Vad jag brinner för? Idémakeri. Att slå samman två tankar som på ytan inte hör ihop, men som tillsammans skapar något nytt. Som fjärilar och papper. Ett favoritmotiv och ett favoritmaterial. Baam!
De senaste veckorna har jag försjunkit i ännu ett sådant experiment – och det är tack vare generativa AI-verktyg som Midjourney som jag kan leka så fritt med form, färg och struktur.
Fråga mig inte hur mycket tid jag lägger ner på att utforska olika material och föremål digitalt. Timmar. Dagligen. Men det är ju det som är det underbara: att få skapa utan begränsningar. Att följa min nyfikenhet dit den vill, bild för bild.
Just nu: pappersfjärilar.
De bilder du ser här föreställer fjärilar skapade av strimlat papper – åtminstone i illusionen. Vingarna är uppbyggda av tusentals små färgskiftande bitar, som om varje penseldrag vore en vikning, varje färgton ett papper dränkt i akvarell.
Det skimrar, flödar, rör sig. Och även om dessa fjärilar är skapade digitalt, så är de fullt möjliga att återskapa för hand – med klippt, vikt och limmat papper. Pappersfjärilar kan göras på många olika sätt, inte minst med enkla material och egen känsla för form.
Det är det jag älskar mest med denna typ av bildskapande – att det går att översätta tillbaka till det taktila. Till fingrar, sax, lim. Jag ser det som en visuell prototyp, som något som visar möjligheten. Som pekar framåt. Du behöver inte Midjourney för att göra detta. Inte egentligen. Du behöver bara en idé, lite tålamod – och papper.
Det här är en hyllning till själva formen. Och till möjligheten att se något välbekant med nya ögon.
För vem har sagt att fjärilar bara är vackra i naturen? De kan också vara byggda och pusslade. Av papper, av färg. Av tanke och fantasi.
