Inför nallens dag förra året ville jag skapa något som fångade det där varma och nostalgiska i ett klassiskt barnpyssel. Jag tänkte på toarullar, saxar och limstift – och på den där stunden när en enkel rulle plötsligt får liv och blir till en nallebjörn.
Men den här gången ville jag se hur långt det gick att komma digitalt. Kunde Midjourney gestalta ett papperspyssel med samma mjukhet och lekfullhet som något man skapar för hand? Resultatet blev små nallebjörnar i kartong och papper. Digitala, men med en tydlig känsla av verklig struktur.
Toarullepyssel med nallebjörnar som digitalt experiment
Jag började med att utforska hur AI kan efterlikna material. En toarulle har en egen ton och textur – lite skrovlig, ibland fläckig, med små veck som bara syns i visst ljus. Det var just den känslan jag ville fånga.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
När jag såg de första bilderna växa fram insåg jag att Midjourney inte bara kunde efterlikna formerna, utan också känslan av handarbete. Figurerna såg ut att vara byggda med kartong, lim och tålamod. Ögonen fick uttryck, kinderna blev runda och vänliga, och hela nallen fick den där härliga värmen som gör toarullepyssel så charmiga.
Pappersnallar som startpunkt för nya idéer till skapande
Det var bland annat de här digitala nallebjörnarna som fick mig att börja se Midjourney som ett verktyg för idéutveckling i pyssel. En bild kan vara som en skiss, ett sätt att testa färger, proportioner och uttryck innan man tar fram saxen.
Jag började fundera på hur barn eller pedagoger skulle kunna använda sådana här modeller som inspirationsbilder inför ett faktiskt pyssel. Man kan studera formerna och färgerna i figuren och sedan skapa sin egen version av nallen i kartong, papper eller återvunnet material.
Digitalt pyssel med nalletema som väcker skaparlust
Det jag tycker mest om med just nallarna är hur de visar att AI och handgjort skapande kan mötas i samma anda av lekfullhet. Midjourney lyckas återge det där mjuka i papprets struktur, ljuset som faller mot rundade former och den enkla glädjen i ett vänligt ansikte.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
För mig handlar det inte om att ersätta pysslet, utan om att väcka idéer. Att se en digital nallebjörn kan inspirera till att faktiskt sätta sig ner vid bordet och skapa sin egen. Och självklart med en egen liten knorr på den klassiska teddybjörnen!
Jag funderar på varför jag fastnat så för bildgenerering i Midjourney. Det är ett verktyg jag ibland beskriver som en av de mest spännande sakerna som hänt mig någonsin – och det är ingen överdrift. Jag använder det dagligen. Jag återvänder ständigt till det. Men vad är det egentligen som lockar?
En del av förklaringen är nog ganska enkel: Jag dras till det visuella. Kanske mer än vad jag själv tidigare trott. Jag har alltid älskat färg, form, komposition – men det är först nu, med detta verktyg, som jag på allvar kunnat experimentera fritt. Ändå tror jag inte att det är hela sanningen.
Jag tror att jag också – eller kanske framför allt – dras till utmaningen i att förvandla text till bild.
För det är så Midjourney fungerar. Du måste sätta ord på det du tänker dig. Du skriver dina bildprompter. Du väger uttryck mot varandra, testar kombinationer, gör val i varje ord. Det är ett språkligt skapande som mynnar ut i något visuellt, och det är där det börjar skimra för mig.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Som humanist – akademiskt, vill säga – har jag skolats inom hermeneutik. Jag lärde mig tidigt att tolka, att se världen som text. Enligt vissa hermeneutiska inriktningar kan bilder, platser, föremål – ja, i princip allt – läsas som text. Det handlar om att förstå det vi ser genom att läsa in det i ett sammanhang. Och det är en tanke jag tagit med mig in i det här bildskapandet.
Att tänka på bilder som texter – och på text som början till bild – har förändrat mitt sätt att arbeta kreativt. Jag ser inte längre bara ett motiv. Jag ser ett språk. Jag ställer frågor till det jag skapar. Vad säger det här uttrycket? Vad viskar färgen? Vilken historia berättar ljuset?
