Som jag gråtit till Love Through a Prism på Netflix! Det började som sakta tårar, de föll av förundran. Så mycket skönhet och känsla. Sådana detaljer! Och vilka öden! I takt med att livsödena vindlade bröt tårarna ut i bölande. Det gjorde ont att se, men jag kunde inte sluta. 20 avsnitt försvann inom loppet av några dagar, tillbringade i total hänförelse.
Den nya animeserien marknadsförs som romantik, men är i själva verket betydligt mer än så. Love Through a Prism är en episk berättelse om konst, skapande och om vad det kostar att följa det man inte kan låta bli att älska av hela sitt hjärta och själ.
En konstskola, ett ultimatum och en nästan omöjlig dröm om konst
Serien handlar om Lili, en ung kvinna som i början av 1900-talet reser från Japan till London för att börja på en konstskola. Hon är handplockad tack vare sin talang. Med resan kommer dock ett hårt villkor från föräldrarna. Hon ska bli nummer ett inom sex månader – annars måste hon återvända hem, gifta sig och ta över familjens kimonobutik.
Lili vill inget annat än att måla. Men att bli den främsta visar sig vara allt annat än enkelt, inte minst när hon möter Kit. Han är ett konstnärligt underbarn och hennes främsta konkurrent. Rivaliteten mellan dem utvecklas till vänskap. Genom konsten växer också kärleken fram.
Men det är inte bara ett hav som skiljer dem åt. Kit är hertigson och bär ett tungt ansvar för andra människors liv och framtid. Medan relationen fördjupas tvingas de båda navigera mellan klass, plikt och det egna skapandet.
Love Through a Prism hyllar konsten, skapandet och allt det vackra
Det är här Love Through a Prism verkligen blommar. Netflix-serien handlar i grunden om skapande – om processen, passionen och den långsamma utvecklingen. Kärleken är central, men aldrig ensam i fokus. Den delar utrymme med konsten.
Berättelsen rör sig genom studier, utflykter och oväntade händelser, samtidigt som världen runt Lili och Kit förändras. Första världskriget närmar sig, sorg och förlust gör sig påminda, och det som först känns ljust och möjligt får gradvis mörkare stråk. Bildligt som bokstavligt.
Visuellt är animen utsökt vacker. Varje bildruta präglas av omsorg. Molnens färgspel över himlen, närbilder på klassiska konstverk – som Michelangelos skulpturer – och de små, intima rörelserna när handen för skisspennan över pappret eller oljefärgen över canvasduken. Det är en kärleksförklaring till själva hantverket.
På konstskolan tar livet form i takt med huvudkaraktärerna. Lärare och studenter utvecklas tillsammans och varje elev tycks bära sitt eget uttryck, sin egen stil och sitt sätt att se världen. Konsten blir det som förenar – och ibland det som skiljer åt.
Netflix-serien blev en påminnelse om varför jag älskar att skapa
Det märkliga är att serien sammanföll med andra intryck den här veckan. Love Through a Prism blev en påminnelse om varför jag skapar, om hur mycket jag älskar skapandet och hur jag varken vill eller klara mig utan det.
När man verkligen älskar sitt hantverk finns det nästan inga gränser för hur mycket av sig själv man är villig att ge till det. Tid, energi och fokus. Ibland också tvivel och trötthet. Skapande är sällan enkelt, även när det är lustfyllt. Det kräver omsorg, närvaro och hårt arbete.
Just därför träffade animen mig som den gjorde. Inte bara genom sin berättelse, utan genom sin respekt för processen – för det långsamma, för övandet och för alla de steg som sällan syns i slutresultatet. Den envisa viljan att fortsätta, trots allt, kände jag igen i mig själv.
Love Through a Prism – om att ta med sig intrycken i skapandet
Men skapande handlar inte bara om disciplin och arbete. Det handlar också om att stanna upp. Om att betrakta och låta världen få ta plats. Om att ge sig ut, se och ta in och sedan bära med sig intrycken tillbaka till det egna skapandet.
Här blir Love Through a Prism särskilt stark. London vaknar till liv genom seriens prisma: Themsens långsamma lunk genom staden, museisalar fyllda till brädden av historia och konst, gator där ljus och rörelse skiftar med tiden på dygnet. Utanför staden breder landsbygden ut sig – blomsterängar som rör sig i vinden, byar med slitna stenstugor, herrgårdar omgivna av rosenträdgårdar.
Allt skildras med samma varsamhet. Det finns en stillsam respekt för platserna, som om varje miljö bär på sin egen berättelse. Skapandet blir här inte bara något som görs, utan något som växer fram ur seendet.
Om en animeserie kan beskrivas som både impressionistisk och detaljrik på samma gång är det så jag skulle vilja beskriva Love Through a Prism. Den fångar stämningar snarare än förklarar dem, men gör det med en precision som får att bilderna att stanna kvar.
Och så finns den där, romantiken. Den första skälvande kärleken som först kan blomstra när man funnit sina egna rötter som konstnär, som människa. Som den sedan färgar världen! Symboliskt får den bli den prisma som ger världen sina rika nyanser.
En anime-trailer från Netflix som ger en föraning om allt det vackra som väntar
Blir du nyfiken på Love Through a Prism? I så fall kan Netflix trailer kasta ännu mer sken över handlingen och stilen på animen. På Netflix anime-Youtube finns även mängder av klipp från serien, som när Lili och Kit dansar bland liljor på en bal eller när Kit håller ett brandtal för att skapa med hjärtat.
