossa det.

En dag såras Adonis dödligt av ett vildsvin. Afrodite rusar till honom, men hinner inte rädda hans liv. Hennes tårar faller till marken där han legat, blandat med hans blod. Och ur sorgen spirar något nytt. En blomma. I vissa versioner sägs det vara vitsippor, i andra anemoner. Döden som skapar liv – det är både symboliskt och fysiskt. Och så vackert i sin sorg.

Det var den berättelsen jag ville gestalta i bild. Jag har arbetat med det här projektet tidigare, på en annan plattform. Sedan dess har det fortsatt växa inom mig, varför jag återkom till och byggde vidare på det. Bild för bild. Med hjälp av Midjourney, ett AI-verktyg som jag experimenterat med i snart två år nu, formade jag Afrodites värld – ett landskap av ljus, smärta och återfödelse.

Att återskapa känslor i bild är alltid en utmaning. Och särskilt med AI, där det ibland krävs oändlig finjustering för att få till en bild som känns. Jag ville fånga det skira. Det eteriska. Kontrasten mellan Afrodites gudomliga prakt och den ömhet som föds ur förlust. Och jag ville att blommorna – vare sig du ser dem som anemoner eller vitsippor – skulle tala om något större än bara växtlighet. De skulle bära en berättelse.

myt om afrodite adonis och vitsippor blommor springer ur gudinnans sorg — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Min skarpögde sambo påpekade något som jag själv knappt tänkt på, så uppslukad som jag varit: Hon ligger inte riktigt på marken. Och han har förstås rätt. Att få till tyngd i liggande figurer är en av de många stora utmaningarna med AI-bildskapande. Det är svårt att återskapa den där naturliga förankringen i kroppen, hur en kropp faktiskt sjunker ner, tar plats, vilar mot något.

För mig blev det ett slags avvägning. Jag tycker att bilderna ändå bär på det uttryck jag söker – de är eteriska, skira, emotionella. Men jag är också medveten om deras begränsningar. Och kanske är det just det som gör processen levande. Det är inte perfektion jag eftersträvar, utan närvaro. En känsla.

Stilen har vuxit fram under lång tid. En balans mellan hyperrealism och något mer målat, nästan klassiskt. En sorts visuell hybrid som jag trivs i. Och kanske är det just det som myten kräver – något mellan verklighet och dröm. Mellan smärta och skönhet.

För i Afrodites sorg vilar ändå hopp. Och det är kanske det jag återkommer till. I skapandet. I sagan. I blomningen efter allt som gått förlorat.

vitsippor i skog vacker målning med hyperrealistiska inslag — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Vill du fördjupa dig i berättelsen om Afrodite och Adonis kan jag varmt rekommendera en vacker tolkning som publicerats på Sagobygdens blogg – en sida där flera av Sveriges främsta berättare delar med sig av sagor och folktro. I just den versionen vävs myten samman med svensk folktro, där blommorna som spirar ur Afrodites sorg inte är anemoner. De är vitsippor.

Och om du är nyfiken på hur jag tidigare arbetat med bilderna i ett annat sammanhang kan du även läsa det ursprungliga blogginlägget på Hänförd. Där ligger fokus på vitsippan som symbol för liv och död, och det i en högst poetisk tappning. På mitt sätt.