Årstiderna som min starkaste resurs i skrivandet

Att arbeta med årstiderna är en av mina mest värdefulla metoder som skribent och innehållsskapare. De fyra årstiderna ger mig både struktur och ständig inspiration. Genom att låta naturens skiftningar leda mitt skrivande framåt håller jag innehållet levande, aktuellt och relevant året runt.

Låt årstiderna driva rytmen i innehållet

Jag ser årstiderna som ett redskap, inte bara som ett tema. De fungerar som en naturlig kalender för både inspiration och planering. När jag planerar min innehållsproduktion utgår jag alltid från årstidens rytm – vad människor söker efter, vad de längtar efter och vad som faktiskt händer omkring oss.

Det betyder att:

  • Vårinnehåll börjar planeras redan i januari.
  • Sommarinspiration förbereds under våren.
  • Höstämnen planeras mitt i sommaren.
  • Jul- och vintermaterial arbetas fram när bladen fortfarande sitter kvar på träden.

På det sättet ligger bloggen alltid steget före – samtidigt som texterna känns självklara när de publiceras.

När man har arbetat med årstiderna under flera år förändras också arbetssättet. Det blir inte lika ansträngande att skapa nytt, för mycket av grunden finns redan. Tidigare texter, bilder och teman kan återanvändas och utvecklas. Det skapar en stadig rytm där man både kan planera långsiktigt och göra spontana inlägg när något inspirerande dyker upp.

Det är just den kombinationen – struktur och frihet – som gör att årstidsbaserat skrivande blir hållbart i längden.

Bygg långsiktig trafik genom årstidernas återkomst

Ett årstidsanpassat arbetssätt skapar hållbar trafik. Vissa inlägg får ett tillfälligt uppsving, som när intresset för julpyssel eller vårblommor toppar, men de dör aldrig helt. De väntar bara på sin tid igen. När hösten eller våren återkommer gör läsarna det också.

För mig betyder det att varje säsongsinlägg är en investering som växer över tid. Jag återkommer till dem, uppdaterar bilder, länkar till nytt material och ser till att varje årstid får sitt eget flöde av artiklar, guider och idéer. På så sätt byggs bloggen upp som ett levande bibliotek av återkommande teman.

Förena kreativitet och strategi

Årstiderna är inte bara en praktisk ram – de är själva drivkraften i mitt skrivande. När jag arbetar med säsongsbaserat innehåll finns alltid något nytt att inspireras av. Men det handlar också om strategi. De flesta sökningar, oavsett om de sker via Google eller AI-verktyg, är kopplade till det som pågår just nu. Därför blir årstiderna en naturlig väg in i läsarens vardag – och en ständig källa till relevant trafik.

Jag försöker alltid möta det behovet med texter som speglar säsongens verklighet:

  • På våren skriver jag om blommor, naturen i förändring och pyssel som speglar det spirande livet. Det kan handla om vårkransar, målade stenar, vårtecken i trädgården eller tips på skapande aktiviteter som passar när allt börjar om.
  • På sommaren blir fokus utflyktsmål, trädgårdsliv och utomhusvistelser. Jag skriver om sommarblommor, svenska resmål, picknickidéer och inspiration till ett mer närvarande tempo.
  • På hösten återkommer jag till pyssel och inredning – ofta med naturen som inspirationskälla. Lönnlöv, kottar, färgskiftningar och ljusare texturer blir till teman för artiklar om skapande och hemtrevnad.
  • På vintern handlar det mer om inomhusmys, snöupplevelser och återhämtning. Jag skriver om vinterpyssel, julförberedelser, vila och idéer för ett lugnare vardagstempo när året går mot sitt slut.

Denna rytm skapar balans mellan kreativitet och strategi. Innehållet känns alltid aktuellt för läsaren, samtidigt som det stärker bloggens långsiktiga struktur och återkommande trafikflöde.

Skapa kontinuitet utan att fastna i upprepning

Ett vanligt misstag är att tro att säsongsinnehåll bara kan användas en gång. Jag tänker tvärtom. Varje årstid är en chans att bygga vidare på tidigare material – att förfina, uppdatera, utveckla och återknyta.

Jag arbetar till exempel med:

  • Årliga uppdateringar av äldre inlägg, med nya bilder och perspektiv,
  • Internt länkade artiklar som leder läsaren vidare mellan relaterade teman,
  • Säsongssamlingar – som ”20 höstpyssel” eller ”Julens bästa tips” – där nytt och gammalt material möts.

På så sätt blir varje publicering en del av ett större årshjul, där allt hänger ihop och där bloggen successivt växer i värde och djup.

Håll skrivandet levande genom årstidens växlingar

Det kanske viktigaste med att skriva med årstiderna som ram är att det håller skrivandet levande. Jag behöver aldrig leta länge efter inspiration – den finns alltid precis utanför fönstret.
Ljuset, vädret, stämningarna och människors beteenden förändras, och texterna förändras med dem.

skapa innehåll med årstider som utgångspunkt inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Det gör arbetet både roligt och hållbart. Jag utvecklas i takt med året och bloggen gör det också. Det blir ett naturligt kretslopp av idéer, ord och bilder som aldrig riktigt tar slut.

Därför skriver jag med årstiderna som resurs

Så för att sammanfatta denna artikel om mitt bloggande och skapande kring årstider:

  • Årstiderna ger struktur, inspiration och kontinuitet.
  • De speglar vad människor söker efter i stunden.
  • De skapar långsiktig trafik och hållbar publicering.
  • De ger ett naturligt flöde mellan nytt och gammalt innehåll.
  • De håller både skrivandet och bloggen levande.

Kanske kan detta arbetssätt bli en ingång även i ditt innehållsskapande?

Tar bekvämligheten över med AI-översikter?

Det är något nästan sorgligt i att se hur snabbt AI-översikter (på engelska AI overviews) och liknande funktioner har förändrat hela sökbeteendet på nätet. För mig, som levt mitt yrkesliv inom skrivande och innehållsproduktion, känns det som att en våt filt har lagts över en redan kämpande bransch.

Skrivande, journalistik och medier har alltid haft sina kriser. Man ramlar, borstar av sig och reser sig igen. Men nu är det annorlunda. Den här gången är det inte bara en marknad som svajar – det är själva ansträngningen att söka, läsa och förstå som verkar ha skakats om i grunden. Finns den ens längre hos den stora massan?

En härjad bransch som redan kämpat länge

Jag ser det hos mig själv och jag ser det hos mina kunder. Tålamodet är prövat, marginalerna små. Det är en bransch som alltid haft uppförsbacke, men som ändå lyckats navigera genom förändringar – från print till digitalt, från klick till kvalitet.

Men AI-översikter och automatiserade sammanfattningar är något nytt. De påverkar inte bara oss som producerar innehåll, utan också hur människor närmar sig information.

Tidigare handlade utmaningen om att synas i mängden. Nu handlar den om att människor inte ens klickar sig vidare.

Bekvämligheten som ny norm i informationssökning

Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att Google snart skulle presentera färdiga sammanfattningar högst upp i sökresultaten – att människor inte längre skulle behöva klicka, läsa eller ens reflektera själva – hade jag nog skrattat lite och tänkt att det underskattar människans nyfikenhet.

Jag trodde på riktigt att vi vill veta mer. Att vi vill läsa hela artikeln, kolla källan, jämföra fakta. Jag tänkte att bekvämlighet aldrig helt skulle vinna över drivkraften att verkligen vilja veta.

Men jag hade nog fel.

När jag ser min egen trafik sjunka märker jag att människor faktiskt inte klickar sig vidare. De nöjer sig med AI:s sammanfattning. De stannar vid ytan. Och i mitt fall är det ju bara tråkigt på ett personligt plan, jag bedriver liksom ingen samhällsnödvändig blogg.

Ja, det är alltså en förlust för mig professionellt och personligt, men på ett djupare plan handlar det om något mycket större. Sannolikt håller vår relation till kunskap på att förändras. Åtminstone är det så mina tankar går.

Från aktivt informationssamhälle till passivt förklaringssamhälle

Det här är kanske den mest radikala förändringen i vårt informationsbeteende sedan internets början, spånar jag vidare. Vi har gått från att aktivt söka information till att passivt ta emot förklaringar.

