S M Jönsson – smjonsson.se – Sida 6 – Fantasifullt kring text och bild

Färglägg en mussla med pärla – fantasifull havsmålarbild

Det är något nästan ceremoniellt med en pärla som syns mellan snäckans öppna skal. Som om du just fångat ett ögonblick då något magiskt ska ske. Jag tänkte på det när jag valde det här motivet – att det inte bara är en mussla, utan port till ett ögonblick i en annan värld.

Den här målarbilden är detaljerad och stämningsfull, men samtidigt öppen för tolkning. Den är framtagen i gråskala, vilket gör att du lättare kan se ljus och skuggor redan från början. Fortfarande är du dock den som avgör färgvalen och stämningen. Du kan skapa något mjukt och poetiskt eller något djärvt och skimrande. Bilden rymmer båda möjligheterna.

Detaljerad målarbild med en mussla

I musslans mitt ligger en pärla. Slät och rund, med en naturlig glans i gråskalan. I sin tur är musslan täckt av linjer, prickar och mönster. Runt om finns växter och havsbotten, allt med slingrande former som för tankarna till undervattensrötter och sjögräs. Bakgrunden har en subtil rörelse – vertikala linjer, bubblor och strömmar som antyder att vattnet långsamt rör sig.

Den här målarbilden bjuder in till färgläggning på flera nivåer. Du kan jobba med tydliga kontraster mellan pärlan och omgivningen eller låta hela bilden flyta samman i en färg med olika toner. Den passar dig som gillar att gå upp i detaljer och samtidigt vill ge uttryck för något storslaget – något som kanske är gömt, men som väntar på att bli upptäckt.

Färglägg med lyster, skiftningar och djup

Börja gärna med pärlan. Eftersom den redan har en rundad skugga i gråskalan kan du förstärka den effekten med en lätt färgton. Prova med ljusa nyanser som pärlemorvitt, blekrosa, mint eller gråblått. Det viktiga är att färgen inte täcker hela ytan jämnt – lämna gärna en glanspunkt fri eller ljusare för att få till lystern.

färglägg en mussla med en pärla fantasifull hav målarbild för vuxna

Snäckskalen passar för färgskiftningar längs linjerna. Du kan börja med en grundfärg och lägga in subtila förändringar mot spetsarna. Testa gärna att använda varma toner som rosé, bärnsten eller korall – eller kalla, som turkos, malakitgrönt eller lavendelblått. De många linjerna hjälper dig att bygga upp strukturen steg-för-steg.

Växterna i bakgrunden kan färgläggas i flera riktningar. Du kan hålla dig till naturinspirerade gröna och bruna toner – eller låta dem lysa i färger som egentligen inte hör hemma under ytan: guld, vinrött, indigoblått. Här går det också att jobba med kontraster i bakgrunden – en mörk ton bakom ljusa detaljer kan skapa dramatik.

Vill du experimentera ytterligare kan du låta vissa partier vara svartvita medan andra lyser upp i färg. Det förstärker bildens fokus och ger ett nästan grafiskt uttryck.

Redo att färglägga en pärlmussla? Ladda i så fall ner målarbilden kostnadsfritt. Och för liknande havsmotiv kan du se min havsman som rider på en sjöhäst. Klicka dig runt bland målarbilderna på bloggen så kommer du hitta en hel havsvärld som väntar på att fyllas med färg.

Färglägg en havsman – fantasifull målarbild för vuxna

Vissa målarbilder sätter genast i gång en berättelse i huvudet. Den här är en sådan. Jag vet inte exakt vem han är – havsmannen som rider fram under ytan med håret flygande och blicken riktad framåt – men jag vet att han hör hemma i en värld där undervattensvarelser och urgamla myter lever sida vid sida.

Kanske är han en triton, kanske en manlig sjöjungfru eller en väktare av havsdjupen? Bilden är full av strukturer, rörelser och detaljer. Här finns muskulatur ritad med linjer, fjäll ritade som mönster, bubblor och virvlar som slår omkring honom och det majestätiska havsdjuret han rider på.

Målarbilden är skapad i gråskala – perfekt för dig som vill färglägga fritt men som ändå vill ha stöd i bildens form och djup. Och bäst av allt: Här finns plats för tolkningar. Hur den här världen ser ut är helt upp till dig.

Detaljerad målarbild med en havsman

Målarbilden innehåller flera olika ytor och stämningar. Havsmannens kropp är uppbyggd av virvlande linjer, som om huden själv är formad av havets strömmar. Hans ansikte är bestämt men inte hårt – kanske är han på väg mot något, kanske försvarar han något? Sjöhästen han rider på har ett pansarliknande skal, täckt av täta prickmönster och markerade former som påminner om en rustning.

Bakgrunden är full av liv. Bubblor, algliknande växtlighet och strömmande vatten skapar ett intryck av rörelse. Och även om motivet är statiskt är känslan nästan filmisk – som om nästa scen väntar bakom nästa färgskiftning.

Alla dessa olika ytor och strukturer gör färgläggningen till ett rent äventyr. Här får du både breda fält att arbeta med och små detaljer som kräver tålamod.

Färglägg tritonen med kraft och kontrast

Till den här typen av bild passar det utmärkt att arbeta med kontraster. Du kan låta havsmannens kropp gå i kallt blått, stålgrått eller mossgrönt – eller kanske koppar, vinrött eller lavendel. Håret kan få en färg som sticker ut eller som flödar samman med vattnet. Testa gärna att låta vissa partier smälta ihop färgmässigt och andra stå ut med tydliga konturer.

färglägg en havsman fantasifull målarbild för vuxna

Sjöhästen kan färgläggas med starka skiftningar, exempelvis i turkos, oliv, guld eller violett. Det prickiga mönstret i kroppen gör det tacksamt att jobba i lager eller nyansvariationer – varje fjäll kan få en egen ton. Eller så låter du färgen svepa över hela kroppen med gradvisa övergångar.

Bakgrunden fungerar fint som experimentyta. Du kan ha den i mjuka gråblå toner – eller låta bubblorna bli färgstarka inslag som ger bilden ett gnistrande djup. De långa sjögräsliknande formerna kan få en egen färgpalett och ge en känsla av rörelse bakom figuren.

Vill du göra motivet ännu mer dramatiskt kan du också välja att lämna delar i svartvitt. Det ger färgen extra kraft där du verkligen vill att den ska synas.

Redo att färglägga denna nästan filmiska havsman? Ladda ner målarbilden kostnadsfritt. För ännu fler motiv från den här havsvärlden kan du se min snäckbild, även den är dramatisk men på sitt sätt.

När bilden börjar i text – tankar om att skapa i Midjourney

Jag funderar på varför jag fastnat så för bildgenerering i Midjourney. Det är ett verktyg jag ibland beskriver som en av de mest spännande sakerna som hänt mig någonsin – och det är ingen överdrift. Jag använder det dagligen. Jag återvänder ständigt till det. Men vad är det egentligen som lockar?

En del av förklaringen är nog ganska enkel: Jag dras till det visuella. Kanske mer än vad jag själv tidigare trott. Jag har alltid älskat färg, form, komposition – men det är först nu, med detta verktyg, som jag på allvar kunnat experimentera fritt. Ändå tror jag inte att det är hela sanningen.

Jag tror att jag också – eller kanske framför allt – dras till utmaningen i att förvandla text till bild.

För det är så Midjourney fungerar. Du måste sätta ord på det du tänker dig. Du skriver dina bildprompter. Du väger uttryck mot varandra, testar kombinationer, gör val i varje ord. Det är ett språkligt skapande som mynnar ut i något visuellt, och det är där det börjar skimra för mig.

läsa bild som text inspiration för promptskapande — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Som humanist – akademiskt, vill säga – har jag skolats inom hermeneutik. Jag lärde mig tidigt att tolka, att se världen som text. Enligt vissa hermeneutiska inriktningar kan bilder, platser, föremål – ja, i princip allt – läsas som text. Det handlar om att förstå det vi ser genom att läsa in det i ett sammanhang. Och det är en tanke jag tagit med mig in i det här bildskapandet.

Att tänka på bilder som texter – och på text som början till bild – har förändrat mitt sätt att arbeta kreativt. Jag ser inte längre bara ett motiv. Jag ser ett språk. Jag ställer frågor till det jag skapar. Vad säger det här uttrycket? Vad viskar färgen? Vilken historia berättar ljuset?

Kanske är det just därför Midjourney blivit ett så självklart verktyg för mig. För att det inte bara handlar om bilder. Det handlar om mening. Om att börja i ord och att skapa sig fram till ett uttryck.

Om du är nyfiken på hur det här tankesättet kan ta form i bild kan du se mitt tidigare inlägg om Afrodite och Adonis. Där berättar jag mer om hur jag använt Midjourney för att gestalta en gammal myt i bild – med både texten och känslan som utgångspunkt. Det är ett exempel på hur ord kan bära en bild och hur en bild kan bära berättelser.

Färglägg en snäcka: Målarbild med många detaljer

Det är något med spiralformer som fångar blicken. Den här snäckan känns nästan som om den skulle kunna leda in i en annan värld – som om skalets snirkliga gångar rymmer något mer än bara kalk och linjer. När jag skapade det här motivet föreställde jag mig en plats där hav möter saga, där varje linje kan bli en stig mot något okänt.

Målarbilden är framtagen i gråskala, vilket gör den extra tacksam att färglägga. De mjuka tonövergångarna fungerar som en vägledning, samtidigt som de lämnar gott om utrymme för egna färgval och tolkningar. Du behöver inte tänka på hur det bör se ut. Det är fritt fram att låta fantasin ta över.

Detaljerad målarbild med en snäcka

Mitt i motivet snirklar sig ett spiralformat snäckskal, täckt av täta linjer, sprickor och variationer i ytan. Formen är både naturlig och drömlik – nästan som om den tillhör ett urtida väsen snarare än en vanlig snäcka. Runt omkring växer tunna, böljande stjälkar med fröliknande blommor. Bakgrunden är fylld av mjuka bubblor och skiktade mönster som får hela bilden att kännas levande.

Det är en målarbild som lockar till upptäcktsfärd. Du kan börja i mitten av snäckan och arbeta dig utåt – eller tvärtom. Kanske ser du något nytt varje gång du byter färg? Eftersom hela färgläggningsbilden är i gråskala får du ett tydligt visuellt stöd, men egentligen finns inga begränsningar. Du bestämmer själv om världen ska vara sagolikt blek eller sprudlande färgstark.

Färglägg med skiftningar i nyanser

Snäckans täta linjer lämpar sig väl för skiktad färgläggning. Du kan börja med en ljus grundton och sedan bygga upp nyanser successivt. Följ gärna linjerna med pennan – det skapar en känsla av struktur och rytm. Du kan också bryta av linjerna med prickar, mönster eller små färgfläckar om du vill skapa kontrast.

färglägg en snäcka med spiralform målarbild för vuxna med många detaljer

Bakgrunden lämpar sig för experiment. Du kan färga bubblorna i olika nyanser, låta vattnet skifta i blått eller grått eller jobba med ljusa färger för att skapa ett disigt, nästan svävande intryck. De växtlika figurerna kan bli blågröna, purpurlila, eldröda – eller något helt annat. Låt dem växa ur sin egen färglogik.

Det viktiga är inte hur det ser ut i slutänden, utan vad du upptäcker på vägen. Kanske börjar du med en idé men ser något helt nytt efter ett tag? Den här typen av målarbild fungerar lite som ett äventyr – du vet aldrig riktigt var du hamnar förrän du börjar färglägga.

Redo att färglägga en spiralformad snäcka? Ladda i så fall ner målarbilden kostnadsfritt. För ännu mer havsinspiration kan du se min havsodjursmålarbild, precis som den här är den något extra.

Du får inte bättre resultat än din kunskap – inte ens med AI

Det är lätt att tro att tekniken löser allt. Att det bara handlar om rätt verktyg, rätt program, rätt kommandon – och sedan är det klart. Men det märkliga är att ju mer jag arbetar med generativ AI, desto tydligare blir något som egentligen inte är särskilt nytt:

Du får aldrig bättre resultat än din förståelse för det du försöker skapa.

Det gäller text. Det gäller bild. Det gäller strategi, tonalitet och berättande. AI kan förvisso generera snabbt – men det är du som står för riktningen. Och om den saknas märks det direkt. För en lös tanke ger ett löst resultat. En vag idé blir till en vag utformning, hur avancerat systemet än är.

Det är inte AI som tänker – det är du

Det kan vara frestande att lita på automatiseringen. Att luta sig mot att ”det löser sig i prompten” eller ”jag kan alltid justera senare”. Men utan en grundläggande förståelse för vad som krävs – vare sig det handlar om färglära, komposition eller storytelling – blir det hela ihåligt och ofärdigt.

