sandra m jonsson

Drömmen om en havsvärld i silkespapper blev till pyssel

Ibland drömmer man om sådant som sitter kvar långt efter att man har vaknat. Så var det den här gången. Jag hade drömt om en undervattensvärld – en plats där färgglada fiskar, maneter och sjögräs långsamt svävade i havet. Allt gjort av silkespapper, skira tyger och garner. När jag slog upp ögonen hade jag bilden kvar och klar så tydligt. Jag visste att jag ville ta vara på den och det första jag gjorde den morgonen var att öppna Midjourney och börja skapa.

sjögräs manet hänger från taket pyssel inspiration silkespapper — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Resultatet ser du i bilderna här, bilder som jag dessutom vidareutvecklat. En undervattensvärld i papper, där fiskarna guppar mjukt bland sjögräs. Där maneterna svävar med sina fransar i regnbågens alla färger. Där varje element – från de blågröna bakgrunderna till de svävande detaljerna – är inspirerade av drömmen men också utformade med verkliga pysselmaterial i åtanke.

fiskar och sjögräs silkespapper havsvärld som hänger från taket — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag ville inte att det skulle stanna vid en idé eller en digital vision. Hela tiden har jag haft i bakhuvudet att detta faktiskt går att göra för hand. Det är därför jag har valt att arbeta med just silkespapper som material i bildskapandet – för att efterlikna det där spröda och transparenta som silkespapper ger i verkligheten. De olika figurerna har också skapats med enkelhet i fokus: några klipp, några böjda ståltrådar, några trådar som fästs i en pinne eller taklist.

silkespapper fiskar maneter sjögräs pyssel inspiration takdekoration havsmiljö — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det handlar inte om att återskapa bilden exakt, utan om att ta med sig känslan. Kanske fångar du några av färgkombinationerna? Kanske inspireras du till att göra ett undervattensfönster i ett barnrum, en hängande dekoration inför ett kalas eller ett pedagogiskt projekt om havet i klassrummet?

maneter i papper och sjögräs av garn hängande havsvärld inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det här pysslet har kommit till i flera steg. Först som dröm, sedan som bild och slutligen som något som faktiskt kan bli till med hjälp av sax och papper. Och just den processen – att låta ett motiv vandra genom olika former av skapande – är en av de saker jag älskar mest med både digitalt och analogt hantverk. De två närmar sig varandra. De inspirerar och speglar varandra. Och någonstans däremellan uppstår den verkliga magin.

På tal om magi… Se min magiska undervattensvärld som är inspirerad av smycken.

Sagolik makeup: Ögonskugga inspirerad av körsbärsblomningen

Jag ska börja utmana mig själv mer – särskilt när det gäller att skapa bilder som tar avstamp i aktuella trender på Pinterest. Smink, naglar och tatueringar är ständiga blickfång där. Men själv är jag inte någon flitig sminkanvändare. Tvärtom har jag på sistone helt avstått från makeup, inte minst på grund av återkommande ögoninfektioner som gjort att jag velat hålla huden så ren och ostörd som möjligt.

sminka sig som en älva med körsbärsblommor dekorationer från en förtrollad skog — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Men att tänka ut sagolika sminkkoncept, det är en annan sak. Det tilltalar mig. Och viktigast av allt, uttrycken måste spegla något jag själv tycker är vackert. Något som kanske inte är tänkt för vardagen, utan för en annan plats inombords. Ett mer drömskt plan där allt får blomma fritt.

Bilderna i det här inlägget visar exempel på just detta.

Makeupen är inspirerad av körsbärsblomningen och bär tydliga spår av en älvlik estetik. Blommorna är målade i rosa och vitt, med detaljer i grönt och stråk av guld. Runt ögat böljar ögonskuggan som blomblad i vinden – med glitter som fångar ljuset precis som dagg på körsbärsblommans kronblad.

