Om man blandar smörkräm, sockerpasta samt glasyr och sedan låter pärlemor, glitter samt ett uns fantasi svepa in allt – vad får man då? En tårta, ja. Men också något som nästan överskrider tårtans form. Ett slags bild. Ett konstverk i ätbar skrud. Det är så jag ser dessa enhörningstårtor jag experimenterat med under de senaste veckorna. Eller snarare: Pysslat med. För det här har varit ett rent pysseläventyr i AI-form.
Det började ganska enkelt. Jag ville skapa något sött och sagolikt, en tårta i Midjourney med ett enhörningstema. Jag föreställde mig en gyllene hornkrans, kanske några rosaskimrande lockar i manen och ett par dekorativa blommor. Men ju mer jag höll på, desto mer svällde projektet.
Det blev ett virvlande utforskande av ytor, färgflöden och överdåd. Snart var varje yta täckt av spacklad smörkräm i pastelltoner. Glasyren fick rinna likt målade draperier över tårtan. Sockerpastan skimrade i pärlemor och i vissa versioner lades även gulddetaljer till, precis i manens böljande rörelser.
Enhörningstårtor som sagolika konstverk
Och där någonstans hände det – enhörningstårtorna förvandlades till något mer än bara tårtor. De blev nästan som konstverk. Inte nödvändigtvis i smak eller teknik, men i uttryck. I bild. I känsla. De liknar dekorerade skulpturer lika mycket som bakverk, och de hade kunnat stå i en monter snarare än på ett dessertbord. Det påminner mig om mina tidigare tårtprojekt inspirerade av Monets näckrosmålningar – även där var det färgernas och texturernas samspel som drev processen.
Det jag älskar med att jobba på det här sättet – att skapa i Midjourney – är att det ger mig full frihet att överdriva. Att gå längre än jag kanske hade vågat i verkligheten. Jag kan pröva, förvrida, förstora, lägga till. Allt är möjligt. Det ger ett slags konstnärlig trygghet, där leken får ta plats och där idéerna får ta omvägar innan de landar.
Och det fina är att även om bilderna är digitala kan de inspirera till något verkligt. Tårtorna jag ser framför mig går att återskapa – eller återskapa friare – i köket. Med färgad smörkräm, sockerpasta samt glasyr och med såväl penslade gulddetaljer som ögonblick av förundran. Det behöver inte bli exakt. Men känslan kan finnas där. Drömmen om något mjukt, virvlande och sagolikt.
Att skapa enhörningstårtor på det här sättet har varit en påminnelse om varför jag älskar bildskapande. För att det inte bara handlar om form – utan om förvandling.
