Varför läser jag? För att få försvinna. För att bli uppslukad. För att fastna i en bok och glömma både tid och trött hjärna. Och ibland, särskilt när studier och analyser tagit över allt, är det romantasy som gör jobbet. Shield of Sparrows av Devney Perry gjorde det med besked.
Det här är fartfylld, känslostinn fantasyromantik. Just sådan läsning jag älskar. Den sortens bok man öppnar Bara för att kika lite och plötsligt vill man inte göra något annat än att läsa, läsa, läsa.
Jag har läst Perry tidigare. Två böcker ur Montanaserien, nämligen Åter till Haven River Ranch och Livet på Haven River Ranch. Helt okej, men inget som riktigt fastnade. Shield of Sparrows, däremot, tog mig fullständigt på sängen. Jag valde den på måfå, utan större förväntningar, och hoppades på magi, äventyr och lite hederlig romantik. Jag fick allt det – och mer.
När romantasy är så roligt att man glömmer allt annat
Shield of Sparrows har tempo. Den drar i gång snabbt och släpper inte taget. Det är spänning, fara och en stämning som hela tiden ligger och pyr. Och den där långsamma uppbyggnaden av känslor som gör att man sitter och småler, suckar och tänker Jaha, där var jag fast igen.
Berättelsen följer Odessa Cross, kungadotter i Quentis, som hela livet stått i skuggan av sin syster. Det är systern som tränats för ett strategiskt giftermål med kronprinsen av ett avlägset, monsterhärjat rike. Inte Odessa. Men av någon anledning är det just henne prinsen vill ha. Och med det valet vänds allt upp och ner.
Odessa lämnar sitt hem och ger sig av mot ett land hon inte känner. Redan på resan dit attackeras hon av en jätteål och är nära att dödas. Det sätter tonen direkt. Här finns ingen mjuk startsträcka. Faran är med från första stund.
Fantasy, monster och förbjuden attraktion – ja tack
Väl framme väntar ett liv fyllt av magi, monster och nya regler. Björnar, lejon, ulvar och varelser som inte hör hemma i någon vanlig värld dyker upp. Och mitt i allt detta finns Väktaren. Rikets mäktigaste krigare. Hård, hemlighetsfull och vansinnigt irriterande på det där sättet som alltid slutar i trubbel. Förmodligen för att han är så oförskämt snygg och charmig i all sin bedrövliga kaxighet, som sig bör i romance.
Det är han som tränar Odessa. Inte maken, som i stället håller sig undan. Väktaren pressar henne, provocerar henne och lockar fram såväl ilska som något helt annat. Dragning. Nyfikenhet. Begär. Och han bär på hemligheter – precis som landet hon nu är prinsessa över.
Samtidigt ruvar större hot i bakgrunden: Den stora migrationen av monsterfåglar som hotar att förgöra stora delar av världen. Som om det inte vore nog tycks en smitta sprida sig bland människor och monster. Allt rör sig mot något oundvikligt och det är omöjligt att inte vilja följa med hela vägen.
Devney Perrys Shield of Sparrows ingår i en trilogi
När jag läser Shield of Sparrows blir det löjligt tydligt varför jag alltid återvänder till fantasy och romantik i kombination. För att det är roligt. För att det är storslaget, indragande och händelserikt. För att jag får försvinna in i en värld där monster, magi och passion existerar sida vid sida och där läsningen inte kräver något annat än att jag flyter med i handlingen.
Och så var det det där med slutet. Shield of Sparrows visar sig nämligen vara första delen i en trilogi. Vilket innebär att jag helt oförskyllt nu sitter här och är irriterad över att inte kunna fortsätta direkt. Jag vill ha mer. Bums.
Men i stället får jag snällt vänta på att nästa del ska komma ut i svensk översättning. Och ärligt talat är det ett ganska bra tecken på hur mycket jag gillar den här boken.
Vill du beställa texter om böcker och annan kultur?
Jag skriver guider, recensioner och reflektioner om böcker, filmer, spel och så vidare. Gammal kultur som populärkultur, det spelar ingen roll. Jag är alltid lika glad att få sätta mig in i ämnet. Kontakta mig via formuläret här nedanför för att beställa innehåll skrivet med eller utan AI – jag kan båda:
