En grönhårig sjöjungfru klädd i havets pärlor och sjögräs

En ny karaktär har börjat simma fram ur djupet av mitt skapande. Jag vet inte riktigt varifrån hon kommer. Hon fanns inte där från början. Men kanske låg hon ändå och väntade under ytan, redo att ta form så fort jag började känna in vågrörelserna i ett nytt projekt.

fantasy varelse sjöjungfru med grönt hår och kläder och pärlor kring kroppen
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Hon är en sjöjungfru. Men inte den typiska sjöjungfrun med snäckbikini och glittrande fenor. Nej, den här gestalten är något annat. Jag ville skapa en varelse som var ett med sitt element. Någon som bär vattnet, inte bara som ett hem utan som sin identitet. Så blev hon till: Ett fantasiväsen klätt i havet självt.

sjöjungfru saga bild från havets djup
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Det gröna håret böljar som sjögräs i strömmen och hennes klänning tycks vara sydd av tång, pärlor och ljus. Pärlorna hänger längs hennes armar, hals, rygg och hår. Och jag föreställer mig att de klingar mjukt när hon rör sig. Som om havet sjunger i takt med henne.

sjöjungfru bilder fantasy inspiration varelse med grönt hår fenor och stjärt
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Jag har arbetat med sjöjungfrun i Midjourney och varje bild har fört mig närmare karaktären. Jag har experimenterat med färgskiftningar i vattenytan, med ljusreflexer, med hur tyget och håret rör sig i flödet. Det är i denna digitala miljö som jag ofta låter mina karaktärer växa fram.

grönhårig sjöjungfru vid stranden på torra land fantasy inspiration
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Vi håller fortfarande på att lära känna varandra, hon och jag. Det finns mycket jag ännu inte vet om henne. Men jag känner starkt att hon bär på en längtan. Inte nödvändigtvis efter kärlek och inte heller efter ett benpar att vandra på land med.

grön sjöjungfru med pärlor och sjögräs fantasivarelse fantasy bild
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Kanske kommer jag skriva om henne. Kanske får hon en egen berättelse längre fram. Eller kanske kommer hon bara vara med mig ett tag och sedan sjunka tillbaka ner i djupet från vilket hon kom. Men just nu känns hon som en ledsagare. Som någon som påminner mig om varför jag skapar.

Rhododendronväsen – när en annan värld blomstrar ur växter

Hur föds vissa idéer? I mitt fall sker det oftast genom två upplevelser som råkar mötas och som sedan smälter samman till något nytt.

För någon vecka sedan besökte jag Sofiero slott och slottsträdgård under rhododendronblomningen. Det var ett överdåd av färg och former, nästan overkligt i sin prakt. Samtidigt befann jag mig mitt i läsningen av Holly Blacks fantasyserie Luftens folk, där magiska riken, älvfolk och mörk fägring genomsyrar varje sida.

röd rhododendron trädande fantasivarelse
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Det ena gödde det andra. Rhododendronmiljöerna omkring mig kändes plötsligt sagolika på riktigt. Jag började fantisera om dolda rum och gångar under buskarna, om hur grenarna växte som valv och salar. Det var som att naturen själv bjöd in till något större. Något hemligt. Något förtrollat.

Och medan jag rörde mig i dessa världar – både i verkligheten och i fantasin – föddes en ny idé: rhododendronväsen.

uråldrigt väsen av rhododendron med röda blommor älvrike
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Jag föreställde mig trädandar och skogsälvor, väsen lika snirkliga och sammanflätade som rhododendrernas grenar. Inte ljusa och vänliga nödvändigtvis, utan ståtliga, vilda och kanske rentav mörka. Stora röda blommor lyste från huvuden och armar och inte minst mot det murriga grenverket som växte genom deras kroppar.

Självklart var jag tvungen att testa. I Midjourney började jag experimentera med just detta, det vill säga väsen födda ur blommande träd och buskar. Och till min stora glädje växte där fram älvor och oknytt, slingrande, högresta, nästan majestätiska.

sagoväsen älva röd rhododendronbuske
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Det blev något nytt. Något vackert. Något som aldrig hade blivit till om det inte vore för just det där mötet mellan en verklig plats och en fantastisk bokvärld. Två intryck som råkade nudda varandra. Och som fortsätter att växa vidare i bild – och självklart i tanke.

Jag föreställer mig att rhododendronväsena befinner sig på en bal i skogen, lite som i Blacks älvrike där det dansas genom nätterna.

I en värld av korpfjädrar, resliga stenar och uråldrig drottningmakt

Det är fantastiskt hur världar man burit på sedan barnsben plötsligt kan ta form – så snyggt, så smidigt. Jag roar mig ofta med att bygga mina egna världar. Men den senaste tiden har jag också försökt gestalta någon annans. En av mina äldsta och närmaste vänners dagdrömmar, faktiskt.

fantasy karaktär drottning i svart klänning med mantel av korpfjädrar
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Får man göra så? Jag vet inte. Kan vara känsligt. Jag frågade först.