Närbilderna visar detaljerna i sminkningen: penseldrag i flera lager, blomblad som tycks ha landat direkt mot huden, inslag av både mjukhet och lyster. Här finns också små blad i gröna toner, som i kombination med guldglittret ger illusionen av en blommande skog.

körsbärsblommor ögonskugga makeup diy tips inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det är ett sminkuttryck som snarare berättar en historia än siktar på att vara bärbart. Och det är just där jag trivs bäst: I det kreativa och lekfulla. Med hjälp av AI har jag kunnat skapa dessa motiv, utan att behöva röra vare sig pensel eller palett på riktigt. Det är ett sätt för mig att utforska skönhet som konst, snarare än som konsumtion.

Kanske är det så jag kommer närmast sminkvärlden just nu – genom bilder. Fantasifulla, blommande och möjligen skapade med en annan verklighet i åtanke. Och det räcker långt. För även om jag inte bär makeup på huden kan jag bära idéerna inom mig.

En grönhårig sjöjungfru klädd i havets pärlor och sjögräs

En ny karaktär har börjat simma fram ur djupet av mitt skapande. Jag vet inte riktigt varifrån hon kommer. Hon fanns inte där från början. Men kanske låg hon ändå och väntade under ytan, redo att ta form så fort jag började känna in vågrörelserna i ett nytt projekt.

fantasy varelse sjöjungfru med grönt hår och kläder och pärlor kring kroppen — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Hon är en sjöjungfru. Men inte den typiska sjöjungfrun med snäckbikini och glittrande fenor. Nej, den här gestalten är något annat. Jag ville skapa en varelse som var ett med sitt element. Någon som bär vattnet, inte bara som ett hem utan som sin identitet. Så blev hon till: Ett fantasiväsen klätt i havet självt.

sjöjungfru saga bild från havets djup — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det gröna håret böljar som sjögräs i strömmen och hennes klänning tycks vara sydd av tång, pärlor och ljus. Pärlorna hänger längs hennes armar, hals, rygg och hår. Och jag föreställer mig att de klingar mjukt när hon rör sig. Som om havet sjunger i takt med henne.

sjöjungfru bilder fantasy inspiration varelse med grönt hår fenor och stjärt — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag har arbetat med sjöjungfrun i Midjourney och varje bild har fört mig närmare karaktären. Jag har experimenterat med färgskiftningar i vattenytan, med ljusreflexer, med hur tyget och håret rör sig i flödet. Det är i denna digitala miljö som jag ofta låter mina karaktärer växa fram.

grönhårig sjöjungfru vid stranden på torra land fantasy inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Vi håller fortfarande på att lära känna varandra, hon och jag. Det finns mycket jag ännu inte vet om henne. Men jag känner starkt att hon bär på en längtan. Inte nödvändigtvis efter kärlek och inte heller efter ett benpar att vandra på land med.

grön sjöjungfru med pärlor och sjögräs fantasivarelse fantasy bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Kanske kommer jag skriva om henne. Kanske får hon en egen berättelse längre fram. Eller kanske kommer hon bara vara med mig ett tag och sedan sjunka tillbaka ner i djupet från vilket hon kom. Men just nu känns hon som en ledsagare. Som någon som påminner mig om varför jag skapar.

Pyssel: Körsbärsträd i koppartråd och silkespapper

Rosa körsbärsträd är något av det vackraste jag vet. Varje vår väntar jag på dem. På hur deras blommor smyger fram, först försiktigt och sedan i ett plötsligt överflöd. Körsbärsblommorna är sköra, skira, flyktiga. Och kanske just därför älskar jag dem så mycket.

Under våren har jag lekt runt med pyssel i Midjourney som fångar det skira och sköra i körsbärsblomningen. Då har jag bland annat skapat dessa körsbärsträd, gjorda av koppartråd och silkespapper.

Jag tänker mig billiga material, som pläterad tråd. Silkespapper är inte så dyrt. Rosa och vitt silkespapper bidrar till just den där fluffiga och skira känslan som körsbärsblommor har. Det blev riktigt fint, tycker jag. Och det finaste? Med hjälp av en smyckestång hade du faktiskt kunnat forma koppartråd och silkespapper till just det här.

körsbärsträd kopparfärgad ståltråd och silkespapper i rosa och vitt pyssel inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Men låt mig ta dig med ännu lite djupare in i min process. De bilder du ser här är ett resultat av ett digitalt skapande – där jag formulerat bildprompter i Midjourney för att bygga upp just den värld jag föreställde mig.