Jag märker det tydligt när jag hjälper andra – och ibland också i mitt eget arbete. När jag själv är otydlig i vad jag vill blir AI bara en spegel av det. Den återger bristen, förstärker osäkerheten, formar något som kanske ser okej ut men som saknar riktning och kärna.

Men när jag däremot har gjort jobbet först – det professionella förarbetet – då kan AI verkligen förlänga det jag redan kan. Då blir det ett samarbete, inte en ersättning. Då är det min kunskap som leder och tekniken som hänger med.

Det är en påminnelse jag gärna bär med mig: AI gör inte jobbet åt dig. Den gör det bara med dig, om du är tydlig nog.

Och precis som med allt annat kreativt arbete gäller fortfarande: kvalitet in – kvalitet ut.

Ett havsodjur att färglägga – målarbild med många detaljer

Det finns något fascinerande med de där ögonblicken då havet känns som en berättelse i sig. Som om något uråldrigt lurar under ytan. När jag arbetade med det här motivet tänkte jag just på den känslan – av att något stort rör sig i djupet, med kraft och lugn på samma gång.

Målarbilden föreställer ett sjöodjur – eller snarare ett havsodjur – nästan draklikt till formen. Odjuret har böljande former och sköldliknande fjäll. Motivet som helhet är fullt av detaljer, såväl i vattnets rörelse som i själva odjurets kropp.

Detaljerad målarbild med ett havsodjur

Färgläggningsbilden är skapad med ett myller av linjer, vågor, bubblor och fjällmönster. Den passar dig som tycker om att färglägga långsamt och metodiskt, men också dig som gillar att se en bild förändras gradvis medan du jobbar med den.

färglägg ett havsodjur målarbild för vuxna med många detaljer

Havsodjuret har ett lugnt men intensivt uttryck. Horn, fjäll, och långa linjer i vattenströmmarna skapar en rytm i bilden. Just därför är den också tacksam att tolka på olika sätt. Du kan välja att färglägga den som ett havslevande djur med dova färger eller låta den glöda av magi och fantasi.

Eftersom målarbilden är i gråskala får du automatiskt med dig en känsla för ljus och skugga. Det kan vara till hjälp när du ska välja färgtoner och vill bygga upp en bild med djup och variation. Gråskalan fungerar som en vägledning – samtidigt som den lämnar full frihet åt dina egna färgval.

Lek med kontraster i färgläggningen

Just för att bilden är så detaljrik kan det vara värt att tänka i kontraster när du färglägger. Ett tips är att välja två huvudfärger, till exempel en kall ton till vattnet och en varm till sjöodjuret. Blågrönt och kopparrött, kanske. Eller varför inte en dämpad indigoton mot en blekt guldgul?

Du kan även arbeta med ljus och skuggor för att förstärka djupet. Använd mörkare nyanser längs de starkare linjerna och låt de ljusare färgerna ta plats i bubblorna och skummet. Det blir nästan som att skapa en egen undervattensvärld med bara färg.

Vill du gå ett steg längre kan du använda färg för att antyda magi. En skiftning från blått till violett i fjällen eller ett inslag av grönt i vågornas toppar? Tänk på att det är du som bestämmer hur verklig eller sagolik världen ska vara.

Färglägg i lager – ett penndrag i taget

Ett annat tips är att färglägga i flera lager. Börja med ett tunt första lager i en ljus nyans och bygg sedan på med successivt mörkare toner. Det fungerar särskilt bra på fjällen, där små skillnader i färg ger liv åt strukturen. De cirkulära mönstren inbjuder till tålamod – varje liten bubbla kan bli unik.

Vågorna längst ner i bilden passar för svepande rörelser. Här kan du låta handen följa linjerna och nästan känna havets rytm. Det är en skön kontrast till de mer precisa dragen i havsodjurets kropp.

Kom ihåg: Det finns inga rätt eller fel. Vissa partier kanske du väljer att lämna vita för att få bilden att andas. Andra partier kanske får en helt oväntad färg – och det är just då något spännande händer.

Redo att börja färglägga ett havsodjur? Ladda ner målarbilden kostnadsfritt! Och för ännu mer inspiration till magiska vattenvärldar kan du se en av mina allra första skapelser.

Mellan hand och tanke – anteckningsboken som en kanvas

I går införskaffade jag nya anteckningsböcker och pennor. Den där enkla glädjen, den som känns i kroppen direkt. Redan på kvällen satt jag i soffan framför tv:n och lät handen gå. Tankar, intryck, små idéer som behövde samlas innan de försvann. Det är en stillsam lycka, att ha rätt verktyg till rätt stund.