Tidigare var internet en plats för utforskande. Nu blir det alltmer ett ekosystem där svaren redan serveras. Och vi accepterar dem. I värsta fall. Förhoppningsvis inte, men risken finns.

Jag har hört forskare och professorer säga samma sak på föreläsningar, att vi inte längre kan prata om informationssamhället utan att väga in AI. Hur verktygen inte bara påverkar hur vi söker, utan hur vi tänker.

Vi outsourcar långsamt vår faktagranskning till maskiner hos techbolag.

Mellan teknikoro och mänsklig oro kring information

Många diskuterar just nu om AI kommer att ta över helt, att tekniken en dag blir självmedveten.
Jag är ingen expert på det och jag har ingen dramatisk ståndpunkt om det heller. Jag kan helt enkelt inte förstå hur en maskin skulle kunna börja leva av sig själv, så jag lämnar gärna spekulationerna åt andra som vet.

Min oro ligger någon annanstans. Den handlar inte om att AI ska bli för kraftfull, utan om att vi människor ska bli för bekväma.

Jag tänker ofta på hur viktig vår förmåga att söka, jämföra och värdera information faktiskt är – särskilt i en tid när så många olika berättelser konkurrerar om vår uppmärksamhet. Många av dessa berättelser saknar substans, men ju mer engagerande de är, desto mer vill vi tro på dem.

Och om vi då saknar vanan – och viljan – att själva kontrollera fakta blir vi sårbara. Vi behöver en verktygslåda, både praktisk och intellektuell, för att kunna hantera det informationsflöde vi lever i.

Jag vet att det här låter stort, men det är just därför jag tycker det är så oroande att människor så snabbt vant sig vid AI-översikter eller ett passivt informationsmottagande från allehanda AI-verktyg. Det påverkar inte bara sökbeteendet, utan hela informationsbeteendet.

Jag har inga vetenskapliga data på området – det här är mina iakttagelser som skribent, humanist och samhällsvetare – men siffrorna börjar komma. Sveriges Radio rapporterade nyligen att AI-översikter kan ta upp till 79 procent av trafiken från etablerade nyhetsmedier.

Jag tror på det. Jag ser det rentav i mina egna siffror. Trots goda placeringar och till och med länkar i AI-översikter har trafiken från sökmotorer sjunkit.

Det etiska dilemmat i skrivandet och innehållsproduktionen

Det finns också en personlig dimension i det här, en jag känner ansvar för trots att jag är liten och därmed obetydlig. Jag har länge arbetat med content och SEO, och jag är medveten om att branschen själv i någon mån bidragit till den här utvecklingen. Trots allt finns en cynisk sida av innehållsproduktionen – där klick, trafik och rankning ibland väger tyngre än innehållets djup.

Jag är inte stolt över den delen, men jag är ärlig med att den finns. Och det är just därför jag känner ett ansvar. För hur ska vi som arbetar med text kunna hävda kvalitet och trovärdighet om vi samtidigt deltar i en utveckling där information förenklas tills den blir platt eller osann?

Det är ett etiskt dilemma jag brottas med ofta. Jag älskar att skriva inspirerande texter och skapa tillgängligt innehåll, men jag vill inte bidra till att människor slutar läsa, slutar kolla källor, slutar tänka själva. Jag älskar när andra tänker ett steg längre och ser bortom enkla förklaringsmodeller!

Den mänskliga ansträngningen i informationssökande

Personligen försöker jag ändå hålla fast vid en försiktig optimism. AI-verktyg har gett mig så mycket kreativ frihet – jag har kunnat skapa, experimentera och utvecklas på sätt jag inte trodde var möjliga för bara några år sedan. De har gjort min vardag som skribent mer hållbar (om än inte fullt ekonomiskt).

Men samtidigt känner jag alltså en oro för hur bekvämt det har blivit för oss alla. Bekvämligheten är smygande. Den kommer inte med buller och bång, den bara finns där – som en självklarhet. Och plötsligt har vi vant oss vid att inte behöva leta, läsa eller tänka själva.

