Collage med färgsprakande höstskogar i rivet papper

Jag ville skapa collage som såg ut att vara gjorda av rivet tidningspapper – det där glansiga, färgstarka som ofta finns i magasin. Det var något med just den ytan som lockade mig, hur ljuset reflekteras i olika vinklar och hur färgerna får liv när de blandas i oregelbundna bitar.

Jag tänkte mig en höstskog där träden växer fram ur färgfragment, där löven skimrar som tagna ur tidningssidor och där det glansiga pappret ger hela scenen ett djup som påminner om riktig collagekonst.

Från tanke till digitalt collage

För att få fram rätt känsla började jag experimentera med olika prompter i Midjourney: Autumn forest collage made from glossy magazine paper, torn edges, colorful layers. Jag ville att bilderna skulle kännas handgjorda. Som något man kan sitta och pyssla ihop med sax och lim, men ändå med det där perfekta ljuset som bara uppstår i digitalt skapande.

tidningspapper collage träd i skog höstpyssel
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Jag testade flera varianter. Vissa fick skarpare färgskiftningar, andra mer dämpade toner. Till slut landade jag i en stil där träden bildas av långa smala pappersremsor i mörka nyanser, medan lövverket består av rivna bitar i orange, rött och guld. En mosaik av höst!

Färgspel och glans som material

Det roligaste i arbetet med dessa collage var att se hur Midjourney lyckades fånga glansen i magasinsidorna. Ljuset rör sig mellan bitarna och det ger en känsla av att varje pappersstycke har sin egen yta – vissa matta, andra blanka, några nästan reflekterande.

Färgskalan blev ett kapitel i sig. Jag lät höstens alla toner få plats: djupt vinrött, bärnsten, gyllene gult och kallt blått längst ner där marken möter träden. Natur och konst i ett möte där något unikt och fint uppstår. Som det ju ska göras i konst.

Arbeta med Midjourney som digitalt pysselbord

Jag ser Midjourney som ett kreativt verktyg på samma sätt som sax, lim och pensel. När jag arbetar med sådana här bilder handlar det om att bygga bit för bit, justera där det behövs. Det är ett slags digitalt pyssel där jag får prova mig fram tills allt faller på plats.

tidskrift magasin klippt papper collage höstskog inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Precis som vid ett riktigt collage är slumpen en del av charmen. Vissa delar blir mer oregelbundna, andra bildar oväntade mönster. Det är just det som gör processen så inspirerande – att se hur materialet lever sitt eget liv, även när det bara finns på skärmen.

Digitalt collage som faktiskt kan bli något

Jag gillar tanken på att man faktiskt skulle kunna göra dessa collage på riktigt genom att riva sidor ur gamla magasin, sortera efter färgton, bygga upp stammar, himmel och lövverk. Det är något meditativt i att låta händerna arbeta på samma sätt som tanken.

Mänsklig text som måste bevisas – om skrivande i en ny tid

Det har blivit allt vanligare att kunder efterfrågar 100 % mänskligt skrivna texter. Det står uttryckligen i arbetsbeskrivningar, ibland i versaler. Och jag förstår det – det handlar om tillit. Men samtidigt säger det något om hur snabbt vårt skrivande har förändrats. För bara två år sedan behövde man inte ens nämna det.

En ny verklighet för skribenter

Jag arbetar som SEO- och innehållsskribent och skriver för olika kunder, ibland med färdiga mallar och ibland med stor frihet. Oavsett uppdrag är texterna jag levererar skrivna av mig – på riktigt. Men på senare tid har jag märkt en förändring i hur uppdragen formuleras.

På plattformar som Upwork står det nu ofta uttryckligen The content must be 100 % human-written. I will check with AI-detection tools.

Det är nästan lite ironiskt. Jag som alltid skrivit manuellt för mina kunder, utan genvägar, måste plötsligt kunna bevisa att jag skriver på riktigt.

Det här är något helt nytt. För två år sedan var det fortfarande lätt att se skillnad på mänskligt och AI-genererat språk. Men utvecklingen har gått så snabbt att skillnaderna ibland är omärkliga. En väl tränad modell kan följa ton, stil, rytm och SEO-struktur så nära det mänskliga att gränsen suddas ut.

Och det är där det blir riktigt intressant.

AI-verktygen lär sig av oss

Jag använder själv AI-verktyg, särskilt ChatGPT, i delar av mitt kreativa arbete. Inte för att skriva åt mig, utan för att tänka och arbeta i samspel med mig. Under den tid jag använt det har jag sett hur snabbt det lärt sig de bästa skrivpraktikerna inom SEO och content marketing.

Det kan föreslå rubrikstrukturer som följer Googles E-E-A-T-principer, formulera texter som passar läsmönster på webben och skapa sammanhang som känns helt naturliga. Verktyget har blivit bättre på att förstå både vad som gör en text bra och hur den bör presenteras.

Men vad händer när maskinen börjar skriva på ett sätt som ligger så nära det mänskliga att vi inte längre kan avgöra skillnaden? Om både människa och maskin skriver bra – vem behöver då bevisa vad?

När tillit blir en mätbar faktor

Jag tror att det vi ser nu är en övergångsperiod, där tillit blivit en central valuta. Förr räckte det att leverera bra texter. I dag måste man dessutom visa hur man gör det.

