Jag vill spinna vidare på det här med att det största problemet kanske inte ligger i AI-utvecklingen. Kanske ligger det i stället hos de beställare som inte värdesätter ett skickligt hantverk tillräckligt mycket? Redan innan AI:s definitiva inträde på kreatörsmarknaden fanns så kallade content mills där skribenter skrev texter för ett 10-tal ören per ord. Mitt intryck är att dessa skrivfarmar inte går lika varma sedan Chatgpt blev hyfsat på att skriva.
Och redan innan AI började generera texter ganska bra fanns beställare som tänkte Vadå, en text är väl inte så svårt att slänga ihop! Lätt att man skriver 1 000 ord på en timme och att man därför inte vill betala mer än 300 kronor för den. På sin höjd.
Sådana kunder har ju aldrig sett alla år av utbildning och träning, slitet på kurserna i kreativt skrivande. Inte heller har de sett hur man nött bloggtexter för att lära sig hantverket utan och innan. Antagligen har de nog inte förstått hantverket alls, hur ett enda ord kan nyansera innebörden eller hur ett skiljetecken kan ändra tempot. Eller så bryr de sig bara inte. Better done than perfect.
I mötet med sådana beställare har jag känt mig som en maskin. Långt innan AI-genererade texter var en grej, liksom.
Den här sortens kunder kommer alltid finnas. Och nu råkar de hittat AI som kan hålla kostnaderna nere. Men saken är den att de inte nödvändigtvis varit villiga att betala ett rimligt pris från början. Har jag då förlorat något? Egentligen?
Som en motsats till detta finns även kunder som vill ha ett kvalitativt innehåll. För dessa kunder är både hantverket och innehållet viktigt. I enlighet med riktlinjerna för E-E-A-T ska det verkligen kännas att textförfattaren använt produkten denne recenserar. Bara för att exemplifiera.
Båda kundvarianterna finns och kommer troligen finnas sida vid sida, vilket öppnar för olika slags skrivmöjligheter. Exakt alla texter – tänk dig webbtexter – behöver kanske inte vara säregna mästerverk?