Ibland följer skapandet inte någon rät linje. Det glider snarare fram, mjukt och nyckfullt, som en vindlande pastellfärgad tråd genom olika faser av livet. Just nu befinner jag mig i en period där manga, K-drama och cozy gaming inte bara underhåller mig – kulturuttrycken formar min blick, mitt färgval och mitt formspråk.
Det handlar inte om att härma stilen i sig, utan mer om att låta den stilla intensiteten i en koreansk dramaserie eller det poetiskt långsamma tempot i ett farming-spel sippra in i det jag gör.
Så när jag nyligen började experimentera med supersöta virkade grodor i Midjourney – ja, då kändes det bara naturligt. Jag har inget virkmönster och inga tekniska instruktioner att ge. Bara en känsla. En vision i garn. Ett slags garnvarelse med runda ögon, rosiga kinder, liten blomma i handen och en hjärtformad detalj på tröjan – som om den försöker säga något snällt, något du behöver just i dag. Kanske som en maskot i stil med de söta draktatueringarna jag gjorde för ett tag sedan…?
Figurerna är förstås inspirerade av kawaii-estetik och amigurumi. Det där japanska formspråket som gör små figurer stora i uttryck. Och även om det är Midjourney som har hjälpt mig att visualisera de virkade grodorna är figurerna i sig skapade med garn i åtanke. Jag ser framför mig hur du som virkar för hand kan ta vid. Hur du kanske börjar med ett grodhuvud och sedan låter resten växa fram, varv efter varv.
Det här är vad jag älskar med att skapa digitalt: Att det inte är en ersättning för handens arbete, utan ett förarbete. En fantasi i visuell form. En skiss som inte begränsar. Jag får leka med färg, uttryck och proportioner tills något stämmer och du får förverkliga det med garn och virknål.
Kanske är det just i mötet mellan skärm och handarbete som något nytt uppstår. När en groda med blomma i hand får hoppa från digital vision till verklighet.
På jakt efter fler pyssliga kawaii-tips? Se mina tips för att pyssla med klistermärken!