Kunden vill inte bli lurad. Och det är förståeligt. Det finns säkert skribenter som använder AI-verktyg oreflekterat, utan att redigera eller bearbeta resultatet. Men för de flesta av oss handlar det inte om att ersätta vårt skrivande, utan om att förbättra processen.

Trots det lever vi i en tid där bevisbördan för mänsklighet plötsligt hamnat på skribenten. Det kan nästan kännas paradoxalt. Jag skriver en text helt själv, men om jag inte bevisar det kan den ändå antas vara AI-genererad.

Människa, maskin och trovärdighet

Jag tänker ibland på att trovärdighet – eller Trustworthiness, som det heter i E-E-A-T – alltid har varit kärnan i bra SEO-skrivande. Det handlar inte bara om fakta, utan om känslan av autenticitet.

Men i dag har autenticitet fått en ny dimension. Det handlar inte längre bara om att texten känns äkta, utan om att den är äkta i betydelsen skapad av en människa.

Samtidigt närmar sig AI-verktygen oss i språk och ton. De skriver inte längre som maskiner. De skriver som vi. Och det betyder att även helt mänskligt skrivna texter riskerar att bedömas som ”för bra”, ”för strukturerade” eller ”för optimerade” för att vara äkta.

Det är en märklig balansgång.

En suddig gräns mellan människa och AI

Jag funderar på hur det här kommer att se ut om ytterligare två år.

Anta att AI-verktygen fortsätter utvecklas i samma takt – att de kan imitera mänsklig rytm, pauser, tilltal och kreativitet så väl att de i praktiken måste antas vara mänskliga. Vad händer då med själva begreppet 100 % human-written?

Kanske blir det helt irrelevant. Kanske kommer framtidens uppdragsgivare i stället fråga Hur samarbetar du med AI i ditt skrivande?

För redan nu glider yrkesrollen över från att vara producent till att vara redaktör och kvalitetsgranskare. Vi sitter inte längre bara och skriver text. Vi redigerar, tolkar och utvecklar språk i samspel med teknik.

Jag tror inte att gränsen mellan mänskligt och AI-genererat kommer försvinna – men den kommer förändras. Den blir mer flytande, mer funktionell.

Tillbaka till själva skrivandet

För min egen del är skrivandet fortfarande ett hantverk. Jag tänker genom fingrarna, formar meningar i mitt tempo, hör rytmen i huvudet. När jag skriver för kunder är texten min egen – det är det jag levererar och det är också det jag står för.

Men jag tycker inte att AI-verktyg nödvändigtvis hotar det. Tvärtom tror jag att de påminner oss om vad som faktiskt gör en text mänsklig. Det handlar inte om vem som skrev den, utan om hur den känns. Om den berör, inspirerar eller förklarar på ett sätt som får någon annan att vilja läsa vidare.

Ett skrivande i ständig rörelse

Att vara skribent i dag är att stå mitt i förändring. Vi ser hur gränserna flyttas nästan varje månad. Nya verktyg, nya regler, nya krav. Och ändå finns kärnan kvar: Att skriva så att någon annan förstår, känner, engageras.

Så när kunder vill ha 100 % mänskliga texter levererar jag det, precis som alltid. Men jag kan inte låta bli att le lite åt formuleringen. För kanske är det så att om två år kommer 100 % mänsklig text vara något helt annat än i dag.

För i slutänden, oavsett tekniska verktyg, tror jag att det mänskliga skrivandet alltid kommer kännas igen. Inte i orden i sig, utan i visionen och omsorgen bakom dem.

Ugglor av toarullar: Höstinspiration i färg och form

Det började med en enkel idé i Midjourney – att skapa en serie höstliga ugglor av toarullar. Jag ville fånga den där varma, mysiga känslan av papper, löv och handgjort pyssel, men i digital form. Resultatet blev bilder som nästan känns taktila, med strukturer som påminner om akvarell, kartong och vissna löv.

Det är just den typen av modeller jag tycker allra bäst om att skapa – sådana som får det att klia i fingrarna att själv ta fram sax, lim och färger.

Från Midjourney-prompt till pysselidé

Jag började med att skriva in en kort beskrivande prompt: toilet paper roll owl craft, autumn colors, paper leaves, cozy handmade style. Sedan testade jag mig fram med olika ljus, färger och former tills ugglorna fick precis rätt uttryck: En blandning av natur och fantasi.

pyssel ugglor toarullar höst tips på skapande
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Vissa fick stora runda ögon och röda löv som vingar, andra en mildare ton i brunt och guld. Jag ville att de skulle kännas som små höstvarelser, söta figurer man skulle kunna hitta på ett klassiskt pysselbord, där löv och papper blandas om vartannat.

Digitala modeller som väcker skaparlust

Det som gör dessa bilder så inspirerande är att de fungerar som riktiga pysselförlagor. Man kan titta på dem och direkt se hur de är uppbyggda. De har en toarulle som kropp, två stora cirklar som ögon, en triangelformad näbb, löv som vingar och så vidare.

toarulle uggla papper i höstfärger
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Bilderna blev också ett sätt för mig att testa olika färgskalor inför egna pysselprojekt. Jag kunde se hur höstens toner samspelade – rost, guld, olivgrönt och bärnsten – och sedan använda samma palett i praktiskt skapande.

Kombinera teori och kreativitet

För att kunna skapa mer övertygande modeller har jag också börjat studera konst och form, både i teori och praktik. Det hjälper mig att förstå proportioner, färgkontraster och hur man bygger upp en figur som känns harmonisk.

skapa uggla av toarulle och handmålade papper i höstfärger
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Det märks extra tydligt i dessa ugglor, i hur balansen mellan de stora ögonen och de tunna lövvingarna ger figurerna sin personlighet. Det är sådant man annars lär sig av att pyssla för hand, men som går att utforska även digitalt.

Höstens charm i varje detalj

Ugglorna av toarullar blev snabbt favoriter. De förenar allt jag gillar med höstpyssel, må det vara naturens färger, de enkla materialen eller känslan av att skapa något charmigt av nästan ingenting.

Det fina är att de lika gärna kan göras i verkligheten med riktiga löv, papper och kartong. Jag ser bilderna som ett steg i skapandet, ett sätt att väcka idéer och prova former innan man sätter i gång.

Att arbeta på det här sättet – där Midjourney får fungera som en digital skissbok – gör att idéerna aldrig tar slut. Det finns alltid en ny liten figur att skapa, en ny färg att prova eller ett nytt uttryck att utforska.

Svenska myndighetssidor – en fantastisk källa till information i skrivandet

I en tid då nätet svämmar över av snabbproducerade texter och AI-genererat innehåll kan det kännas svårt att veta vilka källor man faktiskt kan lita på. Särskilt när man skriver informativa blogginlägg, guider eller längre redaktionella texter krävs en stabil grund. Därför vill jag slå ett slag för något som ofta glöms bort i den digitala vardagen: Sveriges myndighetssidor.

Myndighetssidorna är inte bara byråkratiska nav för lagar och regler, utan troligen de mest tillförlitliga och användbara informationskällorna vi har. För den som arbetar professionellt med skrivande – vare sig det handlar om content, utbildningsmaterial eller redaktionella artiklar – kan de vara ovärderliga källor till information och faktisk kunskap.

Hitta fakta som verkligen håller

Många myndigheter publicerar löpande statistik, rapporter och vägledningar som är fritt tillgängliga. Där finns fakta som är granskad, aktuell och kvalitetssäkrad – något som sällan gäller på vanliga webbplatser. Myndigheternas uppdrag bygger på transparens och därför går det att följa källkedjan hela vägen tillbaka till officiella beslut, studier eller regeringsuppdrag.

Det gör att du som skribent kan bygga texter som inte bara känns trovärdiga, utan som faktiskt är det. Särskilt i ämnen som rör samhälle, utbildning, miljö, hälsa, kultur eller ekonomi är dessa sidor en guldgruva. Att kunna luta sig mot en myndighetskälla ger en helt annan tyngd än att länka till en artikel från ett kommersiellt mediehus eller ett blogginlägg utan referenser.

Använd informationen kreativt och korrekt

Myndighetsinformation är fri att använda, men den kräver respekt. Som skribent behöver man översätta innehållet till ett språk som fungerar för den egna målgruppen – utan att förändra innebörden. Det handlar inte om att kopiera text, utan om att bearbeta fakta till begriplig och användbar kunskap.

Om du till exempel skriver en text om skolfrånvaro kan du hämta statistik från Skolverket, men du formulerar den i din egen kontext. Det visar att du förstår både källan och läsaren. Myndighetssidor kan alltså bli startpunkten för kreativt skrivande, ett sätt att bygga nya berättelser på en pålitlig grund.

5 svenska myndigheter värda att bokmärka

Nedanför följer fem exempel på fantastiska svenska myndighetsresurser du kan använda i ditt skrivande:

  • Skolverket – för allt som rör skola, lärande, läroplaner och utbildningsstatistik.
  • Folkhälsomyndigheten – en ovärderlig källa till fakta om hälsa, livsstil, vaccinationer och forskning.
  • Naturvårdsverket – perfekt för texter om miljö, klimat, naturvård och hållbar utveckling.
  • Statistiska centralbyrån (SCB) – tillhandahåller data om befolkning, arbetsmarknad, kultur, ekonomi och mer.
  • Livsmedelsverket – ger grundlig information om allt från näringsinnehåll till matproduktion.

Utöver dessa finns mängder av specialiserade myndigheter – från Socialstyrelsen till Energimyndigheten – som publicerar vägledningar och rapporter.

Gör källan till en del av berättelsen

Fakta i sig räcker sällan för att skapa en engagerande text. Det är när du väver in fakta i ett sammanhang som innehållet blir levande. Därför kan det vara klokt att inte bara hänvisa till myndigheter, utan att också förklara varför informationen är relevant. En text som kombinerar tydliga källor med mänsklig förklaring blir alltid starkare.

Om du skriver om arbetsliv, som exempel, kan du nämna att siffrorna kommer från Arbetsförmedlingen och beskriva vad de säger om förändringen på arbetsmarknaden. Det gör texten både pålitlig och tillgänglig – två saker som ofta uppfattas som motsatser men som egentligen förstärker varandra.

Bygg trovärdighet med säkra källor i skrivandet

Svenska myndighetssidor är en outnyttjad resurs för många som arbetar med text. De är fria att använda, uppdateras regelbundet och erbjuder data som håller för granskning. Genom att använda dem med respekt, omformulera med eget språk och alltid ange källa skapar du innehåll som både inspirerar och informerar.