Jag ville fånga känslan av handgjort pyssel, ett litet blommande konstverk som kanske skulle kunna stå i ett fönster eller på ett nattduksbord. Och när jag väl lyckades stämma av rätt detaljer, då hände något. Det blev verkligt i sin overklighet.

Att använda AI-verktyg på det här sättet är för mig ett kreativt experimenterande som ligger nära det traditionella hantverket. Jag närmar mig material, former och tekniker som om jag faktiskt skulle skapa dem för hand.

körsbärsträd pläterad koppartråd rosa silkespapper skapande inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

På så vis fungerar Midjourney som ett slags idéverktyg, ett visualiserande av sådant jag kan tänka mig att förverkliga i fysisk form. I detta fall med silkespapper, ståltråd, tålamod och fingertoppskänsla.

De digitala bilderna är alltså inte bara ögongodis. De är testskisser, drömfragment, fantasier som spirar i bild – och kanske någon gång blommar ut i en faktisk skapelse med händerna som verktyg.

Är du lika förtjust i vårblommor som jag? I så fall kommer du säkert finna mina papperskrokusar lika vackra som körsbärsträden. På smjonsson.se fyller jag nästan dagligen på med ny inspiration för skapande, oss dagdrömmare emellan.

Från slott och bok till en rhododendronvärld i bildform

Det var något alldeles särskilt med besöket under rhododendronblomningen på Sofiero slott och slottsträdgård. Gångarna, rummen, de sammanflätade grenarna – allt formade en levande arkitektur i blom. Träden var som skulpturer, skapade av naturens egen hand, och bland dem började min fantasi löpa. Kunde det finnas salar här? Hemligheter? Älvfolk?

trädgårdsbänk gjord av blommande rhododendron och som står i ett magiskt rum — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Ungefär i samma skede hade jag precis börjat läsa Holly Blacks Luftens folk igen och den ena upplevelsen förstärkte den andra. Bilder växte fram i mitt inre, likt världar som redan fanns men som väntade på att utforskas. Och där någonstans tog mina digitala motiv form. I Midjourney började jag skapa sagoväsen och rhododendronsalar – rum under blommorna, sängar klädda i kronblad, gångar som leder vidare bortom… bortom vad?

rhododendron säng for älvor fantasy målning — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag arbetar ofta så. Något jag sett eller känt – en plats, en doft, en bok – slår rot. Det växer till något nytt i text- eller bildform. När jag genererar bilder är det som att skriva i färg. Jag formar varje miljö med ord, men inte vilka ord som helst. Det är en konst i sig att beskriva ljus, material och stämning på ett sätt som AI:n förstår. I gengäld får jag tillbaka en förstärkt version av mina inre bilder, laddade med något drömskt och oväntat.

magisk rhododendrongång mellan blommor träd fantasy värld bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Skapandet sker alltså inte i ett vakuum. Det är förankrat i det jag läser, det jag upplever, det jag återkommer till gång på gång. Och i fallet med rhododendron har det blivit en hel liten värld som är full av blommande salar, skimrande skogsbäddar och svävande ljuskällor. Det är bilder som bär en magi jag själv uppskattar och gärna dröjer mig kvar vid.

För visst är det väl så inspiration fungerar ibland – som frön som faller in från olika håll och slår rot precis där det finns utrymme för dem att växa?

Ljuset genom skuren – ett regnigt Paris i en annan färgskala

Det regnar i dag. Ett fullkomligt genomträngande ösregn som man helst betraktar genom ett fönster. Jag hamnar lätt i tankar under sådana här dagar – och just i dag vandrade tankarna tillbaka till Paris. Det är en stad som jag förknippar med mycket, men kanske allra mest med ljus, färg och… regn.

gata och kvarter i paris akvarellmålning som visar en regnig dag i dova färger — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Under ett par av mina vistelser där har jag drabbats av oväder av sällan skådat slag. Himlen har öppnat sig, asfalten blivit speglande vattenytor och det har blixtrat mellan byggnaderna med en sådan intensitet att jag blivit rädd. Jag som annars älskar åska! Men du kan säkert föreställa dig åskknallarna…