Kanske är det just därför Midjourney blivit ett så självklart verktyg för mig. För att det inte bara handlar om bilder. Det handlar om mening. Om att börja i ord och att skapa sig fram till ett uttryck.
Om du är nyfiken på hur det här tankesättet kan ta form i bild kan du semitt tidigare inlägg om Afrodite och Adonis. Där berättar jag mer om hur jag använt Midjourney för att gestalta en gammal myt i bild med både texten och känslan som utgångspunkt. Det är ett exempel på hur ord kan bära en bild och hur en bild kan bära berättelser.
När jag arbetade med dessa tulpaner i Midjourney ville jag utforska hur färg kan röra sig, nästan som av sig själv. Jag valde att kombinera akvarellens genomskinliga lätthet med tuschens intensitet – två tekniker som tillsammans skapar både kontrast och rörelse. Resultatet blev bilder som känns målade i ett enda andetag. De är organiska, fria och fulla av liv.
Jag ser dem som digitala färgexperiment – men också som modeller för hur man kan leka med akvarell och tusch i verkligheten.
Från konstnärlig idé till flytande form
Jag började med en enkel prompt: abstract tulip in flowing watercolor and ink, vivid red and magenta tones, delicate paper texture. Sedan lät jag färgerna ta över. Jag ville att varje kronblad skulle se ut som om det just slagit ut – inte helt stilla, utan i rörelse.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Genom att lägga till ord som fluid, blooming, transparent fick jag fram den rätta känslan av vått i vått – där färgerna blandas naturligt och bildar nya nyanser i mötet. Det är något särskilt med hur Midjourney hanterar den typen av flytande strukturer. Det blir nästan som att se färgen sprida sig över papperet.
När färg och ljus samspelar i tulpaner
Tulpanerna fick sina röda och rosa toner genom lager av ljus och skuggor. De djupaste partierna påminner om koncentrerad tusch, medan de ljusare delarna ser ut som tunna slöjor av akvarell. Jag ville att bilderna skulle kännas målade på riktigt, med små oregelbundenheter och variationer i pigmenten.
Det blev också en studie i balans, hur mycket kontrast man vågar lägga in utan att förlora den mjuka, flytande känslan. Resultatet blev något mellan blomma och rörelse – en tulpan som nästan tycks sväva utanför papperet.
En inspirationsmodell för eget skapande
Det jag tycker mest om med dessa bilder är hur enkelt de kan fungera som inspiration till verkligt skapande. Man kan prova att måla på samma sätt, med akvarell som grund och några linjer tusch för att markera rörelse. Eller så kan man experimentera med rinnande färg på fuktat papper och låta slumpen skapa formerna.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Den här tekniken är perfekt för den som vill släppa kontrollen en stund och låta färgerna styra. Det blir aldrig exakt likadant två gånger – och just det är hela poängen.
Akvarell och tusch som experiment
Tulpanerna blev till sist mer än bara blommor. De blev ett sätt att utforska vad som händer när man låter färg och rörelse mötas. För mig är det ett sätt att kombinera mitt intresse för konst och digitalt skapande – där Midjourney blir som en digital målarduk.
Det är sådana här bilder jag återvänder till när jag vill påminna mig om hur enkelt det kan vara att börja skapa. Ett motiv, några färger och lusten att se vart det leder.
I dag lärde jag mig ett nytt ord: serendipitet. Det betyder att hitta något värdefullt utan att leta efter det. Att råka snubbla över en idé, en lösning, en ny riktning – inte trots att du var på väg någon annanstans, utan tack vare det.
Och när jag tänker efter har det hänt mig oräkneliga gånger. När ett ord jag inte hade planerat att använda öppnar för ett nytt perspektiv. När en bild från ett gammalt projekt leder vidare till något helt annat. När ett sidospår plötsligt är det som bär.
Att vara kreativ innebär inte bara att följa en plan. Det kan också vara att låta något oväntat visa vägen.
När något annat än vad du tänkt dig visar sig vara det viktigaste
Det är lätt att tro att bra idéer alltid föds ur fokus. Men ofta är det precis tvärtom. Jag kan sitta med ett textutkast, försöka formulera något svårt och plötsligt fastna i en formulering som inte ens hör till ämnet – men som säger något bärande jag inte hade tänkt än.
De bästa insikterna kommer ibland från det perifera. Från något jag antecknade i förbifarten. Från en mening i ett gammalt utkast. Från ett sidospår jag nästan inte vågade följa.
Och det är just därför jag under mina arbetsdagar försöker lämna plats för att gå vilse en stund. Jag vet att det ofta är där jag hittar rätt.
Du kan inte planera fram serendipitet – men du kan skapa förutsättningar
Det går inte att tvinga fram de där aha-ögonblicken. Men du kan jobba på ett sätt som gör dem mer sannolika. För mig handlar det mycket om att röra mig mellan olika uttryck – att skriva, rita, formulera, skissa, prompta.
Att stanna upp när något känns oväntat lovande. Att våga byta vinkel. Att inte stänga igen för snabbt bara för att det inte var så jag hade tänkt.
Ofta är det i det ofärdiga, det lite svajiga, som nästa idé finns gömd. Och när jag väl upptäcker den förstår jag att det är precis där jag skulle kunna bygga vidare.
5 sätt att bjuda in till serendipitet i ditt kreativa arbete
Så här kan du skapa förutsättningar och bjuda in till serendipitet i din kreativa process:
Spara det du nästan slängde. Ibland är det just de där halvformulerade tankarna som växer till något stort.
Byt miljö eller verktyg. Testa att skriva för hand, prompta en bild eller gå tillbaka till något analogt – det öppnar för andra associationer.
Tillåt avstickare. Gå en omväg i texten, i processen eller i tanken. Du vet aldrig vad du hittar där.
Samla det oförutsedda. Ha en plats för lösryckta ord, idéer eller bilder – även om du inte vet varför de känns viktiga än.
Blicka bakåt ibland. Det du en gång tänkte men inte använde kan ha fått mening nu – i ett nytt ljus, i ett nytt sammanhang.
Läs mer om serendipitet – och om hur det har påverkat världen
Vill du fördjupa dig i ordet serendipitet finns bra källor att titta närmare på. SAOL (Svenska Akademiens ordlista) beskriver det kort och koncist som:
serendipitet – ”förmåga att göra värdefulla upptäckter av en slump”
En något torrare definition, kanske. Det säger ändå mycket om begreppets kärna, nämligen att något oväntat kan leda till något ovärderligt.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Wikipedia går ett steg längre. Där finns exempel på hur serendipitet har påverkat allt från vetenskap till kultur. Visste du att upptäckten av exempelvis penicillin och röntgenstrålar är resultat av serendipitet? Inte planerade genombrott – utan lyckliga sammanträffanden.
Det ger perspektiv. Vissa av de mest banbrytande idéerna i historien började med att någon var på väg åt ett helt annat håll och samtidigt förmådde ta de överraskande upptäckterna till vara.
Jag ville utforska hur långt AI har kommit i att återge känslan av handmåleri – inte genom att efterlikna verkligheten perfekt, utan genom att fånga uttrycket. Därför började jag experimentera med något välbekant och charmigt: igelkottar målade i akryl på sten.
Det är ett klassiskt motiv inom pyssel och småskalig konst, men också en intressant utmaning för en bildgenerator. Hur skulle ett verktyg som arbetar digitalt hantera penseldrag, struktur och stenens ojämna form?
Jag ville helt enkelt se vad som händer när ett analogt hantverk möter en digital tolkning.
Måla igelkott på sten som idéexperiment
Experimentet handlade mindre om att skapa ett färdigt resultat och mer om att utforska gränserna för det möjliga. Jag fascineras av hur AI kan imitera konstnärliga tekniker utan att nödvändigtvis förstå dem – och hur det ändå ibland blir mer uttrycksfullt än väntat.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
När jag genererade bilderna upptäckte jag hur väl Midjourney numera kan gestalta lager av färg, som om verktyget förstår hur en akrylpensel arbetar mot stenens yta. De små penseldragen blev inte bara en imitation av verklig struktur. De blev något som känns verkligt i betraktarens öga.
Stenmålning som inspiration till nytt skapande
För mig är det här ett sätt att arbeta med idéer snarare än med teknik. Jag använder AI-verktyg som en skissbok med mål att skapa något som kan väcka inspiration och reflektion. Hos mig föder det här utforskande en brinnande lust efter att utforska stilar och material även i köttrymden – och vice versa.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
En digital igelkott på en sten kan bli starten på ett faktiskt pyssel, ett undervisningsmaterial eller kanske en ny serie med djurmotiv i olika målarstilar. Det intressanta ligger i växelspelet, i hur en datorgenererad målning kan inspirera till något handgjort – och hur det handgjorda i sin tur påverkar hur jag tänker när jag skapar digitalt.
I mötet mellan akryl och algoritm
När jag tittar på de här AI-bilderna slås jag av hur nära de kommer den mänskliga penselns rytm. Färgerna ligger i tunna skikt och ljuset fångar små oregelbundenheter som om stenen hade en egen struktur.
Jag ser det som ett tecken på att det digitala skapandet inte behöver stå i motsats till det fysiska. Tvärtom kan AI-bilder fungera som ett sätt att tänka nytt kring hantverk, där själva experimentet är målet.
Kanske är det där min största inspiration finns just nu – i viljan att prova, leka och se vad som händer när en gammal idé, som att måla en igelkott på en sten, får nytt liv i en ny teknik.
Det är fantastiskt hur världar man burit på sedan barnsben plötsligt kan ta form – så snyggt, så smidigt. Jagroar mig ofta med att bygga mina egna världar. Men den senaste tiden har jag också försökt gestalta någon annans. En av mina äldsta och närmaste vänners dagdrömmar, faktiskt.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Får man göra så? Jag vet inte. Kan vara känsligt. Jag frågade först.
Det har varit en övning i ödmjukhet. Att försöka känna in någon annans inre landskap. Min egen inspiration kommer ofta från antiken – eller från just den där skarven mellan antiken och medeltiden, där något nästan magiskt och mystiskt pågår. Min vän däremot, hon är djupt influerad av högländerna. Av kelterna, av dimhöljda hedar och stenborgar. En stramare, mulnare värld än min – men lika vacker.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag har försökt fånga den känslan i bilderna. Skapat en drottning och hennes två undersåtar, inte mitt ordval hehe! Karaktärerna är långa, knotiga, majestätiska. De ser ut att vara äldre än själva tiden. Och korpinslagen? Ja, de la jag till själv. Jag tycker att de för med sig något. Något sagolikt och mörkt, men inte hotfullt. De tillför en rörelse. En känsla av att något vaktar dörren till en saga. Och så är det enheten, en drottning som väljer uniformen i sitt rike.
Stilen är målad, men med drag av hyperrealism. Penseldragen finns där, särskilt i fjädrarna och i ljuset mot stenmurarna. Det är en stil jag arbetat fram genom min personliga Midjourney-profil. Ett val som inte är slumpartat, utan ett slags konsekvent återvändande till det jag vet att jag älskar. Ett bildspråk jag känner mig hemma i.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Och ja, du kanske känner igen det. Samma uttryck återfinns i bilderna av den sörjande Afrodite bland vitsipporna – ett annat projekt jag hållit varmt. Det här är inte bara bildskapande för mig. Det är ett sätt att ge form åt det jag, och ibland också andra, länge burit inom mig. I tankar, i berättelser, i vänskaper. I hur vi ibland drömmer tillsammans.
Jag måste erkänna en sak: Även om jag och ChatGPT har åstadkommit mycket tillsammans finns det ett AI-verktyg som väckt något helt annat i mig. Och det är Midjourney. När jag började utforska det var det som att en helt ny värld öppnades.
