Skapande & AI – Sida 3 – S M Jönsson

Stämningsfulla ekorrar tar form i akvarell och höstlöv

Hösten är full av färger som nästan ber om att få användas i skapande. När jag började arbeta med dessa bilder i Midjourney ville jag kombinera två saker jag tycker särskilt mycket om, nämligen akvarellens mjuka uttryck och naturens egna material. Resultatet blev en serie ekorrar där målningen möter riktiga höstlöv, som om löven själva förvandlats till svansar.

Det är just den här typen av idéer jag älskar att utveckla: Små, lekfulla modeller som väcker skaparlust och känns möjliga att återskapa hemma.

Från akvarellidé till digital modell

Jag utgick från en enkel bild i huvudet. Det var en sittande ekorre i profil, målad i varma toner av orange och brunt, med en svans som byggs upp av riktiga löv i guld, bärnsten och koppar.
I Midjourney skrev jag in ord som watercolor squirrel with real autumn leaves tail, warm light, natural textures och justerade detaljerna tills det hela kändes precis rätt.

ekorre målning i vattenfärg svans av löv höstpyssel — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Jag ville att bilden skulle se handgjord ut, som ett riktigt akvarellblad med rivna kanter, liggande på ett träbord med spridda löv runt omkring. Känslan skulle vara stillsam men samtidigt lekfull.

När naturen blir en del av ekorrbilden

Midjourney kunde tolka löven verklighetstroget. De fick nästan samma textur som riktiga bok- och eklöv. Tunna, spröda och med tydliga nerver. Jag föreställde mig direkt hur man skulle kunna göra något liknande för hand – måla en enkel ekorre på akvarellpapper, samla torra löv och klistra fast dem som svans.

Den kombinationen av måleri och naturmaterial gör hela bilden levande. Löven fångar ljuset, medan akvarellens nyanser ger värme och djup.

Digital och naturlig skaparlust i det enkla

Det som gör den här typen av bilder så inspirerande är just enkelheten. Man behöver inte mycket för att prova själv: Ett vitt papper, lite färg och några löv som fallit till marken.

måla ekorrar i akvarell och göra svansar av löv höst inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Jag ser de här ekorrarna som en hyllning till de små idéerna – till allt man kan göra med naturen som utgångspunkt. Och kanske är det just det som gör hösten till en så tacksam årstid att skapa i, att materialen finns runt omkring en och att varje promenad kan leda till något nytt att prova hemma.

Collage med färgsprakande höstskogar i rivet papper

Jag ville skapa collage som såg ut att vara gjorda av rivet tidningspapper – det där glansiga, färgstarka som ofta finns i magasin. Det var något med just den ytan som lockade mig, hur ljuset reflekteras i olika vinklar och hur färgerna får liv när de blandas i oregelbundna bitar.

Jag tänkte mig en höstskog där träden växer fram ur färgfragment, där löven skimrar som tagna ur tidningssidor och där det glansiga pappret ger hela scenen ett djup som påminner om riktig collagekonst.

Från tanke till digitalt collage

För att få fram rätt känsla började jag experimentera med olika prompter i Midjourney: Autumn forest collage made from glossy magazine paper, torn edges, colorful layers. Jag ville att bilderna skulle kännas handgjorda. Som något man kan sitta och pyssla ihop med sax och lim, men ändå med det där perfekta ljuset som bara uppstår i digitalt skapande.

tidningspapper collage träd i skog höstpyssel — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Jag testade flera varianter. Vissa fick skarpare färgskiftningar, andra mer dämpade toner. Till slut landade jag i en stil där träden bildas av långa smala pappersremsor i mörka nyanser, medan lövverket består av rivna bitar i orange, rött och guld. En mosaik av höst!

Färgspel och glans som material

Det roligaste i arbetet med dessa collage var att se hur Midjourney lyckades fånga glansen i magasinsidorna. Ljuset rör sig mellan bitarna och det ger en känsla av att varje pappersstycke har sin egen yta – vissa matta, andra blanka, några nästan reflekterande.

Färgskalan blev ett kapitel i sig. Jag lät höstens alla toner få plats: djupt vinrött, bärnsten, gyllene gult och kallt blått längst ner där marken möter träden. Natur och konst i ett möte där något unikt och fint uppstår. Som det ju ska göras i konst.

Arbeta med Midjourney som digitalt pysselbord

Jag ser Midjourney som ett kreativt verktyg på samma sätt som sax, lim och pensel. När jag arbetar med sådana här bilder handlar det om att bygga bit för bit, justera där det behövs. Det är ett slags digitalt pyssel där jag får prova mig fram tills allt faller på plats.

tidskrift magasin klippt papper collage höstskog inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Precis som vid ett riktigt collage är slumpen en del av charmen. Vissa delar blir mer oregelbundna, andra bildar oväntade mönster. Det är just det som gör processen så inspirerande – att se hur materialet lever sitt eget liv, även när det bara finns på skärmen.