Vetande, faktisk kunskap om något, kräver tid och ansträngning. Vad händer när vi inte längre värdesätter grundligt informationssökande just för att vi inte är beredda att göra jobbet?

När visionerna får form – mitt skapande i Midjourney

Jag måste erkänna en sak: Även om jag och ChatGPT har åstadkommit mycket tillsammans finns det ett AI-verktyg som väckt något helt annat i mig. Och det är Midjourney. När jag började utforska det var det som att en helt ny värld öppnades.

Jag har alltid drivits av text, men jag inser mer och mer att jag också är visuellt driven. En bild kan tala till mig på ett sätt som ord inte kan. Den kan sätta i gång en idé, ett minne, ett helt tema. Och det var precis det som hände när jag började skapa med Midjourney.

När visioner får fysisk form

För mig handlar det mest magiska med Midjourney inte om slump eller serendipitet, även om det ibland leder till oväntade överraskningar. Det handlar om att mina visioner plötsligt får fysiska uttryck.

Det som tidigare bara fanns i huvudet – lösa bilder, dagdrömmar, kreativa infall – får konturer. Saker jag tänkt, föreställt mig eller beskrivit i ord står plötsligt där framför mig, synliga.

Och det gör något med mig varje gång.

Det är som att de bilder jag burit på i åratal äntligen hittar sin väg ut i världen. Jag kan se dem, visa dem, forma dem vidare. Fantasin har äntligen fått fast form!

Från pysselguider till egna världar

Jag har i många år skrivit om konst, pyssel och skapande. Jag har gjort guider, fotat egna bilder, använt stockfoton. Men Midjourney förändrade allt. Det blev inte längre bara en fråga om att dokumentera ett pyssel – jag kunde uppfinna nya.

Plötsligt kunde jag skapa bilder av till exempel:

  • Färgsprakande skogscollage av rivet tidningspapper
  • Toarullespöken med fladdrande kjolar i silkespapper
  • Igelkottar detaljrikt målade på stenar
  • Svarta spindlar av toarullar och piprensare
  • Glasmosaikhjärtan målade i färgglad popkonst-stil

Det handlar inte om att ersätta handens skapande, utan om att utvidga det. Jag kan se mina idéer, testa dem visuellt, utveckla dem – och sedan skapa dem för hand om jag vill.

När bilden ger inspiration tillbaka

Något jag inte förväntade mig var hur mycket bilderna själva inspirerar tillbaka. När jag ser dem väcka liv i mina idéer börjar jag tänka i nya banor. Jag upptäcker detaljer som jag inte planerat, må det vara en färgkombination, en form eller ett mönster. Det blir som en dialog mellan mig och bilden.

Så hittar du egna idéer i Midjourney

Det som gör Midjourney så spännande är att det inte finns rätt eller fel sätt att använda det på (förutom tekniska och etiska aspekter). Det är som att kliva in i en oändlig ateljé där alla verktyg ligger framme, redo att testas.

Här följer förslag på hur du kan börja experimentera och hitta egna pysselidéer:

  1. Utgå från ett material du gillar.
    Skriv in ord som paper, yarn, clay, fabric, cardboard och kombinera med adjektiv som beskriver stilen: whimsical, rustic, minimalist, colorful. Du kan till exempel testa:
    whimsical spring decorations made from cardboard and paper, soft natural light.
  2. Blanda världar.
    Skriv ihop två teman som du gillar – till exempel forest + watercolor collage eller space + origami animals. Det leder ofta till helt nya fantasifulla resultat.
  3. Låt årstiden styra.
    Midjourney är fantastiskt för säsongsidéer. Testa prompts som autumn paper crafts with leaves and twine eller winter snowflake decorations in watercolor style.
  4. Utforska miniatyrvärldar.
    Be Midjourney skapa scener i litet format: små verkstäder, pysselhörnor, dockhus eller sagolika bordsmiljöer. Det ger ett charmigt och inspirerande perspektiv.
  5. Skapa för hand efteråt.
    Låt en digital bild bli en mall. Skriv ut den, tolka färger och former samt testa att återskapa den med papper, tyg eller lera. På så sätt blir AI:n ett komplement till ditt hantverk – inte en ersättning.

Det här arbetssättet har gjort mig mer nyfiken än någonsin. Jag har börjat tänka på Midjourney som en idéverkstad där jag kan leka, lära och utforska mina egna estetiska gränser.

Att skriva prompter som visioner

Jag tror inte jag överdriver när jag säger att varje prompt jag skriver är som en liten vision.

För att resultatet ska bli bra måste jag formulera mig exakt, men ändå lämna plats för tolkning. Det är som att ge instruktioner till en dröm.

att skapa bilder i midjourney inspirerar mig till nya idéer
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Jag kan sitta länge och finjustera detaljer. Vilket ljus jag vill ha, vilket material, vilket perspektiv? När det sedan tar form framför mig är det som att någon äntligen förstått hur jag ser världen.

Och ibland, när jag låter verktyget animera en sekvens, känns det nästan så verkligt att det blir overkligt – som om mina tankar rör sig på skärmen.

Därför betyder Midjourney så mycket för mig

Midjourney har gjort något fundamentalt med mitt skapande. Det har gjort mina idéer synliga och påtagliga. För mig är verktyget mer än digitalt skapande. Det är ett sätt att konkretisera fantasin, att låta den ta fysisk form.

Även om AI-verktyget genererar bilderna är det fortfarande min blick, mina ord och mina drömmar som styr dem. Det är ett samspel där jag är konstnär, regissör och betraktare. För att inte tala om hur en idé föder nya!

Effektivitet möter omsorg: AI, tempo och mänskligt skrivande

Inom SEO-världen pratas det som vanligt om effektivitet. Hur många texter kan du producera per vecka? Hur snabbt indexeras de? Hur snabbt börjar de ranka?

Det är rimliga frågor. Som sajtägare med flera aktiva bloggar vet jag att tempot är avgörande – om andra publicerar fem texter medan jag hinner med en halkar jag efter. Det är bara så verkligheten ser ut.

Men det jag tycker är fascinerande är att snabbhet och kvalitet inte längre behöver stå i motsats till varandra. Tvärtom, faktiskt. Med rätt förberedelser, kunskap och verktyg går det att skriva snabbt och ändå värna läsarens upplevelse.

Att låta verktyget bli en del av hantverket

Jag har märkt det särskilt tydligt i de inspirerande guiderna jag skriver för mina bloggar om teman som pyssel, inredning och temadagar. Vanligen börjar jag i änden att jag uppfinner själva idén, bygger stolpar, planerar rubriker och vet ungefär var texten ska landa. Först därefter kliver AI-verktyget in. Det är där tempot förändras.

När jag använder ChatGPT för att utveckla stycken, bygga övergångar eller formulera förslag händer något med effektiviteten. Processen går snabbare, men på ett sätt som fortfarande känns mänskligt eftersom jag hela tiden har kontroll över textens ton, rytm och syfte. Sedan lägger jag min redaktörshand över alltihop och då blir det så begripligt plötsligt.

AI kan ge fart, men människan ger form.

När snabbheten visar sin egen kvalitet

Det intressanta är att just de texter där jag använt AI på det här sättet ofta rankar snabbare än allt annat. Jag kan publicera en pysselguide en dag och se den i sökresultatet nästa morgon. Den syns i AI-översikter, får länkar och drar trafik, ibland redan inom ett dygn. Och det här är inte tillfälligheter – det sker upprepade gånger.

Kanske är det så att texterna uppfyller Googles önskan om hjälpsamt innehåll på ett intuitivt sätt. Perfekta eller inte, kanske ger de ändå (mer)värde snabbt. De är konkreta, tydliga och mänskligt redigerade. Kanske känner algoritmerna av den där omsorgen bakom orden, även när produktionen varit effektiv?

Att skriva snabbt utan att förlora fokus

Jag tror att det är just i den här balansen som något nytt händer.
När vi använder AI för att frigöra tid – inte för att slippa tänka, utan för att hinna tänka mer och dessutom mer fokuserat – får skrivandet en annan rytm. Man vågar experimentera. Man vågar skapa mer just för att grunden är trygg.

