Från slott och bok till en rhododendronvärld i bildform

Det var något alldeles särskilt med besöket under rhododendronblomningen på Sofiero slott och slottsträdgård. Gångarna, rummen, de sammanflätade grenarna – allt formade en levande arkitektur i blom. Träden var som skulpturer, skapade av naturens egen hand, och bland dem började min fantasi löpa. Kunde det finnas salar här? Hemligheter? Älvfolk?

trädgårdsbänk gjord av blommande rhododendron och som står i ett magiskt rum
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Ungefär i samma skede hade jag precis börjat läsa Holly Blacks Luftens folk igen och den ena upplevelsen förstärkte den andra. Bilder växte fram i mitt inre, likt världar som redan fanns men som väntade på att utforskas. Och där någonstans tog mina digitala motiv form. I Midjourney började jag skapa sagoväsen och rhododendronsalar – rum under blommorna, sängar klädda i kronblad, gångar som leder vidare bortom… bortom vad?

rhododendron säng for älvor fantasy målning
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Jag arbetar ofta så. Något jag sett eller känt – en plats, en doft, en bok – slår rot. Det växer till något nytt i text- eller bildform. När jag genererar bilder är det som att skriva i färg. Jag formar varje miljö med ord, men inte vilka ord som helst. Det är en konst i sig att beskriva ljus, material och stämning på ett sätt som AI:n förstår. I gengäld får jag tillbaka en förstärkt version av mina inre bilder, laddade med något drömskt och oväntat.

magisk rhododendrongång mellan blommor träd fantasy värld bild
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Skapandet sker alltså inte i ett vakuum. Det är förankrat i det jag läser, det jag upplever, det jag återkommer till gång på gång. Och i fallet med rhododendron har det blivit en hel liten värld som är full av blommande salar, skimrande skogsbäddar och svävande ljuskällor. Det är bilder som bär en magi jag själv uppskattar och gärna dröjer mig kvar vid.

För visst är det väl så inspiration fungerar ibland – som frön som faller in från olika håll och slår rot precis där det finns utrymme för dem att växa?

Rhododendronväsen – när en annan värld blomstrar ur växter

Hur föds vissa idéer? I mitt fall sker det oftast genom två upplevelser som råkar mötas och som sedan smälter samman till något nytt.

För någon vecka sedan besökte jag Sofiero slott och slottsträdgård under rhododendronblomningen. Det var ett överdåd av färg och former, nästan overkligt i sin prakt. Samtidigt befann jag mig mitt i läsningen av Holly Blacks fantasyserie Luftens folk, där magiska riken, älvfolk och mörk fägring genomsyrar varje sida.

röd rhododendron trädande fantasivarelse
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Det ena gödde det andra. Rhododendronmiljöerna omkring mig kändes plötsligt sagolika på riktigt. Jag började fantisera om dolda rum och gångar under buskarna, om hur grenarna växte som valv och salar. Det var som att naturen själv bjöd in till något större. Något hemligt. Något förtrollat.

Och medan jag rörde mig i dessa världar – både i verkligheten och i fantasin – föddes en ny idé: rhododendronväsen.

uråldrigt väsen av rhododendron med röda blommor älvrike
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Jag föreställde mig trädandar och skogsälvor, väsen lika snirkliga och sammanflätade som rhododendrernas grenar. Inte ljusa och vänliga nödvändigtvis, utan ståtliga, vilda och kanske rentav mörka. Stora röda blommor lyste från huvuden och armar och inte minst mot det murriga grenverket som växte genom deras kroppar.

Självklart var jag tvungen att testa. I Midjourney började jag experimentera med just detta, det vill säga väsen födda ur blommande träd och buskar. Och till min stora glädje växte där fram älvor och oknytt, slingrande, högresta, nästan majestätiska.

sagoväsen älva röd rhododendronbuske
Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI

Det blev något nytt. Något vackert. Något som aldrig hade blivit till om det inte vore för just det där mötet mellan en verklig plats och en fantastisk bokvärld. Två intryck som råkade nudda varandra. Och som fortsätter att växa vidare i bild – och självklart i tanke.

Jag föreställer mig att rhododendronväsena befinner sig på en bal i skogen, lite som i Blacks älvrike där det dansas genom nätterna.