Det har varit en övning i ödmjukhet. Att försöka känna in någon annans inre landskap. Min egen inspiration kommer ofta från antiken – eller från just den där skarven mellan antiken och medeltiden, där något nästan magiskt och mystiskt pågår. Min vän däremot, hon är djupt influerad av högländerna. Av kelterna, av dimhöljda hedar och stenborgar. En stramare, mulnare värld än min – men lika vacker.

fantasy karaktär sorgsen undersäte i ett kungarike
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Jag har försökt fånga den känslan i bilderna. Skapat en drottning och hennes två undersåtar, inte mitt ordval hehe! Karaktärerna är långa, knotiga, majestätiska. De ser ut att vara äldre än själva tiden. Och korpinslagen? Ja, de la jag till själv. Jag tycker att de för med sig något. Något sagolikt och mörkt, men inte hotfullt. De tillför en rörelse. En känsla av att något vaktar dörren till en saga. Och så är det enheten, en drottning som väljer uniformen i sitt rike.

Stilen är målad, men med drag av hyperrealism. Penseldragen finns där, särskilt i fjädrarna och i ljuset mot stenmurarna. Det är en stil jag arbetat fram genom min personliga Midjourney-profil. Ett val som inte är slumpartat, utan ett slags konsekvent återvändande till det jag vet att jag älskar. Ett bildspråk jag känner mig hemma i.

fantasy karaktär mäktig om än sorgmodig krigare i ett mäktigt drottningsdöme
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Och ja, du kanske känner igen det. Samma uttryck återfinns i bilderna av den sörjande Afrodite bland vitsipporna – ett annat projekt jag hållit varmt. Det här är inte bara bildskapande för mig. Det är ett sätt att ge form åt det jag, och ibland också andra, länge burit inom mig. I tankar, i berättelser, i vänskaper. I hur vi ibland drömmer tillsammans.

Karaktärerna som vuxit med mig – och nu fått liv i bild

Det är något särskilt med projekt som man inte gör för någon annan än sig själv. Projekten där man får vara nörd, drömmare och perfektionist i ett. I dag blev jag typ klar med ett sådant. Ett hjärteprojekt som jag arbetat med sedan i höstas – utan deadline, utan publik, utan krav. Bara jag, mina karaktärer och en envishet som inte riktigt går att förklara.

Det handlar om en fantasyvärld jag burit med mig i många år. Karaktärer som följt mig sedan jag var fjorton och jag första gången började spela rollspel, som vuxit med mig, fördjupats, förändrats – och som på något sätt alltid finns där i bakhuvudet.

fantasy purpurklädd kung i regal miljö bild
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI
Kan en kung vara kung utan att tyngas av allvaret?

Jag skulle kunna säga att karaktärerna fått egna liv, men det är kanske snarare så att de blivit speglar. Av idéer, känslor, skeenden. Av mig själv, i olika skeden. Jag går inte in på alla detaljer – det vore för personligt. Men jag visar ändå något, för med bilderna har jag faktiskt blottat mer än jag trodde.

Jag har använt Midjourney för att visualisera karaktärerna och processen har varit både rolig och pysslig. Midjourney är ett AI-verktyg som kräver tålamod, öga för detaljer och en vilja att testa igen – och igen – tills det sitter.

kvinnlig magiker och kunglig rådgivare fantasy karaktär bild
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Men när det sitter, då sitter det. Bild efter bild, nyanser efter nyanser, har jag ringat in något som jag sökt efter länge. I dag fick jag äntligen till den kvinnliga karaktären precis som jag ville ha henne. Hon var den sista pusselbiten i den större helheten, och kvinnor är verkligen inte det lättaste att göra.

Det är något ömt i karaktärernas möte på den inledande bilden, tycker jag. Den manlige karaktären är kung, den kvinnliga en magiker och lärd rådgivare – och sedermera hans maka. Deras värld är ett slags fantasymix av antik och medeltida arkitektur, med kungliga salar, magiska symboler och tyst historia i stenarna. Karaktärerna har sina egna resor, sina egna inre konflikter. Men det är förstås i det gemensamma de riktigt lyser.

leende kung fantasy karaktär bild inspiration
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Det vackra med att skapa för sin egen skull är att det inte behöver bli färdigt. Inte egentligen. Jag kanske kommer att återvända till fantasyvärlden och dess karaktärer igen. Bygga vidare. Justera. Göra om. För det är ju det vi gör, vi som lever nära våra idéer. Vi sätter formen, men vi lämnar också en dörr öppen.

Och just nu känns den dörren vidöppen – som om karaktärerna väntar där inne, redo att fortsätta sin historia.