Gult.
Gult som sanden på stranden, som solrosens kronblad. Som solen själv eller som ljuset under den gyllene timmen när världen tycks bada i värme.
Konstnären Vincent van Gogh uppskattade den gula färgen djupt. Hans ikoniska solrosmålningar är självklara ambassadörer för det gula. För honom stod färgen för tacksamhet, glädje och liv. Det är svårt att inte känna det när man ser hur färgen lever i hans penseldrag.
I den digitala och interaktiva utställningen 8 Yellow Artworks på Google Arts and Culture får jag möjlighet att stanna upp vid just denna färg. Jag skrollar, stannar, zoomar. Läser. Låter blicken vila. Ett omsorgsfullt urval av äldre mästares verk vecklar ut sig framför mig, alla med det gula som gemensam nämnare.
När ljuset förvandlar färgen
Jag stannar upp vid Johannes Vermeers målning där en ung kvinna sitter vid en spinett. Hon bär en mustigt gul mantel. Ljuset faller in genom rummet och förvandlar det gula till ett mjukt guldskimmer. Hos Vermeer är ljuset inte bara belysning, utan ett eget motiv. Det smeker ytorna, gör färgerna levande och skapar stillhet.
Det är i detta ögonblick jag inser hur många nyanser det ryms i en och samma färg.
Impressionismens varma rum
Vidare i utställningen möter jag Auguste Renoir. Hans stilleben har alltid tilltalat mig. Impressionismen ligger mig varmt om hjärtat och här lyfts ett särskilt verk fram där ett rum badar i gult ljus.
I blickfånget står en utsökt vas med pampasgräs och en kinesisk solfjäder. Ljuset färgar allt – väggarna, föremålen, till och med det gulnade trycket på väggen med sina svarta stråk. Den mörkgula, nästan terrakottafärgade väggen blir en aktiv del av kompositionen.
Vad gör ljuset med rummet? Det förändrar allt. Det gör rummet levande, mjukt, nästan taktilt. Här stannar jag länge.
Van Gogh och kontrasten som bränner
Och så tillbaka till van Gogh. Han bodde i det berömda gula huset i Arles – ett hus han själv målade i en intensiv, solmättad ton som speglar Medelhavets värme. Ovanför breder en knallblå himmel ut sig.
Gult och blått. Komplementfärger. I kontrast blir de tydliga, begripliga, nästan nödvändiga för varandra. Många av van Goghs målningar vibrerar just i denna spänning mellan värme och kyla, mellan ljus och djup.
När gult blir känsla
Även Vassily Kandinsky lät sig dras till det gula. Hos honom handlar det mindre om exakt avbildning och mer om känsla. I en av hans konsertmålningar låter han abstrakta åskådare ta plats i periferin, medan färgfälten – inte minst det gula – tycks bära själva musiken.
Kanske är det så färgen fungerar här: som en översättning av ljud.
Guldets överflöd hos Klimt
Och så Gustav Klimt. Vad vore en konstutställning om gult utan hans verk?
Hos Klimt övergår gult i guld. Otaliga nyanser, skimrande ytor, små klickar av andra färger som bryter av. Det är rikt, nästan överväldigande. Gult blir inte bara färg utan materialitet – ett löfte om prakt och mystik.
Ett sista fotografi i gult
Efter de klassiska målningarna avslutas utställningen med ett fotografi av Nan Goldin. Här används gult på ett helt annat sätt. Tänk dig en nedåtgående sol vars ljus letar sig in i ett mörkt rum. I skenet syns ett kärlekspar.
Ljuset är varmt, men också vemodigt. Det kan tolkas som en symbol för en låga som är på väg att slockna. Gult som hopp, men också som förgänglighet.
En färg med oändliga skikt
Gult kan vara mycket. Det kan vara tacksamhet och solrosor, makt och guld, musik och rumslighet, kärlek och avsked.
Genom den digitala utställningen bygger jag långsamt min egen palett av nyanser. Att kunna röra sig mellan konstverk, zooma in detaljer och läsa kontext ger en särskild form av närvaro – inte fysisk, men ändå påtaglig.