När så mycket i dag kan broderas ut digitalt, med AI och smarta system som förädlar och sorterar, har den gamla hederliga anteckningsboken faktiskt blivit ovärderlig. Den är startpunkten. Grunden. Det är där jag börjar när något rör sig i mig.

Utifrån anteckningarna kan jag sedan förgrena vidare – och där kommer ChatGPT in. Jag matar in tankarna, låter dem ta form och plötsligt blir allt både mer överskådligt och mer konkret. Mina arbetsdagar har blivit så mycket effektivare på det sättet.

Men ändå. Trots alla digitala finesser föredrar jag ofta att skriva för hand. Det är något med kopplingen mellan handen och hjärnan. Något som inte kan återskapas i ett tangentbord. När jag skriver för hand stannar jag upp. Jag hinner känna efter. Orden letar sig fram i ett annat tempo. Det är som om tanken får en annan klang när den får gå via bläck.

Anteckningsboken har blivit mer än bara ett verktyg. Den är en förlängning av mitt seende. En plats – eller låt oss kalla den en kanvas – för alla de där fragmenten som ännu inte har någon form. Och kanske är det just det, för att kunna skapa något riktigt bra behöver jag först samla, famla, formulera på ett sätt som är både fritt och förankrat. Där är pappret oöverträffat.

Om du vill läsa mer om hur anteckningsböcker kan användas i vardagen som kreatör kan du se blogginlägget ”Anteckningsböcker – praktiska verktyg för dig som skriver”. Där delar jag fler tankar om hur du kan använda skrivboken som stöd i ditt kreativa arbete – vare sig du jobbar analogt, digitalt eller, som jag, någonstans däremellan.

I en värld av korpfjädrar, resliga stenar och uråldrig drottningmakt

Det är fantastiskt hur världar man burit på sedan barnsben plötsligt kan ta form – så snyggt, så smidigt. Jag roar mig ofta med att bygga mina egna världar. Men den senaste tiden har jag också försökt gestalta någon annans. En av mina äldsta och närmaste vänners dagdrömmar, faktiskt.

fantasy karaktär drottning i svart klänning med mantel av korpfjädrar — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Får man göra så? Jag vet inte. Kan vara känsligt. Jag frågade först.

Det har varit en övning i ödmjukhet. Att försöka känna in någon annans inre landskap. Min egen inspiration kommer ofta från antiken – eller från just den där skarven mellan antiken och medeltiden, där något nästan magiskt och mystiskt pågår. Min vän däremot, hon är djupt influerad av högländerna. Av kelterna, av dimhöljda hedar och stenborgar. En stramare, mulnare värld än min – men lika vacker.

fantasy karaktär sorgsen undersäte i ett kungarike — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag har försökt fånga den känslan i bilderna. Skapat en drottning och hennes två undersåtar, inte mitt ordval hehe! Karaktärerna är långa, knotiga, majestätiska. De ser ut att vara äldre än själva tiden. Och korpinslagen? Ja, de la jag till själv. Jag tycker att de för med sig något. Något sagolikt och mörkt, men inte hotfullt. De tillför en rörelse. En känsla av att något vaktar dörren till en saga. Och så är det enheten, en drottning som väljer uniformen i sitt rike.

Stilen är målad, men med drag av hyperrealism. Penseldragen finns där, särskilt i fjädrarna och i ljuset mot stenmurarna. Det är en stil jag arbetat fram genom min personliga Midjourney-profil. Ett val som inte är slumpartat, utan ett slags konsekvent återvändande till det jag vet att jag älskar. Ett bildspråk jag känner mig hemma i.

fantasy karaktär mäktig om än sorgmodig krigare i ett mäktigt drottningsdöme — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Och ja, du kanske känner igen det. Samma uttryck återfinns i bilderna av den sörjande Afrodite bland vitsipporna – ett annat projekt jag hållit varmt. Det här är inte bara bildskapande för mig. Det är ett sätt att ge form åt det jag, och ibland också andra, länge burit inom mig. I tankar, i berättelser, i vänskaper. I hur vi ibland drömmer tillsammans.