Parisminnen av regniga sommardagar i akvarell

det regnar över pont alexandre III i paris målning i abstrakt akvarell med detaljer — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*
*Pont Alexandre III*

Jag valde att visualisera regnet i Paris genom en stil jag håller mycket kär: akvarell. Och även om jag arbetade digitalt i Midjourney har jag försökt att efterlikna känslan av vatten på papper, av pigment som rinner i varandras spår. Färgerna är valda med omsorg – dova blå, djupa grå, regnmättade lila, med inslag av ljus i gult och rosa som påminner om lampornas sken i ett vått Paris.

sacre coeur paris regn oväder gestalning i akvarell flödande färger med abstrakta inslag — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*
*Sacré-Cœur*

Att arbeta i den här stilen kräver en särskild inlevelse. Det är inte bara att skapa en bild av ett motiv – det handlar om att gestalta stämning, flöde, känsla. Jag försöker tänka som om jag målade med riktiga penslar. Jag ser för mig hur pappret böjer sig, hur pigmenten flyter ut och hur man med en lätt hand fångar just det där ögonblicket när regnet slår mot trottoaren.

Ikoniska platser i Paris i stämningsfullt regnljus

regn i paris gare du nord akvarellmålning i abstrakt stil — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*
*Gare du Nord*

Bilderna jag delar med mig av här föreställer ikoniska platser i Paris: Eiffeltornet, Sacré-Cœur, Pont Alexandre III och så vidare. Platser du säkert känner igen – men här får du se dem som i en dröm. Som om du betraktade dem genom en regnvåt ruta eller mitt i ett stilla ögonblick när staden för ett ögonblick sluter sig själv i tystnad.

akvarellmålning regn i paris eiffeltornet bild — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*
*Eiffeltornet*

Det är den där stillheten mitt i storstaden jag försökt fånga. En sorts slow art – där blicken får stanna upp, röra sig genom färgen, ana människorna och ljuset, men utan att förvänta sig skarpa konturer eller dramatiska händelser. Det är regnet som är huvudperson här, regnet som berättar om Paris.

Pappersblommor: Krokusar som vårdrömmar i lila och gult

Det finns något alldeles särskilt med de första blommorna om våren. Med sina späda blad och färger som nästan glöder mot den frusna marken är krokus en av mina stora favoriter.

lila krokus pappersblomma pyssel — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Och kanske är det just därför krokusar har fått ta plats i mitt skapande – inte som foto, inte som fysiskt pyssel, utan som en digital tolkning. En idéburen pappersblomma, formgiven i Midjourney. Kanske född ur samma inspiration som drev fram pappersfjärilarna.

De bilder du ser här är resultatet av ett projekt där jag experimenterat med pappersblommor i AI-verktyget. Jag har gått in för att skapa något som ser verkligt ut och som samtidigt är konstruerat.

krokus pappersblomma pyssel inspiration — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag ville att krokusarna skulle kännas handgjorda, nästan taktila. Som om de vore vikta av silkespapper, kräppapper eller något tjockare papper. De veckade kanterna, de matta nyanserna, det lite krusiga i blombladens struktur – allt är genomtänkt och justerat.

pyssel lila krokusar pappersblommor blomma av papper — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det är just den processen jag tycker så mycket om. Att skapa bilder som ser ut att kunna finnas, även om de bara existerar i det digitala rummet. Här har jag arbetat fram krokusar i lila med kontrasterande gula ståndare, i olika ljus och vinklar för att hitta rätt känsla.

Samtidigt är det viktigt för mig att bilderna också kan fungera som inspiration till något praktiskt. Just de här papperskrokusarna skulle faktiskt gå att göra för hand med papper, ståltråd, blomtejp – och med lite tålamod. Det tycker jag om. När gränsen mellan det digitala och det taktila suddas ut. När något som skapats i AI väcker lust att skapa med händerna.

pyssel lila krokus blomma av papper — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Att forma pappersblommor i Midjourney är för mig inte en genväg. Det är ett sätt att tänka, drömma, testa. Och i detta fall också ett sätt att hylla krokusen – ett av vårens första mirakler.