Jag har alltid drivits av text, men jag inser mer och mer att jag också är visuellt driven. En bild kan tala till mig på ett sätt som ord inte kan. Den kan sätta i gång en idé, ett minne, ett helt tema. Och det var precis det som hände när jag började skapa med Midjourney.
När visioner får fysisk form
För mig handlar det mest magiska med Midjourney inte om slump eller serendipitet, även om det ibland leder till oväntade överraskningar. Det handlar om att mina visioner plötsligt får fysiska uttryck.
Det som tidigare bara fanns i huvudet – lösa bilder, dagdrömmar, kreativa infall – får konturer. Saker jag tänkt, föreställt mig eller beskrivit i ord står plötsligt där framför mig, synliga.
Och det gör något med mig varje gång.
Det är som att de bilder jag burit på i åratal äntligen hittar sin väg ut i världen. Jag kan se dem, visa dem, forma dem vidare. Fantasin har äntligen fått fast form!
Från pysselguider till egna världar
Jag har i många år skrivit om konst, pyssel och skapande. Jag har gjort guider, fotat egna bilder, använt stockfoton. Men Midjourney förändrade allt. Det blev inte längre bara en fråga om att dokumentera ett pyssel – jag kunde uppfinna nya.
Plötsligt kunde jag skapa bilder av till exempel:
Färgsprakande skogscollage av rivet tidningspapper
Toarullespöken med fladdrande kjolar i silkespapper
Det handlar inte om att ersätta handens skapande, utan om att utvidga det. Jag kan se mina idéer, testa dem visuellt, utveckla dem – och sedan skapa dem för hand om jag vill.
När bilden ger inspiration tillbaka
Något jag inte förväntade mig var hur mycket bilderna själva inspirerar tillbaka. När jag ser dem väcka liv i mina idéer börjar jag tänka i nya banor. Jag upptäcker detaljer som jag inte planerat, må det vara en färgkombination, en form eller ett mönster. Det blir som en dialog mellan mig och bilden.
Så hittar du egna idéer i Midjourney
Det som gör Midjourney så spännande är att det inte finns rätt eller fel sätt att använda det på (förutom tekniska och etiska aspekter). Det är som att kliva in i en oändlig ateljé där alla verktyg ligger framme, redo att testas.
Här följer förslag på hur du kan börja experimentera och hitta egna pysselidéer:
Utgå från ett material du gillar. Skriv in ord som paper, yarn, clay, fabric, cardboard och kombinera med adjektiv som beskriver stilen: whimsical, rustic, minimalist, colorful. Du kan till exempel testa: whimsical spring decorations made from cardboard and paper, soft natural light.
Blanda världar. Skriv ihop två teman som du gillar – till exempel forest + watercolor collage eller space + origami animals. Det leder ofta till helt nya fantasifulla resultat.
Låt årstiden styra. Midjourney är fantastiskt för säsongsidéer. Testa prompts som autumn paper crafts with leaves and twine eller winter snowflake decorations in watercolor style.
Utforska miniatyrvärldar. Be Midjourney skapa scener i litet format: små verkstäder, pysselhörnor, dockhus eller sagolika bordsmiljöer. Det ger ett charmigt och inspirerande perspektiv.
Skapa för hand efteråt. Låt en digital bild bli en mall. Skriv ut den, tolka färger och former samt testa att återskapa den med papper, tyg eller lera. På så sätt blir AI:n ett komplement till ditt hantverk – inte en ersättning.
Det här arbetssättet har gjort mig mer nyfiken än någonsin. Jag har börjat tänka på Midjourney som en idéverkstad där jag kan leka, lära och utforska mina egna estetiska gränser.
