Tänk dig att du står inför en oöppnad gravkammare från det gamla Egypten. Lyktan kastar sitt sken över märkliga ting som djurformer från en annan värld, glimrande guldföremål och inskriptioner längs väggarna. Dammet yr, ljuset rycker och ändå anar du en storhet framför dig – en del av historien som legat gömd i tusentals år.
Så skulle det mycket väl ha kunnat vara för arkeologen och egyptologen Howard Carter och hans följe 1922. I Konungarnas dal i Thebe stod de inför en upptäckt som skulle bli en av 1900-talets mest omtalade arkeologiska sensationer, nämligen den unge faraon Tutankhamons nästan intakta grav.
När Carter ombads beskriva vad han såg genom det lilla hål som först gjordes i gravens förseglade dörr svarade han: ”Wonderful things.” Strax därefter skulle han konstatera att det var guld, guld överallt.
En virtuell resa in i den faraoniska gravens mysterium
I en digital utställning på Google Arts and Culture – där jag fortsätter mitt eget kulturella utforskande – rullas berättelsen om Carters upptäckt upp i text och bild. Utställningen, med titeln The Curse of Pharaoh Tutankhamun, varvar beskrivande texter med citat ur Carters egna anteckningar och rikligt med fotografier från tiden kring utgrävningen.
En detalj jag snabbt upptäckte var att jag inte kunde ha Google Translate aktiverat. Den automatiska översättningen till svenska blev märkligt kantig och störde läsningen. När jag växlade till engelska, det vill säga till originalspråket, föll texten på plats. Det påminde mig om hur mycket ton, rytm och precision faktiskt betyder. Ja, även i digitala museirum.
Utställningen är uppbyggd så att man långsamt dras in i dramatiken. Först förundran, sedan sensation och därefter det som kommit att bli lika känt som själva fyndet. Förbannelsen.
Tutankhamon – barnkungen i Konungarnas dal
För att förstå dramatiken behöver man kontext. Tutankhamon, även känd som kung Tut, var en ung farao som regerade under 1300-talet före vår tideräkning. Han dog i tonåren och begravdes i Konungarnas dal, men hans grav kom att förbli relativt orörd i över 3 000 år. Det var just det faktum att graven var så välbevarad och nästan intakt som gjorde fyndet sensationellt.
Utställningen visar hur Carter och hans mecenat, Lord Carnarvon, snabbt blev världsberömda. Bilderna från gravkammaren – fylld av guldmasker, kistor, möbler och ceremoniella föremål – spreds över världen och skapade en egyptologisk våg som påverkade konst, mode och populärkultur.
Men ganska snart byttes lyckoruset mot något annat.
Kung Tuts förbannelse spred sig över sällskapet
Över faraonernas gravar sägs det vila förbannelser. De hotfulla inskriptionerna som varnar inkräktare har länge fascinerat. Den som bryter förseglingen eller stör den vilande mumien riskerar olycka, sjukdom eller död.
Kort efter öppnandet av Tutankhamons grav dog Lord Carnarvon i blodförgiftning efter ett myggbett. Händelsen blev bränsle för pressen. Även andra personer med koppling till utgrävningen avled under de följande åren och varje dödsfall lades till berättelsen om förbannelsen. Hus brann ner. Olyckor inträffade. Slumpen fick en dramatisk tolkning.
Den digitala utställningen avslutas inte med ett entydigt svar. I stället lämnas besökaren med en fråga: Vad tror du själv? Var det en förbannelse – eller en kombination av samtidens fascination, mediehysteri och slump?
Digital arkeologi och egyptologi som samtidsfenomen
Samtidigt som jag fördjupade mig i berättelsen slog det mig hur meta hela upplevelsen är. Här sitter jag, över hundra år efter Carters upptäckt, och kliver in i gravkammaren genom en skärm. Text, fotografier och museiföremål från bland annat The British Museum presenteras i ett digitalt flöde.
Google Arts and Culture fungerar här som en kuraterad brygga mellan arkiv, museer och samtidens teknik. Plattformen samarbetar med kulturinstitutioner världen över och gör samlingar tillgängliga genom virtuella utställningar, experiment och interaktiva inslag. Det är inte en ersättning för det fysiska museibesöket – men det är något annat, något eget.
Från förbannelse till spelglädje med Egypten-fokus
I samma egyptiska temavärld på Google Arts and Culture finns också det spel jag skrivit om tidigare: Return of the Cat Mummy. Där förvandlas gravens symbolik till lek, när en kattmumie samlar föremål inför mumifieringen av sin husse.
Det är två helt olika uttryck – den dramatiska förbannelsen och det lekfulla plattformsspelet – men de samexisterar på samma digitala plattform. Båda bygger på verkliga historiska företeelser, som mumifiering och gravritualer, men presenterar dem genom olika medier.
Det säger något om hur kulturarv i dag förmedlas genom text, bild, spel, interaktion och berättelse.
Fascination för det faraoniska Egypten och digital kultur
Jag gör research och läser på dagligen. Så ser min skriv- och skapandeprocess ut. Jag skriver för att lära och jag lär för att skriva. Det är en cirkulär rörelse.
Under en sommar studerade jag själv i Egypten. Jag har stått i tempel, vandrat i ruiner och känt hettan i Konungarnas dal. Min utbildning i arkeologi, antropologi och antika samhällen gör att jag alltid återvänder till de här ämnena med en särskild känsla av hemhörighet. Det är en bubbla jag trivs i.
Samtidigt fascineras jag av de digitala möjligheter som nu finns. Jag är uppriktigt imponerad av hur Google Arts and Culture presenterar kultur och historia på ett interaktivt och tillgängligt sätt. Här möts min akademiska bakgrund och mitt intresse för digitala verktyg.
Kanske är det just där jag trivs som bäst – i mötet mellan gravkammare och gränssnitt, mellan arkiv och algoritm.
Vill du ha min hjälp att skriva texter om historia, kultur och platser?
Jag är utbildad i humaniora och samhällsvetenskap och har ett särskilt fokus på historia och kultur genom tid och rum. Digitala plattformar och uttryck, som spel och berättelser, ligger mig också varmt om hjärtat. Detta tar jag med mig när jag i egenskap av SEO- och webbskribent skriver artiklar om allt från resmål till spelsidor. Kontakta mig för att beställa en text skriven med eller utan AI via formuläret:
