Etikett: produktivitet

När bilden börjar i text – tankar om att skapa i Midjourney

Jag funderar på varför jag fastnat så för bildgenerering i Midjourney. Det är ett verktyg jag ibland beskriver som en av de mest spännande sakerna som hänt mig någonsin – och det är ingen överdrift. Jag använder det dagligen. Jag återvänder ständigt till det. Men vad är det egentligen som lockar?

En del av förklaringen är nog ganska enkel: Jag dras till det visuella. Kanske mer än vad jag själv tidigare trott. Jag har alltid älskat färg, form, komposition – men det är först nu, med detta verktyg, som jag på allvar kunnat experimentera fritt. Ändå tror jag inte att det är hela sanningen.

Jag tror att jag också – eller kanske framför allt – dras till utmaningen i att förvandla text till bild.

För det är så Midjourney fungerar. Du måste sätta ord på det du tänker dig. Du skriver dina bildprompter. Du väger uttryck mot varandra, testar kombinationer, gör val i varje ord. Det är ett språkligt skapande som mynnar ut i något visuellt, och det är där det börjar skimra för mig.

läsa bild som text inspiration för promptskapande
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Som humanist – akademiskt, vill säga – har jag skolats inom hermeneutik. Jag lärde mig tidigt att tolka, att se världen som text. Enligt vissa hermeneutiska inriktningar kan bilder, platser, föremål – ja, i princip allt – läsas som text. Det handlar om att förstå det vi ser genom att läsa in det i ett sammanhang. Och det är en tanke jag tagit med mig in i det här bildskapandet.

Att tänka på bilder som texter – och på text som början till bild – har förändrat mitt sätt att arbeta kreativt. Jag ser inte längre bara ett motiv. Jag ser ett språk. Jag ställer frågor till det jag skapar. Vad säger det här uttrycket? Vad viskar färgen? Vilken historia berättar ljuset?

Kanske är det just därför Midjourney blivit ett så självklart verktyg för mig. För att det inte bara handlar om bilder. Det handlar om mening. Om att börja i ord och att skapa sig fram till ett uttryck.

Om du är nyfiken på hur det här tankesättet kan ta form i bild kan du se mitt tidigare inlägg om Afrodite och Adonis. Där berättar jag mer om hur jag använt Midjourney för att gestalta en gammal myt i bild – med både texten och känslan som utgångspunkt. Det är ett exempel på hur ord kan bära en bild och hur en bild kan bära berättelser.

Du får inte bättre resultat än din kunskap – inte ens med AI

Det är lätt att tro att tekniken löser allt. Att det bara handlar om rätt verktyg, rätt program, rätt kommandon – och sedan är det klart. Men det märkliga är att ju mer jag arbetar med generativ AI, desto tydligare blir något som egentligen inte är särskilt nytt:

Du får aldrig bättre resultat än din förståelse för det du försöker skapa.

Det gäller text. Det gäller bild. Det gäller strategi, tonalitet och berättande. AI kan förvisso generera snabbt – men det är du som står för riktningen. Och om den saknas märks det direkt. För en lös tanke ger ett löst resultat. En vag idé blir till en vag utformning, hur avancerat systemet än är.

Det är inte AI som tänker – det är du

Det kan vara frestande att lita på automatiseringen. Att luta sig mot att ”det löser sig i prompten” eller ”jag kan alltid justera senare”. Men utan en grundläggande förståelse för vad som krävs – vare sig det handlar om färglära, komposition eller storytelling – blir det hela ihåligt och ofärdigt.

Jag märker det tydligt när jag hjälper andra – och ibland också i mitt eget arbete. När jag själv är otydlig i vad jag vill blir AI bara en spegel av det. Den återger bristen, förstärker osäkerheten, formar något som kanske ser okej ut men som saknar riktning och kärna.

Men när jag däremot har gjort jobbet först – det professionella förarbetet – då kan AI verkligen förlänga det jag redan kan. Då blir det ett samarbete, inte en ersättning. Då är det min kunskap som leder och tekniken som hänger med.

Det är en påminnelse jag gärna bär med mig: AI gör inte jobbet åt dig. Den gör det bara med dig, om du är tydlig nog.

Och precis som med allt annat kreativt arbete gäller fortfarande: kvalitet in – kvalitet ut.

Mellan hand och tanke – anteckningsboken som en kanvas

I går införskaffade jag nya anteckningsböcker och pennor. Den där enkla glädjen, den som känns i kroppen direkt. Redan på kvällen satt jag i soffan framför tv:n och lät handen gå. Tankar, intryck, små idéer som behövde samlas innan de försvann. Det är en stillsam lycka, att ha rätt verktyg till rätt stund.

När så mycket i dag kan broderas ut digitalt, med AI och smarta system som förädlar och sorterar, har den gamla hederliga anteckningsboken faktiskt blivit ovärderlig. Den är startpunkten. Grunden. Det är där jag börjar när något rör sig i mig.

Utifrån anteckningarna kan jag sedan förgrena vidare – och där kommer ChatGPT in. Jag matar in tankarna, låter dem ta form och plötsligt blir allt både mer överskådligt och mer konkret. Mina arbetsdagar har blivit så mycket effektivare på det sättet.

Men ändå. Trots alla digitala finesser föredrar jag ofta att skriva för hand. Det är något med kopplingen mellan handen och hjärnan. Något som inte kan återskapas i ett tangentbord. När jag skriver för hand stannar jag upp. Jag hinner känna efter. Orden letar sig fram i ett annat tempo. Det är som om tanken får en annan klang när den får gå via bläck.

Anteckningsboken har blivit mer än bara ett verktyg. Den är en förlängning av mitt seende. En plats – eller låt oss kalla den en kanvas – för alla de där fragmenten som ännu inte har någon form. Och kanske är det just det, för att kunna skapa något riktigt bra behöver jag först samla, famla, formulera på ett sätt som är både fritt och förankrat. Där är pappret oöverträffat.

Om du vill läsa mer om hur anteckningsböcker kan användas i vardagen som kreatör kan du se blogginlägget ”Anteckningsböcker – praktiska verktyg för dig som skriver”. Där delar jag fler tankar om hur du kan använda skrivboken som stöd i ditt kreativa arbete – vare sig du jobbar analogt, digitalt eller, som jag, någonstans däremellan.