Att skriva prompter som visioner
Jag tror inte jag överdriver när jag säger att varje prompt jag skriver är som en liten vision. För att resultatet ska bli bra måste jag formulera mig exakt, men ändå lämna plats för tolkning.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag kan sitta länge och finjustera detaljer. Vilket ljus jag vill ha, vilket material. Vilket perspektiv? När det sedan tar form framför mig är det som att någon äntligen förstått hur jag ser världen (och jag vet att denna känsla är löjlig, för AI förstår ju inte. Förståelse är mänskligt).
Och ibland, när jag låter verktyget animera en sekvens, känns det nästan så verkligt att det blir overkligt – som om mina tankar rör sig på skärmen.
Därför betyder Midjourney så mycket för mig
Midjourney har gjort något fundamentalt med mitt skapande. Det har gjort mina idéer synliga och påtagliga. För mig är verktyget mer än digitalt skapande. Det är ett sätt att konkretisera fantasin, att låta den ta fysisk form.
Även om AI-verktyget genererar bilderna är det fortfarande min blick, mina ord och mina drömmar som styr dem. Det är ett samspel där jag är konstnär, regissör och betraktare. För att inte tala om hur en idé föder nya!
Inför halloween ville jag skapa något som kändes både festligt och enkelt att göra själv – något som skulle kunna inspirera till en personlig dukning. Resultatet blev dessa små spökservetter, en lekfull blandning av höstmys och halloweenstämning.
Jag tog fram bilderna i Midjourney som en del av arbetet med ett inspirerande affiliateinlägg. Tanken var att visa hur man kan kombinera färdiga produkter med egna idéer och samtidigt tillföra något nytt till dukningen. Helt enkelt något som känns varmt, charmigt och oväntat.
Från vit servett till litet sött spöke
Idén är lika enkel som effektfull. En vit servett viks till en mjuk topp, får ett par ögon och rosiga kinder och blir till ett litet spöke. På bordet finns även höstlöv och små dekorationspumpor som ramar in figuren och förstärker stämningen.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
I Midjourney arbetade jag med nyckelord som ghost napkin, cozy halloween table setting, autumn leaves, warm candlelight för att få fram precis den där balansen mellan festligt och hemtrevligt. Ljuset och färgtonerna fick bli lika viktiga som själva motivet.
Servettinspiration till din egen dukning
Det fina med den här typen av idéer är att de går att variera i det oändliga. Spökservetterna kan göras med tyg- eller pappersservetter, små tygbitar eller till och med kaffefilter. Vill man ta det ett steg längre kan man sätta fast spökena på glas, fästa dem på sugrör eller placera dem som dekoration på tårtfat.
Bilderna blev på så sätt mer än bara illustrationer till ett inlägg – de fungerar som små idémodeller för dukning och pyssel. Det är just så jag gillar att arbeta, att låta digitala bilder fungera som startpunkter för verkligt skapande.
När halloween blir stilfullt med spökservetter
Spökservetterna visar också hur halloweenpyssel kan vara både roligt och vackert. Man behöver inte välja mellan lekfullt och stilrent – det går att kombinera båda. En enkel detalj som denna kan förändra hela bordets uttryck och skapa en stämning som passar lika bra till familjefesten som till en mysig middag med vänner.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Det är i sådana här projekt jag tycker kreativiteten blommar som mest, det vill säga när fantasin får möta vardagen.
Hösten är full av färger som nästan ber om att få användas i skapande. När jag började arbeta med dessa bilder i Midjourney ville jag kombinera två saker jag tycker särskilt mycket om, nämligen akvarellens mjuka uttryck och naturens egna material. Resultatet blev en serie ekorrar där målningen möter riktiga höstlöv, som om löven själva förvandlats till svansar.
Det är just den här typen av idéer jag älskar att utveckla: Små, lekfulla modeller som väcker skaparlust och känns möjliga att återskapa hemma.
Från akvarellidé till digital modell
Jag utgick från en enkel bild i huvudet. Det var en sittande ekorre i profil, målad i varma toner av orange och brunt, med en svans som byggs upp av riktiga löv i guld, bärnsten och koppar. I Midjourney skrev jag in ord som watercolor squirrel with real autumn leaves tail, warm light, natural textures och justerade detaljerna tills det hela kändes precis rätt.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag ville att bilden skulle se handgjord ut, som ett riktigt akvarellblad med rivna kanter, liggande på ett träbord med spridda löv runt omkring. Känslan skulle vara stillsam men samtidigt lekfull.