Effektivitet handlar inte bara om tempo, utan om att lära känna sina egna processer. Hur mycket kan jag förbereda innan jag skriver? Hur mycket kan jag lita på mitt språk och min röst? När jag låter verktyget bli en samarbetspartner i stället för en genväg blir resultatet både snabbare och starkare.

När tempo och omsorg går hand i hand

Jag tror att framtidens skribenter kommer att bedömas inte efter hur manuellt de arbetar, utan hur väl de lyckas balansera tempo och kvalitet. Det mänskliga avslöjas inte längre bara i stilen, utan i hur man använder sina verktyg.

Effektivitet är inte nödvändigtvis fiende till hantverket – den är en ny dimension av det. Och när omsorg och tempo möts, då händer något. Texter börjar leva i sökresultaten. Hur länge kommer de vara livaktiga och kommer de växa? Det kan bara framtiden utvisa.

Collage med färgsprakande höstskogar i rivet papper

Jag ville skapa collage som såg ut att vara gjorda av rivet tidningspapper – det där glansiga, färgstarka som ofta finns i magasin. Det var något med just den ytan som lockade mig, hur ljuset reflekteras i olika vinklar och hur färgerna får liv när de blandas i oregelbundna bitar.

Jag tänkte mig en höstskog där träden växer fram ur färgfragment, där löven skimrar som tagna ur tidningssidor och där det glansiga pappret ger hela scenen ett djup som påminner om riktig collagekonst.

Från tanke till digitalt collage

För att få fram rätt känsla började jag experimentera med olika prompter i Midjourney: Autumn forest collage made from glossy magazine paper, torn edges, colorful layers. Jag ville att bilderna skulle kännas handgjorda. Som något man kan sitta och pyssla ihop med sax och lim, men ändå med det där perfekta ljuset som bara uppstår i digitalt skapande.

tidningspapper collage träd i skog höstpyssel
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Jag testade flera varianter. Vissa fick skarpare färgskiftningar, andra mer dämpade toner. Till slut landade jag i en stil där träden bildas av långa smala pappersremsor i mörka nyanser, medan lövverket består av rivna bitar i orange, rött och guld. En mosaik av höst!

Färgspel och glans som material

Det roligaste i arbetet med dessa collage var att se hur Midjourney lyckades fånga glansen i magasinsidorna. Ljuset rör sig mellan bitarna och det ger en känsla av att varje pappersstycke har sin egen yta – vissa matta, andra blanka, några nästan reflekterande.

Färgskalan blev ett kapitel i sig. Jag lät höstens alla toner få plats: djupt vinrött, bärnsten, gyllene gult och kallt blått längst ner där marken möter träden. Natur och konst i ett möte där något unikt och fint uppstår. Som det ju ska göras i konst.

Arbeta med Midjourney som digitalt pysselbord

Jag ser Midjourney som ett kreativt verktyg på samma sätt som sax, lim och pensel. När jag arbetar med sådana här bilder handlar det om att bygga bit för bit, justera där det behövs. Det är ett slags digitalt pyssel där jag får prova mig fram tills allt faller på plats.

tidskrift magasin klippt papper collage höstskog inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Precis som vid ett riktigt collage är slumpen en del av charmen. Vissa delar blir mer oregelbundna, andra bildar oväntade mönster. Det är just det som gör processen så inspirerande – att se hur materialet lever sitt eget liv, även när det bara finns på skärmen.

Digitalt collage som faktiskt kan bli något

Jag gillar tanken på att man faktiskt skulle kunna göra dessa collage på riktigt genom att riva sidor ur gamla magasin, sortera efter färgton, bygga upp stammar, himmel och lövverk. Det är något meditativt i att låta händerna arbeta på samma sätt som tanken.

Mänsklig text som måste bevisas – om skrivande i en ny tid

Det har blivit allt vanligare att kunder efterfrågar 100 % mänskligt skrivna texter. Det står uttryckligen i arbetsbeskrivningar, ibland i versaler. Och jag förstår det – det handlar om tillit. Men samtidigt säger det något om hur snabbt vårt skrivande har förändrats. För bara två år sedan behövde man inte ens nämna det.

