Att vandra genom Paris på kvällen är som att röra sig genom en levande målning. När mörkret sänker sig över staden och de första lamporna tänds händer något särskilt. Paris byter skepnad – från sin livliga dagsform till något stilla, drömskt och nästan overkligt. Det är just den känslan jag ville fånga när jag experimenterade med dessa bilder i akvarellstil.
Eiffeltornet är förstås mittpunkten. Inte bara som ikon eller symbol, utan som ett verkligt ljus i mörkret. I de här bilderna får tornet skimra i guldgult och ibland med ett rosa sken omkring sig, som om det vore en stjärna mitt i stadens hjärta. Himlen runt omkring är fylld av violetta dimmor, blåa nattskyar samt av små glittrande stänk som liknar stjärnor – eller kanske snöflingor? Det får vara öppet för tolkning. Det är ju just det jag älskar med akvarellens värld: Att den tillåter både precision och upplösning samtidigt.
Det här var inte en idé jag gick och bar på länge, utan något som växte fram medan jag skapade. Jag började med ett enkelt motiv – Eiffeltornet vid Seine – men färgerna tog snabbt över. Jag tänkte Varför inte låta natten vara färgstark i stället för grå? Varför inte låta reflexerna i vattnet glittra som en fest?
Så blev det. En liten samling bilder där Eiffeltornet lyser upp kvällen med både värdighet och drömsk magi. Jag tänker att det kanske är just sådana bilder som kan fungera som en påminnelse om vad inspiration är, nämligen att inte bara återge verkligheten, utan att färga den med ljuset från de inre bilderna.
Och även om jag själv inte befann mig i Paris när jag målade, så var jag där – i tanken, i känslan. Kanske räcker det ibland? För fler inspirerande Parisbilder har jag ett annat fint inlägg. Se ”Ljuset genom skuren – ett regnigt Paris i en annan färgskala”.