Digitalt collage som faktiskt kan bli något

Jag gillar tanken på att man faktiskt skulle kunna göra dessa collage på riktigt genom att riva sidor ur gamla magasin, sortera efter färgton, bygga upp stammar, himmel och lövverk. Det är något meditativt i att låta händerna arbeta på samma sätt som tanken.

Ugglor av toarullar: Höstinspiration i färg och form

Det började med en enkel idé i Midjourney – att skapa en serie höstliga ugglor av toarullar. Jag ville fånga den där varma, mysiga känslan av papper, löv och handgjort pyssel, men i digital form. Resultatet blev bilder som nästan känns taktila, med strukturer som påminner om akvarell, kartong och vissna löv.

Det är just den typen av modeller jag tycker allra bäst om att skapa – sådana som får det att klia i fingrarna att själv ta fram sax, lim och färger.

Från Midjourney-prompt till pysselidé

Jag började med att skriva in en kort beskrivande prompt: toilet paper roll owl craft, autumn colors, paper leaves, cozy handmade style. Sedan testade jag mig fram med olika ljus, färger och former tills ugglorna fick precis rätt uttryck: En blandning av natur och fantasi.

pyssel ugglor toarullar höst tips på skapande — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Vissa fick stora runda ögon och röda löv som vingar, andra en mildare ton i brunt och guld. Jag ville att de skulle kännas som små höstvarelser, söta figurer man skulle kunna hitta på ett klassiskt pysselbord, där löv och papper blandas om vartannat.

Digitala modeller som väcker skaparlust

Det som gör dessa bilder så inspirerande är att de fungerar som riktiga pysselförlagor. Man kan titta på dem och direkt se hur de är uppbyggda. De har en toarulle som kropp, två stora cirklar som ögon, en triangelformad näbb, löv som vingar och så vidare.

toarulle uggla papper i höstfärger — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Bilderna blev också ett sätt för mig att testa olika färgskalor inför egna pysselprojekt. Jag kunde se hur höstens toner samspelade – rost, guld, olivgrönt och bärnsten – och sedan använda samma palett i praktiskt skapande.

Kombinera teori och kreativitet

För att kunna skapa mer övertygande modeller har jag också börjat studera konst och form, både i teori och praktik. Det hjälper mig att förstå proportioner, färgkontraster och hur man bygger upp en figur som känns harmonisk.

skapa uggla av toarulle och handmålade papper i höstfärger — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Det märks extra tydligt i dessa ugglor, i hur balansen mellan de stora ögonen och de tunna lövvingarna ger figurerna sin personlighet. Det är sådant man annars lär sig av att pyssla för hand, men som går att utforska även digitalt.

Höstens charm i varje detalj

Ugglorna av toarullar blev snabbt favoriter. De förenar allt jag gillar med höstpyssel, må det vara naturens färger, de enkla materialen eller känslan av att skapa något charmigt av nästan ingenting.

Det fina är att de lika gärna kan göras i verkligheten med riktiga löv, papper och kartong. Jag ser bilderna som ett steg i skapandet, ett sätt att väcka idéer och prova former innan man sätter i gång.

Att arbeta på det här sättet – där Midjourney får fungera som en digital skissbok – gör att idéerna aldrig tar slut. Det finns alltid en ny liten figur att skapa, en ny färg att prova eller ett nytt uttryck att utforska.

När kitteln bubblar: Färgstarka idéer skapade i Midjourney

Inför halloween ville jag skapa något som kändes både festligt och magiskt – bilder som kunde fungera som inspiration till nya projekt, målningar och pyssel. Jag började experimentera i Midjourney med tanken på en häxkittel fylld av färger, som om den bubblade över av idéer. Resultatet blev en serie abstrakta bilder i akrylstil där pointillismens prickar fick symbolisera bubblorna som stiger ur kitteln.

Från prompt till bildidé

Arbetet började med en enkel prompt: A cauldron filled with colorful bubbles, abstract acrylic painting, pointillism style. Men det var först när jag började justera färgtonerna och ljuset som bilden började leva. Jag testade olika kombinationer – allt från djupt midnattsblått till varmt orange och glödande gult – för att få känslan av att färgerna rörde sig, som en trolldryck i rörelse.

kittel med pointillistiska bubblor akryl målning inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Att skapa på det här sättet är lekfullt och experimentellt. Jag tycker om att se hur varje förändring i prompten påverkar kompositionen: Hur bubblorna dansar uppåt, hur färgerna smälter samman, hur ljuset förändrar stämningen. Det känns lite som att stå i ett eget digitalt ateljérum där färgerna blandas framför en.

När AI blir ett verktyg för inspiration

Jag ser de här bilderna som modeller – som utgångspunkter för eget skapande. Midjourney gör det möjligt att snabbt testa uttryck som annars hade tagit timmar att måla fram och på så sätt får jag nya idéer till hur jag kan arbeta vidare med riktiga färger och penslar.

Det var just den här blandningen jag ville åt, det vill säga något mellan digital fantasi och traditionellt måleri. De målade bubblorna påminner om prickar av akrylfärg och det var viktigt för mig att få till den där taktila känslan – nästan som om färgen verkligen ligger tjockt på duken.

Konststudier inför nya projekt

När jag arbetar med Midjourney inför sådana här teman försöker jag tänka som en målare. Jag analyserar kontraster, testar balans mellan ljusa och mörka partier och ser hur färgkombinationer påverkar bildens rytm. Det är samma process som när jag målar för hand – bara snabbare och med fler möjligheter att experimentera.

halloween målning kittel bubblor pointillism akryl — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Jag har även börjat studera konst och form på djupet, såväl i teori som praktik, för att bättre förstå hur jag kan översätta mina idéer mellan digitalt och fysiskt skapande. Genom att kombinera dessa världar blir det lättare att se vilka motiv som faktiskt fungerar även utanför skärmen.

Halloween som kreativ verkstad

Det finns något särskilt med halloween som tema – färgerna, stämningen samt kontrasterna mellan mörker och ljus. När jag arbetade fram dessa kittlar ville jag fånga mystiken, glöden och glädjen i att skapa något som både är festligt och lite kusligt.

Bilderna fungerar nu som inspiration för allt från akrylmålningar till pysselidéer. Det går att hämta detaljer ur dem – färgskalor, former, mönster – och använda i egna projekt. Det är just den möjligheten jag tycker mest om med Midjourney, nämligen att bilderna inte stannar i det digitala utan väcker lusten att skapa vidare.

När idéerna bubblar upp

Känslan efteråt är samma som efter ett riktigt bra målarpass – man vill bara fortsätta. Häxkittlarna blev startpunkten för flera nya serier med färg, rörelse och ljus i fokus. Varje prompt leder till en ny tanke och varje ny bild blir en sorts skiss inför något större.

abstrakt akryl kittel målning med virvlande bubblor — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Att arbeta på det här sättet är som att stå vid sin egen kreativa kittel och se idéerna bubbla upp, en efter en. Det är precis det jag vill nå i mitt skapande – att låta fantasin koka över och se vad som händer när man blandar pyssel- eller konstnärsmateriel och nyfikenhet i samma gryta.

Karaktärerna som vuxit med mig – och nu fått liv i bild

Det är något särskilt med projekt som man inte gör för någon annan än sig själv. Projekten där man får vara nörd, drömmare och perfektionist i ett. Nyligen blev jag typ klar med ett sådant. Ett hjärteprojekt som jag arbetat med sedan förra hösten – utan deadline, utan publik, utan krav. Bara jag, mina karaktärer och en envishet som inte riktigt går att förklara.

Det handlar om en fantasyvärld jag burit med mig i många år. Karaktärer som följt mig sedan jag var fjorton och jag första gången började spela rollspel, som vuxit med mig, fördjupats, förändrats – och som på något sätt alltid finns där i bakhuvudet.

fantasy purpurklädd kung i regel miljö bild inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*
*Kan en kung vara kung utan att tyngas av allvaret?*

Jag skulle kunna säga att karaktärerna fått egna liv, men det är kanske snarare så att de blivit speglar. Av idéer, känslor, skeenden. Av mig själv, i olika skeden. Jag går inte in på alla detaljer – det vore för personligt. Men jag visar ändå något, för med bilderna har jag faktiskt blottat mer än jag trodde.

Jag har använt Midjourney för att visualisera karaktärerna och processen har varit både rolig och pysslig. Midjourney är ett AI-verktyg som kräver tålamod, öga för detaljer och en vilja att testa igen – och igen – tills det sitter.

kvinnlig magiker och kunglig rådgivare fantasy karaktär bild — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Men när det sitter, då sitter det. Bild efter bild, nyanser efter nyanser, har jag ringat in något som jag sökt efter länge. I dag fick jag äntligen till den kvinnliga karaktären precis som jag ville ha henne. Hon var den sista pusselbiten i den större helheten, och kvinnor är verkligen inte det lättaste att göra.