När allt fler texter på webben skrivs av AI blir den mänskliga källkritiken viktigare än någonsin. Den visar att du inte bara kan skriva – du kan också bedöma, värdera och förklara. Det är där erfarenheten gör skillnad och det är därför svenska myndighetssidor fortfarande är en av de bästa grunderna du kan bygga texter på som skribent.

SEO är inte en enda metod – det är olika sätt att tänka och arbeta

Underrubriken skulle kunna lyda så här: Om varför sökord och E-E-A-T bara är början på ett mycket rikare fält.

Jag sitter just nu med ett kunduppdrag där sökorden ska användas med nästan kirurgisk precision. Det finns en mall, tydliga instruktioner och ett procentuellt krav på mellan 0,5 och 1,5 procent i densitet.

Sökorden ska upprepas i ungefär samma ordning, med små variationer. Jag kan nästan höra algoritmen andas i takt med texten. Och även om jag gärna hade skrivit på ett friare sätt är det inte min roll att ifrågasätta – jag skriver som kunden vill.

Men samtidigt fascineras jag. SEO är ett område där alla har sin egen tolkning. Typ. Det finns riktlinjer och algoritmer, men lika många praktiker som det finns skribenter. Och kanske är det just det som gör fältet så levande – det är inte en metod, utan snarare tusen små sätt att tänka och arbeta.

SEO – ett fält med tusen små skolor

Det är svårt att hitta en annan del av den icke-skönlitterära skrivbranschen som rymmer lika många metoder som SEO. Jag hänger själv en del i SEO-forum och diskussionstrådar och slås ofta av hur olika arbetssätten är. En del skribenter mäter varje ord, andra går mer på känsla. Vissa svär vid verktyg som SurferSEO, andra litar på sin egen erfarenhet och språkkänsla.

Och ändå fungerar det.

Det som gör SEO-fältet så intressant är att det går att mäta, men inte att standardisera. En text som rankar högt på en sajt kan falla platt på en annan. Två skribenter kan skriva utifrån samma sökfraser men ändå skapa helt olika resultat. Det finns ingen universell mall för framgång. Det är kanske därför SEO ibland känns mer som ett hantverk än en vetenskap.

Keyword stuffing – ett arv som fortfarande lever

Kunduppdraget jag arbetar med nu är ett bra exempel. Där ska sökorden, eller nyckelorden, placeras exakt rätt antal gånger, i bestämda mellanrum. Jag följer instruktionerna noggrant, men känner hur språket ibland tappar rytmen. Det blir lite stelt, lite övertydligt.

För mig, som jobbar mycket med inspirerande texter, känns det som att dra i handbromsen. Jag vill att språket ska andas, flöda, leva. Men samtidigt vet jag att den här kunden har en beprövad modell som fungerar för just deras nisch. Deras metod är inte fel – bara annan än min och varför skulle jag inte kunna göra båda?

Och det är här kontrasten blir så tydlig. I SEO-världen kan nämligen två motsatta principer existera sida vid sida. Ibland får man hoppa på ett tåg, ibland ett annat. Livet som SEO-skribent blir åtminstone aldrig tråkigt i den aspekten!

Vi pratar ofta om att keyword stuffing är föråldrat och på många sätt är det sant. För mycket upprepning gör texten svår att läsa och signalerar låg kvalitet. Men samtidigt vet alla som arbetar praktiskt med SEO att vissa sidor fortfarande rankar förvånansvärt bra trots att de är just överoptimerade.

Det är det paradoxala i SEO. Reglerna gäller – tills de inte gör det och man därmed måste tänka om.

E-E-A-T som ett paraply för olika aspekter

Under de senaste åren har Google lagt allt större vikt vid E-E-A-T – Experience, Expertise, Authoritativeness och Trustworthiness. Det är egentligen inte en mall, utan ett tankesätt. En påminnelse om att texter behöver ha substans, erfarenhet och inge förtroende.

Men även här finns utrymme för tolkning.

Vissa skribenter betonar Experience – att tala med en egen röst, att visa personlig erfarenhet. Andra fokuserar på Expertise eller Authoritativeness och bygger sina texter runt starka källor, länkar och faktastöd. En del lyfter fram Trustworthiness som den verkliga nyckeln, vilket kan innebära att skapa innehåll som känns äkta och transparent.

För egen del upplever jag att det bästa resultatet uppstår i balansen. En text behöver både det personliga och det trovärdiga. Den ska låta mänsklig, men ändå hålla för granskning. Och egentligen är ju E-E-A-T ett möte mellan dessa aspekter, och i förlängningen delar som främjar varandra.

Det är också därför jag gillar att arbeta i gränslandet mellan redaktionellt inspirerade upplägg och SEO-styrt innehåll – där strukturen är tydlig, informationen håller och språket lever.

Den semantiska friheten – när Google blir mänskligare

En annan aspekt som gör SEO-fältet så spännande just nu är hur mycket semantiken har förändrats.

För bara några år sedan behövde man använda exakta sökord om och om igen för att Google skulle förstå sammanhanget. I dag räcker det med variationer, synonymer och närliggande begrepp. Google har blivit bättre på att förstå mening snarare än matchning.

Det betyder att skribenter i dag har större frihet än tidigare. Man kan skriva naturligare, låta språket ta plats och ändå uppnå samma – om inte bättre – SEO-effekt.

