vår – S M Jönsson – smjonsson.se

Pyssel: Körsbärsträd i koppartråd och silkespapper

Rosa körsbärsträd är något av det vackraste jag vet. Varje vår väntar jag på dem. På hur deras blommor smyger fram, först försiktigt och sedan i ett plötsligt överflöd. Körsbärsblommorna är sköra, skira, flyktiga. Och kanske just därför älskar jag dem så mycket.

Under våren har jag lekt runt med pyssel i Midjourney som fångar det skira och sköra i körsbärsblomningen. Då har jag bland annat skapat dessa körsbärsträd, gjorda av koppartråd och silkespapper.

Jag tänker mig billiga material, som pläterad tråd. Silkespapper är inte så dyrt. Rosa och vitt silkespapper bidrar till just den där fluffiga och skira känslan som körsbärsblommor har. Det blev riktigt fint, tycker jag. Och det finaste? Med hjälp av en smyckestång hade du faktiskt kunnat forma koppartråd och silkespapper till just det här.

körsbärsträd kopparfärgad ståltråd och silkespapper i rosa och vitt pyssel inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Men låt mig ta dig med ännu lite djupare in i min process. De bilder du ser här är ett resultat av ett digitalt skapande – där jag formulerat bildprompter i Midjourney för att bygga upp just den värld jag föreställde mig.

Jag ville fånga känslan av handgjort pyssel, ett litet blommande konstverk som kanske skulle kunna stå i ett fönster eller på ett nattduksbord. Och när jag väl lyckades stämma av rätt detaljer, då hände något. Det blev verkligt i sin overklighet.

Att använda AI-verktyg på det här sättet är för mig ett kreativt experimenterande som ligger nära det traditionella hantverket. Jag närmar mig material, former och tekniker som om jag faktiskt skulle skapa dem för hand.

körsbärsträd pläterad koppartråd rosa silkespapper skapande inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

På så vis fungerar Midjourney som ett slags idéverktyg, ett visualiserande av sådant jag kan tänka mig att förverkliga i fysisk form. I detta fall med silkespapper, ståltråd, tålamod och fingertoppskänsla.

De digitala bilderna är alltså inte bara ögongodis. De är testskisser, drömfragment, fantasier som spirar i bild – och kanske någon gång blommar ut i en faktisk skapelse med händerna som verktyg.

Är du lika förtjust i vårblommor som jag? I så fall kommer du säkert finna mina papperskrokusar lika vackra som körsbärsträden. På smjonsson.se fyller jag nästan dagligen på med ny inspiration för skapande, oss dagdrömmare emellan.

Pappersblommor: Krokusar som vårdrömmar i lila och gult

Det finns något alldeles särskilt med de första blommorna om våren. Med sina späda blad och färger som nästan glöder mot den frusna marken är krokus en av mina stora favoriter.

lila krokus pappersblomma pyssel — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Och kanske är det just därför krokusar har fått ta plats i mitt skapande – inte som foto, inte som fysiskt pyssel, utan som en digital tolkning. En idéburen pappersblomma, formgiven i Midjourney. Kanske född ur samma inspiration som drev fram pappersfjärilarna.

De bilder du ser här är resultatet av ett projekt där jag experimenterat med pappersblommor i AI-verktyget. Jag har gått in för att skapa något som ser verkligt ut och som samtidigt är konstruerat.

krokus pappersblomma pyssel inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag ville att krokusarna skulle kännas handgjorda, nästan taktila. Som om de vore vikta av silkespapper, kräppapper eller något tjockare papper. De veckade kanterna, de matta nyanserna, det lite krusiga i blombladens struktur – allt är genomtänkt och justerat.

pyssel lila krokusar pappersblommor blomma av papper — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det är just den processen jag tycker så mycket om. Att skapa bilder som ser ut att kunna finnas, även om de bara existerar i det digitala rummet. Här har jag arbetat fram krokusar i lila med kontrasterande gula ståndare, i olika ljus och vinklar för att hitta rätt känsla.