En ny verklighet för skribenter

Jag arbetar som SEO- och innehållsskribent och skriver för olika kunder, ibland med färdiga mallar och ibland med stor frihet. Oavsett uppdrag är texterna jag levererar skrivna av mig – på riktigt. Men på senare tid har jag märkt en förändring i hur uppdragen formuleras.

På plattformar som Upwork står det nu ofta uttryckligen The content must be 100 % human-written. I will check with AI-detection tools.

Det är nästan lite ironiskt. Jag som alltid skrivit manuellt för mina kunder, utan genvägar, måste plötsligt kunna bevisa att jag skriver på riktigt.

Det här är något helt nytt. För två år sedan var det fortfarande lätt att se skillnad på mänskligt och AI-genererat språk. Men utvecklingen har gått så snabbt att skillnaderna ibland är omärkliga. En väl tränad modell kan följa ton, stil, rytm och SEO-struktur så nära det mänskliga att gränsen suddas ut.

Och det är där det blir riktigt intressant.

AI-verktygen lär sig av oss

Jag använder själv AI-verktyg, särskilt ChatGPT, i delar av mitt kreativa arbete. Inte för att skriva åt mig, utan för att tänka och arbeta i samspel med mig. Under den tid jag använt det har jag sett hur snabbt det lärt sig de bästa skrivpraktikerna inom SEO och content marketing.

Det kan föreslå rubrikstrukturer som följer Googles E-E-A-T-principer, formulera texter som passar läsmönster på webben och skapa sammanhang som känns helt naturliga. Verktyget har blivit bättre på att förstå både vad som gör en text bra och hur den bör presenteras.

Men vad händer när maskinen börjar skriva på ett sätt som ligger så nära det mänskliga att vi inte längre kan avgöra skillnaden? Om både människa och maskin skriver bra – vem behöver då bevisa vad?

När tillit blir en mätbar faktor

Jag tror att det vi ser nu är en övergångsperiod, där tillit blivit en central valuta. Förr räckte det att leverera bra texter. I dag måste man dessutom visa hur man gör det.

Kunden vill inte bli lurad. Och det är förståeligt. Det finns säkert skribenter som använder AI-verktyg oreflekterat, utan att redigera eller bearbeta resultatet. Men för de flesta av oss handlar det inte om att ersätta vårt skrivande, utan om att förbättra processen.

Trots det lever vi i en tid där bevisbördan för mänsklighet plötsligt hamnat på skribenten. Det kan nästan kännas paradoxalt. Jag skriver en text helt själv, men om jag inte bevisar det kan den ändå antas vara AI-genererad.

Människa, maskin och trovärdighet

Jag tänker ibland på att trovärdighet – eller Trustworthiness, som det heter i E-E-A-T – alltid har varit kärnan i bra SEO-skrivande. Det handlar inte bara om fakta, utan om känslan av autenticitet.

Men i dag har autenticitet fått en ny dimension. Det handlar inte längre bara om att texten känns äkta, utan om att den är äkta i betydelsen skapad av en människa.

Samtidigt närmar sig AI-verktygen oss i språk och ton. De skriver inte längre som maskiner. De skriver som vi. Och det betyder att även helt mänskligt skrivna texter riskerar att bedömas som ”för bra”, ”för strukturerade” eller ”för optimerade” för att vara äkta.

Det är en märklig balansgång.

En suddig gräns mellan människa och AI

Jag funderar på hur det här kommer att se ut om ytterligare två år.

Anta att AI-verktygen fortsätter utvecklas i samma takt – att de kan imitera mänsklig rytm, pauser, tilltal och kreativitet så väl att de i praktiken måste antas vara mänskliga. Vad händer då med själva begreppet 100 % human-written?

Kanske blir det helt irrelevant. Kanske kommer framtidens uppdragsgivare i stället fråga Hur samarbetar du med AI i ditt skrivande?

För redan nu glider yrkesrollen över från att vara producent till att vara redaktör och kvalitetsgranskare. Vi sitter inte längre bara och skriver text. Vi redigerar, tolkar och utvecklar språk i samspel med teknik.

Jag tror inte att gränsen mellan mänskligt och AI-genererat kommer försvinna – men den kommer förändras. Den blir mer flytande, mer funktionell.