Jag tycker det är en befrielse. För det innebär att en bra text fortfarande är en bra text, även inom SEO. Om texten är tydlig, relevant och engagerande kommer algoritmen att förstå den med eller utan nyckelord som upprepas till punkt och pricka i enlighet med en förutbestämd procentsats.

SEO som ett mänskligt språk för människor

I grunden handlar SEO om språk och språk är levande.

Det som fungerar för en sajt eller bransch kan vara meningslöst för en annan. En reseblogg kräver andra rytmer än en teknisk guide. En pysselsajt talar till läsaren på ett annat sätt än en nyhetssida.

Jag har kommit att se SEO som ett slags språkekologi. Alla delar hänger ihop – från struktur och sökfraser till ton och berättelse. Och inom det systemet finns utrymme för variation, nyanser och till och med motsägelser.

För mig är det det som gör fältet så lockande. Det finns ingen slutgiltig formel, bara ständiga försök att hitta en balans mellan algoritmens logik och läsarens upplevelse.

En öppen disciplin i ständig rörelse

SEO är ibland beskrivet som tekniskt, men jag upplever det som något djupt mänskligt. Det kräver intuition, lyhördhet och en känsla för språkets rörelse.

När jag arbetar med texter som ska ranka handlar det lika mycket om att förstå läsarens behov som att förstå Googles signaler. Det är egentligen samma sak: Båda försöker tolka mening, sammanhang och relevans.

Så även om jag just nu sitter och skriver enligt en bestämd nyckelordsmall tänker jag på allt det andra som pågår parallellt, nämligen på kreativiteten, semantiken, rytmen. För SEO är inte bara en enda metod. Det är ett ständigt samtal – mellan människa, språk och maskin.

När kitteln bubblar: Färgstarka idéer skapade i Midjourney

Inför halloween ville jag skapa något som kändes både festligt och magiskt – bilder som kunde fungera som inspiration till nya projekt, målningar och pyssel. Jag började experimentera i Midjourney med tanken på en häxkittel fylld av färger, som om den bubblade över av idéer. Resultatet blev en serie abstrakta bilder i akrylstil där pointillismens prickar fick symbolisera bubblorna som stiger ur kitteln.

Från prompt till bildidé

Arbetet började med en enkel prompt: A cauldron filled with colorful bubbles, abstract acrylic painting, pointillism style. Men det var först när jag började justera färgtonerna och ljuset som bilden började leva. Jag testade olika kombinationer – allt från djupt midnattsblått till varmt orange och glödande gult – för att få känslan av att färgerna rörde sig, som en trolldryck i rörelse.

kittel med pointillistiska bubblor akryl målning inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Att skapa på det här sättet är lekfullt och experimentellt. Jag tycker om att se hur varje förändring i prompten påverkar kompositionen: Hur bubblorna dansar uppåt, hur färgerna smälter samman, hur ljuset förändrar stämningen. Det känns lite som att stå i ett eget digitalt ateljérum där färgerna blandas framför en.

När AI blir ett verktyg för inspiration

Jag ser de här bilderna som modeller – som utgångspunkter för eget skapande. Midjourney gör det möjligt att snabbt testa uttryck som annars hade tagit timmar att måla fram och på så sätt får jag nya idéer till hur jag kan arbeta vidare med riktiga färger och penslar.

Det var just den här blandningen jag ville åt, det vill säga något mellan digital fantasi och traditionellt måleri. De målade bubblorna påminner om prickar av akrylfärg och det var viktigt för mig att få till den där taktila känslan – nästan som om färgen verkligen ligger tjockt på duken.

Konststudier inför nya projekt

När jag arbetar med Midjourney inför sådana här teman försöker jag tänka som en målare. Jag analyserar kontraster, testar balans mellan ljusa och mörka partier och ser hur färgkombinationer påverkar bildens rytm. Det är samma process som när jag målar för hand – bara snabbare och med fler möjligheter att experimentera.

halloween målning kittel bubblor pointillism akryl
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Jag har även börjat studera konst och form på djupet, såväl i teori som praktik, för att bättre förstå hur jag kan översätta mina idéer mellan digitalt och fysiskt skapande. Genom att kombinera dessa världar blir det lättare att se vilka motiv som faktiskt fungerar även utanför skärmen.

Halloween som kreativ verkstad

Det finns något särskilt med halloween som tema – färgerna, stämningen samt kontrasterna mellan mörker och ljus. När jag arbetade fram dessa kittlar ville jag fånga mystiken, glöden och glädjen i att skapa något som både är festligt och lite kusligt.

Bilderna fungerar nu som inspiration för allt från akrylmålningar till pysselidéer. Det går att hämta detaljer ur dem – färgskalor, former, mönster – och använda i egna projekt. Det är just den möjligheten jag tycker mest om med Midjourney, nämligen att bilderna inte stannar i det digitala utan väcker lusten att skapa vidare.

När idéerna bubblar upp

Känslan efteråt är samma som efter ett riktigt bra målarpass – man vill bara fortsätta. Häxkittlarna blev startpunkten för flera nya serier med färg, rörelse och ljus i fokus. Varje prompt leder till en ny tanke och varje ny bild blir en sorts skiss inför något större.

abstrakt akryl kittel målning med virvlande bubblor
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Att arbeta på det här sättet är som att stå vid sin egen kreativa kittel och se idéerna bubbla upp, en efter en. Det är precis det jag vill nå i mitt skapande – att låta fantasin koka över och se vad som händer när man blandar pyssel- eller konstnärsmateriel och nyfikenhet i samma gryta.