Rhododendronväsen – när en annan värld blomstrar ur växter

Hur föds vissa idéer? I mitt fall sker det oftast genom två upplevelser som råkar mötas och som sedan smälter samman till något nytt.

För någon vecka sedan besökte jag Sofiero slott och slottsträdgård under rhododendronblomningen. Det var ett överdåd av färg och former, nästan overkligt i sin prakt. Samtidigt befann jag mig mitt i läsningen av Holly Blacks fantasyserie Luftens folk, där magiska riken, älvfolk och mörk fägring genomsyrar varje sida.

röd rhododendron trädande fantasivarelse — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det ena gödde det andra. Rhododendronmiljöerna omkring mig kändes plötsligt sagolika på riktigt. Jag började fantisera om dolda rum och gångar under buskarna, om hur grenarna växte som valv och salar. Det var som att naturen själv bjöd in till något större. Något hemligt. Något förtrollat.

Och medan jag rörde mig i dessa världar – både i verkligheten och i fantasin – föddes en ny idé: rhododendronväsen.

uråldrigt väsen av rhododendron med röda blommor älvrike — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag föreställde mig trädandar och skogsälvor, väsen lika snirkliga och sammanflätade som rhododendrernas grenar. Inte ljusa och vänliga nödvändigtvis, utan ståtliga, vilda och kanske rentav mörka. Stora röda blommor lyste från huvuden och armar och inte minst mot det murriga grenverket som växte genom deras kroppar.

Självklart var jag tvungen att testa. I Midjourney började jag experimentera med just detta, det vill säga väsen födda ur blommande träd och buskar. Och till min stora glädje växte där fram älvor och oknytt, slingrande, högresta, nästan majestätiska.

sagoväsen älva röd rhododendronbuske — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det blev något nytt. Något vackert. Något som aldrig hade blivit till om det inte vore för just det där mötet mellan en verklig plats och en fantastisk bokvärld. Två intryck som råkade nudda varandra. Och som fortsätter att växa vidare i bild – och självklart i tanke.

Jag föreställer mig att rhododendronväsena befinner sig på en bal i skogen, lite som i Blacks älvrike där det dansas genom nätterna.

Anteckningsböcker – praktiska verktyg för dig som skriver

I en värld där AI, appar och digitala system blivit en självklar del av arbetsvardagen är det lätt att glömma hur kraftfullt ett analogt verktyg kan vara. Men för många skribenter och kreatörer är anteckningsboken fortfarande oumbärlig – inte av nostalgiska skäl, utan för att den bidrar till jobbet. Den fångar tanken innan den flyger vidare.

Det här handlar inte om långsamma omvägar. Det handlar om att tänka klart, snabbt och effektivt – med papper och penna som förstahandsverktyg.

Därför använder jag en anteckningsbok i mitt kreativa arbete

Nyligen köpte jag nya anteckningsböcker och pennor. Samma kväll och nästa dag började jag anteckna medan jag hade ett öga på tv:n. Det var inga stora idéer – bara strötankar, formuleringar och uppslag. Men handen hann före självcensuren. Materialet blev användbart nästan direkt.

använda en anteckningsbok som förarbete inför skrivande — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Jag märker att skrivandet för hand triggar i gång något som tangentbordet inte gör. Jag kommer åt ett mer direkt språk. Jag strukturerar utan att ens försöka. Och när jag senare använder AI för att utveckla innehållet har jag redan gjort det viktigaste. Tänkt och skapat själv.

Så använder du anteckningsboken som kreativt verktyg

En anteckningsbok kan vara mycket mer än ett ställe för lösa rader. För mig fungerar den som:

Ett idéarkiv. Här samlar jag frön till kommande texter, rubriker, reflektioner, infall.
En råskiss. Jag testar formuleringar, gör listor, ritar tankekartor – snabbt och utan krav.
Ett arbetsverktyg. Jag återvänder ofta till tidigare anteckningar och plockar upp idéer som blivit aktuella igen.
Ett filter. Genom att först skriva för hand kan jag prioritera de viktigaste stolparna i information jag tar del av. Detta blir som ett skelett att bygga vidare på vid ett senare tillfälle.
En brygga till AI-arbetet. Jag använder ofta mina anteckningar som startpunkt när jag jobbar vidare digitalt.

