Musik, och särskilt vissa låtar, kan verkligen slå an en ton inom dig. Inte bara i örat, utan i kroppen. I ditt inre. På senare tid har jag gång på gång återvänt till Yirumas ”River flows in you”. Den är så vacker. Så ömt kärleksfull. Så vemodig. Som ett farväl, kanske. Eller ett minne som dröjer sig kvar.
Att den här låten seglat upp som en av mina favoriter har egentligen inte att göra med att kompositören är koreansk – även om jag annars storkonsumerar koreansk populärkultur till vardags. Nej, ”River flows in you” dök upp av en slump. På en av Spotifys stämningsfulla spellistor för modern klassisk musik. En sådan jag ofta låter rulla i bakgrunden medan jag skriver eller skapar.
Men just den här melodin slog till med något särskilt. En dag, medan den spelades, föddes en så tydlig bild i mitt inre. En bild av en man i sorg. Han sitter vid sitt piano. Och i varje tangent han trycker ner är det som att han åkallar sin älskade. Som att hennes ande finns där, i rummet, i musiken. Han spelar inte bara för att minnas. Han spelar för att vara nära.
Den här visionen har följt mig länge nu. I omgångar har jag försökt gestalta den. Försökt skapa bilder som svarar mot den känsla jag får när jag lyssnar. I den djupa sorgen finns glädje och kärlek, i mörkret ljus. Det har inte varit lätt – jag har varit nära, men inte riktigt nått fram.
Men så i går hände något. Jag slog an rätt sträng. Något bara klickade i mig och plötsligt såg jag det tydligt genom allt bildexperimenterande. Färgerna. Ljuset. Rummet. Den sorgsna kärleken i pianots klang. Och hur det vi förlorat ibland lever vidare i det vi skapar.
Lyssna på River flows in you av Yiruma
Om du vill lyssna på ”River flows in you” finns låten både på Spotify och Youtube – jag länkar till båda plattformarna. Det är en melodi som bär på något stilla och innerligt, och kanske väcker den också en bild eller känsla hos dig. Precis som den gjorde hos mig.