Karaktärerna som vuxit med mig – och nu fått liv i bild

Det är något särskilt med projekt som man inte gör för någon annan än sig själv. Projekten där man får vara nörd, drömmare och perfektionist i ett. Nyligen blev jag typ klar med ett sådant. Ett hjärteprojekt som jag arbetat med sedan förra hösten – utan deadline, utan publik, utan krav. Bara jag, mina karaktärer och en envishet som inte riktigt går att förklara.

Det handlar om en fantasyvärld jag burit med mig i många år. Karaktärer som följt mig sedan jag var fjorton och jag första gången började spela rollspel, som vuxit med mig, fördjupats, förändrats – och som på något sätt alltid finns där i bakhuvudet.

fantasy purpurklädd kung i regel miljö bild inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Kan en kung vara kung utan att tyngas av allvaret?

Jag skulle kunna säga att karaktärerna fått egna liv, men det är kanske snarare så att de blivit speglar. Av idéer, känslor, skeenden. Av mig själv, i olika skeden. Jag går inte in på alla detaljer – det vore för personligt. Men jag visar ändå något, för med bilderna har jag faktiskt blottat mer än jag trodde.

Jag har använt Midjourney för att visualisera karaktärerna och processen har varit både rolig och pysslig. Midjourney är ett AI-verktyg som kräver tålamod, öga för detaljer och en vilja att testa igen – och igen – tills det sitter.

kvinnlig magiker och kunglig rådgivare fantasy karaktär bild
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Men när det sitter, då sitter det. Bild efter bild, nyanser efter nyanser, har jag ringat in något som jag sökt efter länge. I dag fick jag äntligen till den kvinnliga karaktären precis som jag ville ha henne. Hon var den sista pusselbiten i den större helheten, och kvinnor är verkligen inte det lättaste att göra.

Det är något ömt i karaktärernas möte på den inledande bilden, tycker jag. Den manlige karaktären är kung, den kvinnliga en magiker och lärd rådgivare – och sedermera hans maka. Deras värld är ett slags fantasymix av antik och medeltida arkitektur, med kungliga salar, magiska symboler och tyst historia i stenarna. Karaktärerna har sina egna resor, sina egna inre konflikter. Men det är förstås i det gemensamma de riktigt lyser.

leende kung fantasy karaktär bild inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Det vackra med att skapa för sin egen skull är att det inte behöver bli färdigt. Inte egentligen. Jag kanske kommer att återvända till fantasyvärlden och dess karaktärer igen. Bygga vidare. Justera. Göra om. För det är ju det vi gör, vi som lever nära våra idéer. Vi sätter formen, men vi lämnar också en dörr öppen.

Och just nu känns den dörren vidöppen – som om karaktärerna väntar där inne, redo att fortsätta sin historia.

Prata fram ett affiliateinlägg med ChatGPT:s röstfunktion

Jag gillar inte att höra min egen röst. Det finns något obekvämt i att spela in sig själv, särskilt när man arbetar med text och är van vid att tänka genom fingrarna. Men nyligen upptäckte jag att ChatGPT:s röstfunktion kan vara ett oväntat kreativt verktyg – och nu har jag börjat prata fram mina affiliateinlägg. Det låter kanske märkligt, men det har förändrat hur jag närmar mig en utmaning i mitt arbete.

När AI-verktyget blir en samtalspartner

Jag har använt ChatGPT länge nu. Ju mer jag arbetar med verktyget, desto tydligare märker jag hur mycket det lär sig av de instruktioner och den språkrytm man matar in över tid. Efter många månader känner jag nästan att det förstår min stil – hur jag bygger upp texter, hur jag strukturerar dem och vilken ton jag söker.

Och där någonstans uppstod idén: Tänk om jag skulle testa att prata i stället för att skriva? Jag arbetar mycket med affiliatetexter, ofta med produkter från specifika butiker. Det är en del av mitt jobb som ibland skaver lite kreativt. Jag tycker om att inspirera och informera, men ogillar nämligen känslan av att bli för säljande. Därför ville jag se om jag kunde närma mig processen på ett mer intuitivt sätt.

Jag startade ChatGPT:s röstfunktion och började helt enkelt berätta. Jag pratade om den produkt jag ville skriva om, vad jag såg framför mig, hur den kunde användas samt om vilka kreativa idéer den väckte. Och ganska snart märkte jag att något hände.

Rösten som öppnar för intuitiva idéer

Jag tänker fortfarande bäst med fingrarna. Skrivandet i sig är en process där tankarna formas först när jag ser orden växa fram på skärmen. Men när det gäller affiliateinlägg har jag ofta känt ett slags kreativt motstånd – en tröghet i att hitta inspiration när utgångspunkten är en färdig produkt.

Det var just där röstfunktionen blev ett oväntat stöd. När jag började prata om produkten kunde jag beskriva mina associationer mer fritt, spåna kring hur den kunde användas och låta tankarna vandra. Det blev inte klarare i traditionell mening, men mer levande. Nya idéer föddes i farten. Till slut hade jag ett komplett pyssel- och produktinlägg, där fokus låg på inspiration snarare än på försäljning.