Det viktigaste är inte hur boken ser ut. Det viktiga är att den används. För skrivandet händer inte bara när man sätter sig för att skriva vid datorn. Det kan börja långt innan – med en penna i handen.

Fem saker att ta med dig om att använda anteckningsböcker

Så sammanfattningsvis:

En anteckningsbok hjälper dig fånga idéer snabbt – med eller utan filter.
Handen hinner ofta före tvivlet och det du skriver för hand blir mer direkt och därmed användbart.
Du kan använda anteckningsboken som idéarkiv, råskiss och kreativ inspiration.
Förarbetet på papper ger bättre resultat i nästa steg – oavsett om det sker i AI-verktyg eller i ordbehandlare.
Det viktiga är inte vilken bok du har, utan att du faktiskt använder den.

Sagolika enhörningstårtor med överdådiga dekorationer

Om man blandar smörkräm, sockerpasta samt glasyr och sedan låter pärlemor, glitter samt ett uns fantasi svepa in allt – vad får man då? En tårta, ja. Men också något som nästan överskrider tårtans form. Ett slags bild. Ett konstverk i ätbar skrud. Det är så jag ser dessa enhörningstårtor jag experimenterat med under de senaste veckorna. Eller snarare: Pysslat med. För det här har varit ett rent pysseläventyr i AI-form.

enhörningstårtor inspiration för dekor i sockerpasta glasyr och smörkräm — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det började ganska enkelt. Jag ville skapa något sött och sagolikt, en tårta i Midjourney med ett enhörningstema. Jag föreställde mig en gyllene hornkrans, kanske några rosaskimrande lockar i manen och ett par dekorativa blommor. Men ju mer jag höll på, desto mer svällde projektet.

enhörningstårta med dekor i sockerpasta smörkräm och glasyr — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det blev ett virvlande utforskande av ytor, färgflöden och överdåd. Snart var varje yta täckt av spacklad smörkräm i pastelltoner. Glasyren fick rinna likt målade draperier över tårtan. Sockerpastan skimrade i pärlemor och i vissa versioner lades även gulddetaljer till, precis i manens böljande rörelser.

Enhörningstårtor som sagolika konstverk

Och där någonstans hände det – enhörningstårtorna förvandlades till något mer än bara tårtor. De blev nästan som konstverk. Inte nödvändigtvis i smak eller teknik, men i uttryck. I bild. I känsla. De liknar dekorerade skulpturer lika mycket som bakverk, och de hade kunnat stå i en monter snarare än på ett dessertbord. Det påminner mig om mina tidigare tårtprojekt inspirerade av Monets näckrosmålningar – även där var det färgernas och texturernas samspel som drev processen.

inspiration för dekoration av enhörningstårtor med horn och öron — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Det jag älskar med att jobba på det här sättet – att skapa i Midjourney – är att det ger mig full frihet att överdriva. Att gå längre än jag kanske hade vågat i verkligheten. Jag kan pröva, förvrida, förstora, lägga till. Allt är möjligt. Det ger ett slags konstnärlig trygghet, där leken får ta plats och där idéerna får ta omvägar innan de landar.

Och det fina är att även om bilderna är digitala kan de inspirera till något verkligt. Tårtorna jag ser framför mig går att återskapa – eller återskapa friare – i köket. Med färgad smörkräm, sockerpasta samt glasyr och med såväl penslade gulddetaljer som ögonblick av förundran. Det behöver inte bli exakt. Men känslan kan finnas där. Drömmen om något mjukt, virvlande och sagolikt.

tårta med enhörning bakverk som konstverk — *Bild: Sandra Jönsson med hjälp av AI*

Att skapa enhörningstårtor på det här sättet har varit en påminnelse om varför jag älskar bildskapande. För att det inte bara handlar om form – utan om förvandling.