S M Jönsson – smjonsson.se – Sida 8 – Fantasifullt kring text och bild

Det var för ungefär ett år sedan jag skapade min hyperrealistiska undervattensvärld – under en vecka som nästan helt försvann i idéer, färger, former och oväntat många turer.

hyper realism sjögräs i tyg med guldtråd och pärlemor — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Och jag sjönk djupare och djupare ner i denna fantastiska, magiska och helt otroliga vattenvärld.

korallrev gjort av stenar pärlor och glittrande material hyper realistisk bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det började som ett sidospår men blev snart något mycket större. En plats jag ville vara i, bygga vidare på, förfina. Och det jag byggde glittrade. På riktigt.

krabba gjord av snäckskal pärlemor och pärlor hyperrealistisk bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Den värld jag skapade var full av snäckor, sjöhästar, maneter och sjögräs – men inga vanliga.

hyperrealistiska havsanemoner av pärlor juveler vattendroppar och skirt tyg — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Här gnistrar snäckorna som ädelstenar. Här böljar sjögräset som om det vore vävt av silkestråd.

fisk med juveler och pärlor och ett magiskt material i plast hyperrealism — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det öververkliga fick slå rot i det välbekanta, och just där, i det skimrande mötet mellan världar, uppstod något jag själv inte kunde slita blicken från.

skimrande snäcka med juveler och massor av pärlor hyperrealistiskt — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

För det var det jag ville åt. Inte bara att avbilda havet, utan att förvandla det till något smyckeslikt. En värld som glimrar som ett halsband i rörelse. Som skimrar i lager, nyanser och texturer.

koraller med pärlor hyper realism bildstil — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Verkligt eller inte – det spelar egentligen ingen roll. Det är upplevelsen jag vill åt. Känslan av att något lockar i djupet. Känslan av att du måste titta en gång till.

hyperrealistisk juvelbeströdd sjöhäst med hårt skal — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag ville skapa bilder som dröjer sig kvar. Inte på grund av dramatik, utan för att de bär på något stilla, något intrikat. En rytm i detaljerna. Ett litet blänk i mörkret.

fladdrande sjögräs i tyg med trådar av guld och blommor av sötvattenspärlor — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

För mig har det alltid varit så med bildskapande – det är där, i det finstilta, som magin bor.

sjöstjärna med detaljer av pärlor på havets botten — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det är kanske därför jag fortfarande inte riktigt släppt taget om projektet.

gnistrande manet juveler pärlor stenar skira trådar hyperrealism — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Även om det är färdigt på ett sätt, så är det också ett rum jag kan återvända till. Ett skimmer jag kan vila i. En skimrande påminnelse om att det enkla kan bli storslaget när man låter det glittra som ett smycke.

Det är något särskilt med projekt som man inte gör för någon annan än sig själv. Projekten där man får vara nörd, drömmare och perfektionist i ett. I dag blev jag typ klar med ett sådant. Ett hjärteprojekt som jag arbetat med sedan i höstas – utan deadline, utan publik, utan krav. Bara jag, mina karaktärer och en envishet som inte riktigt går att förklara.

Det handlar om en fantasyvärld jag burit med mig i många år. Karaktärer som följt mig sedan jag var fjorton och jag första gången började spela rollspel, som vuxit med mig, fördjupats, förändrats – och som på något sätt alltid finns där i bakhuvudet.

fantasy purpurklädd kung i regal miljö bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*
*Kan en kung vara kung utan att tyngas av allvaret?*

Jag skulle kunna säga att karaktärerna fått egna liv, men det är kanske snarare så att de blivit speglar. Av idéer, känslor, skeenden. Av mig själv, i olika skeden. Jag går inte in på alla detaljer – det vore för personligt. Men jag visar ändå något, för med bilderna har jag faktiskt blottat mer än jag trodde.

Jag har använt Midjourney för att visualisera karaktärerna och processen har varit både rolig och pysslig. Midjourney är ett AI-verktyg som kräver tålamod, öga för detaljer och en vilja att testa igen – och igen – tills det sitter.

kvinnlig magiker och kunglig rådgivare fantasy karaktär bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Men när det sitter, då sitter det. Bild efter bild, nyanser efter nyanser, har jag ringat in något som jag sökt efter länge. I dag fick jag äntligen till den kvinnliga karaktären precis som jag ville ha henne. Hon var den sista pusselbiten i den större helheten, och kvinnor är verkligen inte det lättaste att göra.

Det är något ömt i karaktärernas möte på den inledande bilden, tycker jag. Den manlige karaktären är kung, den kvinnliga en magiker och lärd rådgivare – och sedermera hans maka. Deras värld är ett slags fantasymix av antik och medeltida arkitektur, med kungliga salar, magiska symboler och tyst historia i stenarna. Karaktärerna har sina egna resor, sina egna inre konflikter. Men det är förstås i det gemensamma de riktigt lyser.

leende kung fantasy karaktär bild inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det vackra med att skapa för sin egen skull är att det inte behöver bli färdigt. Inte egentligen. Jag kanske kommer att återvända till fantasyvärlden och dess karaktärer igen. Bygga vidare. Justera. Göra om. För det är ju det vi gör, vi som lever nära våra idéer. Vi sätter formen, men vi lämnar också en dörr öppen.

Och just nu känns den dörren vidöppen – som om karaktärerna väntar där inne, redo att fortsätta sin historia.

När en undervattensvärld får glittra som ett smycke

Karaktärerna som vuxit med mig – och nu fått liv i bild