Nästan skimrande fjärilar i papper – en idé med flygkraft

Vad jag brinner för? Idémakeri. Att slå samman två tankar som på ytan inte hör ihop, men som tillsammans skapar något nytt. Som fjärilar och papper. Ett favoritmotiv och ett favoritmaterial. Baam!

fjärilspyssel i papper vika och limma tidskriftspapper till en fjäril — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

De senaste veckorna har jag försjunkit i ännu ett sådant experiment – och det är tack vare generativa AI-verktyg som Midjourney som jag kan leka så fritt med form, färg och struktur.

Fråga mig inte hur mycket tid jag lägger ner på att utforska olika material och föremål digitalt. Timmar. Dagligen. Men det är ju det som är det underbara: att få skapa utan begränsningar. Att följa min nyfikenhet dit den vill, bild för bild.

Just nu: pappersfjärilar.

De bilder du ser här föreställer fjärilar skapade av strimlat papper – åtminstone i illusionen. Vingarna är uppbyggda av tusentals små färgskiftande bitar, som om varje penseldrag vore en vikning, varje färgton ett papper dränkt i akvarell.

pappersfjäril tidskriftspapper pyssel inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det skimrar, flödar, rör sig. Och även om dessa fjärilar är skapade digitalt, så är de fullt möjliga att återskapa för hand – med klippt, vikt och limmat papper. Pappersfjärilar kan göras på många olika sätt, inte minst med enkla material och egen känsla för form.

Det är det jag älskar mest med denna typ av bildskapande – att det går att översätta tillbaka till det taktila. Till fingrar, sax, lim. Jag ser det som en visuell prototyp, som något som visar möjligheten. Som pekar framåt. Du behöver inte Midjourney för att göra detta. Inte egentligen. Du behöver bara en idé, lite tålamod – och papper.

Det här är en hyllning till själva formen. Och till möjligheten att se något välbekant med nya ögon.

fjäril strimlat papper 3d collage konst inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

För vem har sagt att fjärilar bara är vackra i naturen? De kan också vara byggda och pusslade. Av papper, av färg. Av tanke och fantasi.

Ett projekt i glöd och blom – Romeo och Julia i Midjourney

Det finns berättelser som bär sin egen färgpalett. Romeo och Julia är en sådan berättelse. Den är djupt förankrad i kärlekens alla ytterligheter – skörheten, hetsigheten, förtvivlan – och just därför ville jag ta mig an den visuellt. Inte som illustration, utan som en tolkning. Ett försök att översätta känslan till bild, form och färg.

Jag har tidigare kämpat med att få till kroppstyngd i AI-bilder, som i projektet med Afrodite och Adonis. Men här, i bilderna inspirerade av Romeo och Julia, tycker jag själv att det fungerar bättre. Utmaningarna låg i något annat den här gången: Hur får man två kroppar att omfamna varandra utan att det ser stelt ut? Hur fångar man ömhet, rörelse, avslut? I gräset, på balkongen, i döden. Kärlekens alla scener.

william shakespeare romeo och julia balkong i verona bild inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det är något med färgerna som bär bildvärlden. Röda, lila och gula blommor som pulserar genom motiven – som ett blodomlopp av färg. Vare sig det är en blomsteräng de två älskande vilar på, eller balkongen i Verona som förbinder dem i smyg, så finns samma glöd där. Det är mustigt men ändå luftigt. Expressivt men inte överlastat. Och för mig, personligen, känns det som ett slags bildlig motsvarighet till William Shakespeares språk: eldigt, levande, vackert och brutalt på en och samma gång.

Jag har, som i mina tidigare projekt, använt min personliga Midjourney-profil för att få till det uttryck jag vill åt – en blandning av hyperrealism och målning, där det syns att bilden är skapad men ändå känns verklig. Här är penseldragen mer uttrycksfulla, livligare. Jag ville att färgerna skulle glöda, att landskapet skulle andas Italien. Och jag tycker att jag nästan hittade dit.

bild på romeo och julia sovande bland blommor inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

En av bilderna har jag redan använt till ett annat projekt på Hänförd, där jag skriver om parallellerna mellan Romeo och Julia och Ovidius berättelse om Pyramus och Thisbe. Det är något så fascinerande med hur berättelser vandrar. Hur teman, motiv och känslor speglas genom sekler. Och kanske är det just därför jag ständigt återvänder till dessa klassiska kärlekssagor. För att de låter mig skapa i flera lager – ett visuellt, ett språkligt, ett känslomässigt.