Det finns något alldeles särskilt med de första blommorna om våren. Med sina späda blad och färger som nästan glöder mot den frusna marken är krokus en av mina stora favoriter.
Och kanske är det just därför krokusar har fått ta plats i mitt skapande – inte som foto, inte som fysiskt pyssel, utan som en digital tolkning. En idéburen pappersblomma, formgiven i Midjourney. Kanske född ur samma inspiration som drev fram pappersfjärilarna.
De bilder du ser här är resultatet av ett projekt där jag experimenterat med pappersblommor i AI-verktyget. Jag har gått in för att skapa något som ser verkligt ut och som samtidigt är konstruerat.
Jag ville att krokusarna skulle kännas handgjorda, nästan taktila. Som om de vore vikta av silkespapper, kräppapper eller något tjockare papper. De veckade kanterna, de matta nyanserna, det lite krusiga i blombladens struktur – allt är genomtänkt och justerat.
Det är just den processen jag tycker så mycket om. Att skapa bilder som ser ut att kunna finnas, även om de bara existerar i det digitala rummet. Här har jag arbetat fram krokusar i lila med kontrasterande gula ståndare, i olika ljus och vinklar för att hitta rätt känsla.
Samtidigt är det viktigt för mig att bilderna också kan fungera som inspiration till något praktiskt. Just de här papperskrokusarna skulle faktiskt gå att göra för hand med papper, ståltråd, blomtejp – och med lite tålamod. Det tycker jag om. När gränsen mellan det digitala och det taktila suddas ut. När något som skapats i AI väcker lust att skapa med händerna.
Att forma pappersblommor i Midjourney är för mig inte en genväg. Det är ett sätt att tänka, drömma, testa. Och i detta fall också ett sätt att hylla krokusen – ett av vårens första mirakler.