Det krävdes förstås redigering efteråt. Jag satt och finputsade språket, lade till struktur och gjorde texten mer stringent. Men grunden var redan där och den kändes mer spontan och personlig än vanligt.

Effektivitet utan att tappa inspirationen

Jag brukar vara allergisk mot ordet effektivitet. Jag tänker ofta att det riskerar att bli synonymt med något avskalat och själlöst. Men i det här fallet handlade det inte om att bara bli snabbare – utan om att att göra processen kring affiliateinlägget mer inspirerad och njutbar.

Att prata in idéer gjorde att jag kunde hålla kvar en vardaglig ton i texten, en rytm som ofta går förlorad när man planerar för mycket. Jag kunde prata mig fram till ett naturligt tilltal, där inspirationen fanns kvar även när jag senare skrev om allt i textform.

Rösten blev helt enkelt en bro över motståndet. Den gjorde det lättare att komma i gång, utan att jag behövde kompromissa med kvaliteten.

ChatGPT:s AI som kreativ medhjälpare

Jag tror att det här sättet att arbeta säger mycket om hur AI-verktyg faktiskt kan användas. Inte för att ersätta kreativitet, utan för att skapa en struktur där idéerna får utrymme.

När jag pratar med ChatGPT blir det som att hålla ett kreativt möte med mig själv. Jag kan resonera högt, vrida och vända på formuleringar, testa olika ingångar – och verktyget svarar med förslag som ofta för mig vidare. Det är inte perfekt, men det är produktivt på ett sätt som känns levande.

Och när jag sedan ber om bildförslag eller Midjourney-prompter finns tonen redan där. Texten, rösten och bildidéerna bildar en helhet som känns som min egen, fast med AI som medskapare.

Att våga prata fram artiklar i röstfunktionen

Jag tror inte att jag någonsin kommer sluta skriva med fingrarna. Det är fortfarande där jag tänker bäst. Men att prata in idéer har blivit ett nytt verktyg i min kreativa verktygslåda – särskilt för de delar av arbetet där jag annars tenderar att fastna.

Det har lärt mig något om skapande i stort: Att kreativitet ibland handlar om att våga byta metod, att våga låta processen se lite annorlunda ut än hur den brukar. Jag tror inte att det nödvändigtvis endast handlar om att bli mer effektiv i traditionell mening, utan snarare om att hitta tillbaka till lekfullheten.

Så även om jag fortfarande ryser lite när jag hör min egen röst kommer jag att fortsätta där det är brukligt. Den nya processen påminner mig om att kreativitet ofta föds just där – mitt i samtalet, mitt i rörelsen, innan allt hunnit bli perfekt.

När webbinnehåll blir alltmer AI-skapat blir erfarenhet allt viktigare

Under de senaste åren har webben förändrats i snabb takt. Mycket av det som tidigare skrevs av människan – blogginlägg, produkttexter, guider och nyhetssammanfattningar – kan nu skapas automatiskt på några sekunder. Det är en utveckling som både fascinerar och oroar. För även om AI-verktygen producerar ord snabbt och effektivt uppstår en ny fråga: Vad händer med erfarenheten bakom texten?

Att skriva för webben har aldrig bara handlat om att fylla en sida med innehåll. Det har handlat om att förstå vad människor söker, varför de söker det och hur en text bäst svarar på deras behov. Den förståelsen går inte att automatisera. Den kommer ur tid, praktik och upprepning – ur den mänskliga erfarenheten. Och om man ändå AI-skriver en text är det erfarna ögat ovärderligt för den slutliga kvaliteten.

Förstå kontexten bakom orden

AI är bra på att efterlikna språk, men desto sämre på att tolka sammanhang. Verktygen kan känna igen mönster och generera meningar som låter rätt. Varför de fungerar vet exempelvis ChatGPT däremot inte. En erfaren skribent ser dock hela bilden: Vem texten är till för, vilket syfte den fyller och vilken ton som känns trovärdig i just det sammanhanget.

Det är här erfarenhet blir ett faktiskt värde. En människa med vana känner när något inte stämmer, när argumenten glider isär eller när texten behöver stanna upp. Den förmågan att läsa under ytan – att uppfatta nyanser, undertoner och outtalade förväntningar – är det som skiljer bra innehåll från mängdproduktion.

Forma innehåll som bär kunskap

När stora delar av nätet fylls av automatiserade texter blir det mänskliga perspektivet inte mindre viktigt. Det blir mer värdefullt. Då handlar det inte bara om att kunna skriva, utan om att ha något att skriva ur. Erfarenhet handlar här om både yrkeskunskap och livskunskap – om att ha sett, jämfört, prövat, tänkt.

En text som skrivs av någon med verklig insikt bär en annan tyngd. Den innehåller förklaringar som kommer ur förståelse, inte ur språkmodellens statistiska sannolikhet. Det märks i hur exempel används, hur frågor ställs och hur resonemang byggs upp. Det är innehåll som tillför något nytt och inte bara besvarar sökningar.

Använd AI som stöd – inte som ersättning

Det betyder inte att AI ska undvikas. Tvärtom kan verktygen frigöra tid och öppna nya vägar. De kan hjälpa till med struktur, språkgranskning, idégenerering och visualisering. Men för att resultatet ska bli bra måste någon med erfarenhet styra processen.