Det är något ömt i karaktärernas möte på den inledande bilden, tycker jag. Den manlige karaktären är kung, den kvinnliga en magiker och lärd rådgivare – och sedermera hans maka. Deras värld är ett slags fantasymix av antik och medeltida arkitektur, med kungliga salar, magiska symboler och tyst historia i stenarna. Karaktärerna har sina egna resor, sina egna inre konflikter. Men det är förstås i det gemensamma de riktigt lyser.

leende kung fantasy karaktär bild inspiration — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Det vackra med att skapa för sin egen skull är att det inte behöver bli färdigt. Inte egentligen. Jag kanske kommer att återvända till fantasyvärlden och dess karaktärer igen. Bygga vidare. Justera. Göra om. För det är ju det vi gör, vi som lever nära våra idéer. Vi sätter formen, men vi lämnar också en dörr öppen.

Och just nu känns den dörren vidöppen – som om karaktärerna väntar där inne, redo att fortsätta sin historia.

En berättelse i blom – skapandet av en mytisk kärleksscen

Det finns berättelser jag alltid återvänder till. Inte för att de är enkla eller trösterika – snarare tvärtom. De skaver, glöder, dröjer sig kvar. En av dem är myten om Afrodite och Adonis. Den vackre jägaren som får gudinnans hjärta att slå, men som också ska komma att krossa det.

En dag såras Adonis dödligt av ett vildsvin. Afrodite rusar till honom, men hinner inte rädda hans liv. Hennes tårar faller till marken där han legat, blandat med hans blod. Och ur sorgen spirar något nytt. En blomma. I vissa versioner sägs det vara vitsippor, i andra anemoner. Döden som skapar liv – det är både symboliskt och fysiskt. Och så vackert i sin sorg.

Det var den berättelsen jag ville gestalta i bild. Jag har arbetat med det här projektet tidigare, på en annan plattform. Sedan dess har det fortsatt växa inom mig, varför jag återkom till och byggde vidare på det. Bild för bild. Med hjälp av Midjourney, ett AI-verktyg som jag experimenterat med i snart två år nu, formade jag Afrodites värld – ett landskap av ljus, smärta och återfödelse.

Att återskapa känslor i bild är alltid en utmaning. Och särskilt med AI, där det ibland krävs oändlig finjustering för att få till en bild som känns. Jag ville fånga det skira. Det eteriska. Kontrasten mellan Afrodites gudomliga prakt och den ömhet som föds ur förlust. Och jag ville att blommorna – vare sig du ser dem som anemoner eller vitsippor – skulle tala om något större än bara växtlighet. De skulle bära en berättelse.

myt om afrodite adonis och vitsippor blommor springer ur gudinnans sorg — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Min skarpögde sambo påpekade något som jag själv knappt tänkt på, så uppslukad som jag varit: Hon ligger inte riktigt på marken. Och han har förstås rätt. Att få till tyngd i liggande figurer är en av de många stora utmaningarna med AI-bildskapande. Det är svårt att återskapa den där naturliga förankringen i kroppen, hur en kropp faktiskt sjunker ner, tar plats, vilar mot något.

För mig blev det ett slags avvägning. Jag tycker att bilderna ändå bär på det uttryck jag söker – de är eteriska, skira, emotionella. Men jag är också medveten om deras begränsningar. Och kanske är det just det som gör processen levande. Det är inte perfektion jag eftersträvar, utan närvaro. En känsla.

Stilen har vuxit fram under lång tid. En balans mellan hyperrealism och något mer målat, nästan klassiskt. En sorts visuell hybrid som jag trivs i. Och kanske är det just det som myten kräver – något mellan verklighet och dröm. Mellan smärta och skönhet.

För i Afrodites sorg vilar ändå hopp. Och det är kanske det jag återkommer till. I skapandet. I sagan. I blomningen efter allt som gått förlorat.

vitsippor i skog vacker målning med hyperrealistiska inslag — *Bild: S M Jönsson med hjälp av AI*

Vill du fördjupa dig i berättelsen om Afrodite och Adonis kan jag varmt rekommendera en vacker tolkning som publicerats på Sagobygdens blogg – en sida där flera av Sveriges främsta berättare delar med sig av sagor och folktro. I just den versionen vävs myten samman med svensk folktro, där blommorna som spirar ur Afrodites sorg inte är anemoner. De är vitsippor.

Och om du är nyfiken på hur jag tidigare arbetat med bilderna i ett annat sammanhang kan du även läsa det ursprungliga blogginlägget på Hänförd. Där ligger fokus på vitsippan som symbol för liv och död, och det i en högst poetisk tappning. På mitt sätt.