Samtidigt är det viktigt för mig att bilderna också kan fungera som inspiration till något praktiskt. Just de här papperskrokusarna skulle faktiskt gå att göra för hand med papper, ståltråd, blomtejp – och med lite tålamod. Det tycker jag om. När gränsen mellan det digitala och det taktila suddas ut. När något som skapats i AI väcker lust att skapa med händerna.

pyssel lila krokus blomma av papper — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Att forma pappersblommor i Midjourney är för mig inte en genväg. Det är ett sätt att tänka, drömma, testa. Och i detta fall också ett sätt att hylla krokusen – ett av vårens första mirakler.

En berättelse i blom – skapandet av en mytisk kärleksscen

Det finns berättelser jag alltid återvänder till. Inte för att de är enkla eller trösterika – snarare tvärtom. De skaver, glöder, dröjer sig kvar. En av dem är myten om Afrodite och Adonis. Den vackre jägaren som får gudinnans hjärta att slå, men som också ska komma att krossa det.

En dag såras Adonis dödligt av ett vildsvin. Afrodite rusar till honom, men hinner inte rädda hans liv. Hennes tårar faller till marken där han legat, blandat med hans blod. Och ur sorgen spirar något nytt. En blomma. I vissa versioner sägs det vara vitsippor, i andra anemoner. Döden som skapar liv – det är både symboliskt och fysiskt. Och så vackert i sin sorg.

Det var den berättelsen jag ville gestalta i bild. Jag har arbetat med det här projektet tidigare, på en annan plattform. Sedan dess har det fortsatt växa inom mig, varför jag återkom till och byggde vidare på det. Bild för bild. Med hjälp av Midjourney, ett AI-verktyg som jag experimenterat med i över ett år nu, formade jag Afrodites värld – ett landskap av ljus, smärta och återfödelse.

Att återskapa känslor i bild är alltid en utmaning. Och särskilt med AI, där det ibland krävs oändlig finjustering för att få till en bild som känns. Jag ville fånga det skira. Det eteriska. Kontrasten mellan Afrodites gudomliga prakt och den ömhet som föds ur förlust. Och jag ville att blommorna – vare sig du ser dem som anemoner eller vitsippor – skulle tala om något större än bara växtlighet. De skulle bära en berättelse.

myt om afrodite adonis och vitsippor blommor springer ur gudinnans sorg — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Min skarpögde sambo påpekade något som jag själv knappt tänkt på, så uppslukad som jag varit: Hon ligger inte riktigt på marken. Och han har förstås rätt. Att få till tyngd i liggande figurer är en av de många stora utmaningarna med AI-bildskapande. Det är svårt att återskapa den där naturliga förankringen i kroppen, hur en kropp faktiskt sjunker ner, tar plats, vilar mot något.

För mig blev det ett slags avvägning. Jag tycker att bilderna ändå bär på det uttryck jag söker – de är eteriska, skira, emotionella. Men jag är också medveten om deras begränsningar. Och kanske är det just det som gör processen levande. Det är inte perfektion jag eftersträvar, utan närvaro. En känsla.

Stilen har vuxit fram under lång tid. En balans mellan hyperrealism och något mer målat, nästan klassiskt. En sorts visuell hybrid som jag trivs i. Och kanske är det just det som myten kräver – något mellan verklighet och dröm. Mellan smärta och skönhet.

För i Afrodites sorg vilar ändå hopp. Och det är kanske det jag återkommer till. I skapandet. I sagan. I blomningen efter allt som gått förlorat.

vitsippor i skog vacker målning med hyperrealistiska inslag — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Vill du fördjupa dig i berättelsen om Afrodite och Adonis kan jag varmt rekommendera en vacker tolkning som publicerats på Sagobygdens blogg – en sida där flera av Sveriges främsta berättare delar med sig av sagor och folktro. I just den versionen vävs myten samman med svensk folktro, där blommorna som spirar ur Afrodites sorg inte är anemoner. De är vitsippor.

Och om du är nyfiken på hur jag tidigare arbetat med bilderna i ett annat sammanhang kan du även läsa det ursprungliga blogginlägget på Hänförd. Där ligger fokus på vitsippan som symbol för liv och död, och det i en högst poetisk tappning. På mitt sätt.