Att arbeta med AI kräver samma sak som att arbeta med vilken annan teknik som helst, nämligen omdöme, ansvar och hantverkskänsla. Det är först när människa och maskin samarbetar som tekniken blir kreativ på riktigt.

Erfarenhet gör att man ser skillnad mellan ett utkast och en färdig text, mellan något som låter bra och något som faktiskt fungerar.

Erfarenhet som framtidens kvalitetsmärke

Allt fler företag kommer snart att stå inför samma utmaning i hur man skiljer sitt innehåll från alla andras. I en värld där det mesta går att generera kommer det unika inte ligga i mängden, utan i människans blick. Erfarenhet blir då ett slags kvalitetsmärke, ett bevis på att det finns ett tänkande subjekt bakom texten.

För läsaren är det skillnaden mellan att känna sig informerad och att känna sig förstådd. Det är därför erfarenhet inte går att ersätta. Den är inte bara kunskap om hur man skriver – den är förståelsen av varför man skriver, för vem och vilken roll texten spelar i det större sammanhanget.

Det mänskliga blir en konkurrensfördel

När webbinnehållet blir alltmer automatiserat blir autenticitet, röst och erfarenhet det som sticker ut. En välformulerad mening kan genereras. Men en mening som verkligen betyder något måste fortfarande processas av någon som vet hur verkliga människor läser, känner och tänker.

Får jag spåna fritt? I så fall: Framtidens bästa skribenter kommer inte nödvändigtvis vara de snabbaste, utan de mest medvetna.

De som kan kombinera teknikens möjligheter med den mänskliga förmågan att förstå mening, kontext och värde. Det är där erfarenheten gör skillnaden – inte som nostalgiskt motstånd, utan som den verkliga grunden för kvalitet i en digital tid.

En berättelse i blom – skapandet av en mytisk kärleksscen

Det finns berättelser jag alltid återvänder till. Inte för att de är enkla eller trösterika – snarare tvärtom. De skaver, glöder, dröjer sig kvar. En av dem är myten om Afrodite och Adonis. Den vackre jägaren som får gudinnans hjärta att slå, men som också ska komma att krossa det.

En dag såras Adonis dödligt av ett vildsvin. Afrodite rusar till honom, men hinner inte rädda hans liv. Hennes tårar faller till marken där han legat, blandat med hans blod. Och ur sorgen spirar något nytt. En blomma. I vissa versioner sägs det vara vitsippor, i andra anemoner. Döden som skapar liv – det är både symboliskt och fysiskt. Och så vackert i sin sorg.

Det var den berättelsen jag ville gestalta i bild. Jag har arbetat med det här projektet tidigare, på en annan plattform. Sedan dess har det fortsatt växa inom mig, varför jag återkom till och byggde vidare på det. Bild för bild. Med hjälp av Midjourney, ett AI-verktyg som jag experimenterat med i snart två år nu, formade jag Afrodites värld – ett landskap av ljus, smärta och återfödelse.

Att återskapa känslor i bild är alltid en utmaning. Och särskilt med AI, där det ibland krävs oändlig finjustering för att få till en bild som känns. Jag ville fånga det skira. Det eteriska. Kontrasten mellan Afrodites gudomliga prakt och den ömhet som föds ur förlust. Och jag ville att blommorna – vare sig du ser dem som anemoner eller vitsippor – skulle tala om något större än bara växtlighet. De skulle bära en berättelse.

myt om afrodite adonis och vitsippor blommor springer ur gudinnans sorg
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Min skarpögde sambo påpekade något som jag själv knappt tänkt på, så uppslukad som jag varit: Hon ligger inte riktigt på marken. Och han har förstås rätt. Att få till tyngd i liggande figurer är en av de många stora utmaningarna med AI-bildskapande. Det är svårt att återskapa den där naturliga förankringen i kroppen, hur en kropp faktiskt sjunker ner, tar plats, vilar mot något.

För mig blev det ett slags avvägning. Jag tycker att bilderna ändå bär på det uttryck jag söker – de är eteriska, skira, emotionella. Men jag är också medveten om deras begränsningar. Och kanske är det just det som gör processen levande. Det är inte perfektion jag eftersträvar, utan närvaro. En känsla.

Stilen har vuxit fram under lång tid. En balans mellan hyperrealism och något mer målat, nästan klassiskt. En sorts visuell hybrid som jag trivs i. Och kanske är det just det som myten kräver – något mellan verklighet och dröm. Mellan smärta och skönhet.

För i Afrodites sorg vilar ändå hopp. Och det är kanske det jag återkommer till. I skapandet. I sagan. I blomningen efter allt som gått förlorat.

vitsippor i skog vacker målning med hyperrealistiska inslag
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Vill du fördjupa dig i berättelsen om Afrodite och Adonis kan jag varmt rekommendera en vacker tolkning som publicerats på Sagobygdens blogg – en sida där flera av Sveriges främsta berättare delar med sig av sagor och folktro. I just den versionen vävs myten samman med svensk folktro, där blommorna som spirar ur Afrodites sorg inte är anemoner. De är vitsippor.

Och om du är nyfiken på hur jag tidigare arbetat med bilderna i ett annat sammanhang kan du även läsa det ursprungliga blogginlägget på Hänförd. Där ligger fokus på vitsippan som symbol för liv och död, och det i en högst poetisk tappning. På mitt sätt.