Det är något nästan sorgligt i att se hur snabbt AI-översikter (på engelska AI overviews) och liknande funktioner har förändrat hela sökbeteendet på nätet. För mig, som levt mitt yrkesliv inom skrivande och innehållsproduktion, känns det som att en våt filt har lagts över en redan kämpande bransch.
Skrivande, journalistik och medier har alltid haft sina kriser. Man ramlar, borstar av sig och reser sig igen. Men nu är det annorlunda. Den här gången är det inte bara en marknad som svajar – det är själva ansträngningen att söka, läsa och förstå som verkar ha skakats om i grunden. Finns den ens längre hos den stora massan?
En härjad bransch som redan kämpat länge
Jag ser det hos mig själv och jag ser det hos mina kunder. Tålamodet är prövat, marginalerna små. Det är en bransch som alltid haft uppförsbacke, men som ändå lyckats navigera genom förändringar – från print till digitalt, från klick till kvalitet.
Men AI-översikter och automatiserade sammanfattningar är något nytt. De påverkar inte bara oss som producerar innehåll, utan också hur människor närmar sig information.
Tidigare handlade utmaningen om att synas i mängden. Nu handlar den om att människor inte ens klickar sig vidare.
Bekvämligheten som ny norm i informationssökning
Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att Google snart skulle presentera färdiga sammanfattningar högst upp i sökresultaten – att människor inte längre skulle behöva klicka, läsa eller ens reflektera själva – hade jag nog skrattat lite och tänkt att det underskattar människans nyfikenhet.
Jag trodde på riktigt att vi vill veta mer. Att vi vill läsa hela artikeln, kolla källan, jämföra fakta. Jag tänkte att bekvämlighet aldrig helt skulle vinna över drivkraften att verkligen vilja veta.
Men jag hade nog fel.
När jag ser min egen trafik sjunka märker jag att människor faktiskt inte klickar sig vidare. De nöjer sig med AI:s sammanfattning. De stannar vid ytan. Och i mitt fall är det ju bara tråkigt på ett personligt plan, jag bedriver liksom ingen samhällsnödvändig blogg.
Ja, det är alltså en förlust för mig professionellt och personligt, men på ett djupare plan handlar det om något mycket större. Sannolikt håller vår relation till kunskap på att förändras. Åtminstone är det så mina tankar går.
Från aktivt informationssamhälle till passivt förklaringssamhälle
Det här är kanske den mest radikala förändringen i vårt informationsbeteende sedan internets början, spånar jag vidare. Vi har gått från att aktivt söka information till att passivt ta emot förklaringar.
Tidigare var internet en plats för utforskande. Nu blir det alltmer ett ekosystem där svaren redan serveras. Och vi accepterar dem. I värsta fall. Förhoppningsvis inte, men risken finns.
Jag har hört forskare och professorer säga samma sak på föreläsningar, att vi inte längre kan prata om informationssamhället utan att väga in AI. Hur verktygen inte bara påverkar hur vi söker, utan hur vi tänker.
Vi outsourcar långsamt vår faktagranskning till maskiner hos techbolag.
Mellan teknikoro och mänsklig oro kring information
Många diskuterar just nu om AI kommer att ta över helt, att tekniken en dag blir självmedveten.
Jag är ingen expert på det och jag har ingen dramatisk ståndpunkt om det heller. Jag kan helt enkelt inte förstå hur en maskin skulle kunna börja leva av sig själv, så jag lämnar gärna spekulationerna åt andra som vet.
Min oro ligger någon annanstans. Den handlar inte om att AI ska bli för kraftfull, utan om att vi människor ska bli för bekväma.
Jag tänker ofta på hur viktig vår förmåga att söka, jämföra och värdera information faktiskt är – särskilt i en tid när så många olika berättelser konkurrerar om vår uppmärksamhet. Många av dessa berättelser saknar substans, men ju mer engagerande de är, desto mer vill vi tro på dem.
Och om vi då saknar vanan – och viljan – att själva kontrollera fakta blir vi sårbara. Vi behöver en verktygslåda, både praktisk och intellektuell, för att kunna hantera det informationsflöde vi lever i.
Jag vet att det här låter stort, men det är just därför jag tycker det är så oroande att människor så snabbt vant sig vid AI-översikter eller ett passivt informationsmottagande från allehanda AI-verktyg. Det påverkar inte bara sökbeteendet, utan hela informationsbeteendet.
Jag har inga vetenskapliga data på området – det här är mina iakttagelser som skribent, humanist och samhällsvetare – men siffrorna börjar komma. Sveriges Radio rapporterade nyligen att AI-översikter kan ta upp till 79 procent av trafiken från etablerade nyhetsmedier.
Jag tror på det. Jag ser det rentav i mina egna siffror. Trots goda placeringar och till och med länkar i AI-översikter har trafiken från sökmotorer sjunkit.
Det etiska dilemmat i skrivandet och innehållsproduktionen
Det finns också en personlig dimension i det här, en jag känner ansvar för trots att jag är liten och därmed obetydlig. Jag har länge arbetat med content och SEO, och jag är medveten om att branschen själv i någon mån bidragit till den här utvecklingen. Trots allt finns en cynisk sida av innehållsproduktionen – där klick, trafik och rankning ibland väger tyngre än innehållets djup.
Jag är inte stolt över den delen, men jag är ärlig med att den finns. Och det är just därför jag känner ett ansvar. För hur ska vi som arbetar med text kunna hävda kvalitet och trovärdighet om vi samtidigt deltar i en utveckling där information förenklas tills den blir platt eller osann?
Det är ett etiskt dilemma jag brottas med ofta. Jag älskar att skriva inspirerande texter och skapa tillgängligt innehåll, men jag vill inte bidra till att människor slutar läsa, slutar kolla källor, slutar tänka själva. Jag älskar när andra tänker ett steg längre och ser bortom enkla förklaringsmodeller!
Den mänskliga ansträngningen i informationssökande
Personligen försöker jag ändå hålla fast vid en försiktig optimism. AI-verktyg har gett mig så mycket kreativ frihet – jag har kunnat skapa, experimentera och utvecklas på sätt jag inte trodde var möjliga för bara några år sedan. De har gjort min vardag som skribent mer hållbar (om än inte fullt ekonomiskt).
Men samtidigt känner jag alltså en oro för hur bekvämt det har blivit för oss alla. Bekvämligheten är smygande. Den kommer inte med buller och bång, den bara finns där – som en självklarhet. Och plötsligt har vi vant oss vid att inte behöva leta, läsa eller tänka själva.
Vetande, faktisk kunskap om något, kräver tid och ansträngning. Vad händer när vi inte längre värdesätter grundligt informationssökande just för att vi inte är beredda att göra jobbet?