När naturen blir en del av ekorrbilden
Midjourney kunde tolka löven verklighetstroget. De fick nästan samma textur som riktiga bok- och eklöv. Tunna, spröda och med tydliga nerver. Jag föreställde mig direkt hur man skulle kunna göra något liknande för hand – måla en enkel ekorre på akvarellpapper, samla torra löv och klistra fast dem som svans.
Den kombinationen av måleri och naturmaterial gör hela bilden levande. Löven fångar ljuset, medan akvarellens nyanser ger värme och djup.
Digital och naturlig skaparlust i det enkla
Det som gör den här typen av bilder så inspirerande är just enkelheten. Man behöver inte mycket för att prova själv: Ett vitt papper, lite färg och några löv som fallit till marken.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag ser de här ekorrarna som en hyllning till de små idéerna – till allt man kan göra med naturen som utgångspunkt. Och kanske är det just det som gör hösten till en så tacksam årstid att skapa i, att materialen finns runt omkring en och att varje promenad kan leda till något nytt att prova hemma.
Jag ville skapa collage som såg ut att vara gjorda av rivet tidningspapper – det där glansiga, färgstarka som ofta finns i magasin. Det var något med just den ytan som lockade mig, hur ljuset reflekteras i olika vinklar och hur färgerna får liv när de blandas i oregelbundna bitar.
Jag tänkte mig en höstskog där träden växer fram ur färgfragment, där löven skimrar som tagna ur tidningssidor och där det glansiga pappret ger hela scenen ett djup som påminner om riktig collagekonst.
Från tanke till digitalt collage
För att få fram rätt känsla började jag experimentera med olika prompter i Midjourney: Autumn forest collage made from glossy magazine paper, torn edges, colorful layers. Jag ville att bilderna skulle kännas handgjorda. Som något man kan sitta och pyssla ihop med sax och lim, men ändå med det där perfekta ljuset som bara uppstår i digitalt skapande.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Jag testade flera varianter. Vissa fick skarpare färgskiftningar, andra mer dämpade toner. Till slut landade jag i en stil där träden bildas av långa smala pappersremsor i mörka nyanser, medan lövverket består av rivna bitar i orange, rött och guld. En mosaik av höst!
Färgspel och glans som material
Det roligaste i arbetet med dessa collage var att se hur Midjourney lyckades fånga glansen i magasinsidorna. Ljuset rör sig mellan bitarna och det ger en känsla av att varje pappersstycke har sin egen yta – vissa matta, andra blanka, några nästan reflekterande.
Färgskalan blev ett kapitel i sig. Jag lät höstens alla toner få plats: djupt vinrött, bärnsten, gyllene gult och kallt blått längst ner där marken möter träden. Natur och konst i ett möte där något unikt och fint uppstår. Som det ju ska göras i konst.
Arbeta med Midjourney som digitalt pysselbord
Jag ser Midjourney som ett kreativt verktyg på samma sätt som sax, lim och pensel. När jag arbetar med sådana här bilder handlar det om att bygga bit för bit, justera där det behövs. Det är ett slags digitalt pyssel där jag får prova mig fram tills allt faller på plats.
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Precis som vid ett riktigt collage är slumpen en del av charmen. Vissa delar blir mer oregelbundna, andra bildar oväntade mönster. Det är just det som gör processen så inspirerande – att se hur materialet lever sitt eget liv, även när det bara finns på skärmen.
Digitalt collage som faktiskt kan bli något
Jag gillar tanken på att man faktiskt skulle kunna göra dessa collage på riktigt genom att riva sidor ur gamla magasin, sortera efter färgton, bygga upp stammar, himmel och lövverk. Det är något meditativt i att låta händerna arbeta på samma sätt som tanken.