Tillbaka till själva skrivandet

För min egen del är skrivandet fortfarande ett hantverk. Jag tänker genom fingrarna, formar meningar i mitt tempo, hör rytmen i huvudet. När jag skriver för kunder är texten min egen – det är det jag levererar och det är också det jag står för.

Men jag tycker inte att AI-verktyg nödvändigtvis hotar det. Tvärtom tror jag att de påminner oss om vad som faktiskt gör en text mänsklig. Det handlar inte om vem som skrev den, utan om hur den känns. Om den berör, inspirerar eller förklarar på ett sätt som får någon annan att vilja läsa vidare.

Ett skrivande i ständig rörelse

Att vara skribent i dag är att stå mitt i förändring. Vi ser hur gränserna flyttas nästan varje månad. Nya verktyg, nya regler, nya krav. Och ändå finns kärnan kvar: Att skriva så att någon annan förstår, känner, engageras.

Så när kunder vill ha 100 % mänskliga texter levererar jag det, precis som alltid. Men jag kan inte låta bli att le lite åt formuleringen. För kanske är det så att om två år kommer 100 % mänsklig text vara något helt annat än i dag.

För i slutänden, oavsett tekniska verktyg, tror jag att det mänskliga skrivandet alltid kommer kännas igen. Inte i orden i sig, utan i visionen och omsorgen bakom dem.

Ugglor av toarullar: Höstinspiration i färg och form

Det började med en enkel idé i Midjourney – att skapa en serie höstliga ugglor av toarullar. Jag ville fånga den där varma, mysiga känslan av papper, löv och handgjort pyssel, men i digital form. Resultatet blev bilder som nästan känns taktila, med strukturer som påminner om akvarell, kartong och vissna löv.

Det är just den typen av modeller jag tycker allra bäst om att skapa – sådana som får det att klia i fingrarna att själv ta fram sax, lim och färger.

Från Midjourney-prompt till pysselidé

Jag började med att skriva in en kort beskrivande prompt: toilet paper roll owl craft, autumn colors, paper leaves, cozy handmade style. Sedan testade jag mig fram med olika ljus, färger och former tills ugglorna fick precis rätt uttryck: En blandning av natur och fantasi.

pyssel ugglor toarullar höst tips på skapande
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Vissa fick stora runda ögon och röda löv som vingar, andra en mildare ton i brunt och guld. Jag ville att de skulle kännas som små höstvarelser, söta figurer man skulle kunna hitta på ett klassiskt pysselbord, där löv och papper blandas om vartannat.

Digitala modeller som väcker skaparlust

Det som gör dessa bilder så inspirerande är att de fungerar som riktiga pysselförlagor. Man kan titta på dem och direkt se hur de är uppbyggda. De har en toarulle som kropp, två stora cirklar som ögon, en triangelformad näbb, löv som vingar och så vidare.

toarulle uggla papper i höstfärger
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Bilderna blev också ett sätt för mig att testa olika färgskalor inför egna pysselprojekt. Jag kunde se hur höstens toner samspelade – rost, guld, olivgrönt och bärnsten – och sedan använda samma palett i praktiskt skapande.

Kombinera teori och kreativitet

För att kunna skapa mer övertygande modeller har jag också börjat studera konst och form, både i teori och praktik. Det hjälper mig att förstå proportioner, färgkontraster och hur man bygger upp en figur som känns harmonisk.

skapa uggla av toarulle och handmålade papper i höstfärger
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Det märks extra tydligt i dessa ugglor, i hur balansen mellan de stora ögonen och de tunna lövvingarna ger figurerna sin personlighet. Det är sådant man annars lär sig av att pyssla för hand, men som går att utforska även digitalt.

Höstens charm i varje detalj

Ugglorna av toarullar blev snabbt favoriter. De förenar allt jag gillar med höstpyssel, må det vara naturens färger, de enkla materialen eller känslan av att skapa något charmigt av nästan ingenting.

Det fina är att de lika gärna kan göras i verkligheten med riktiga löv, papper och kartong. Jag ser bilderna som ett steg i skapandet, ett sätt att väcka idéer och prova former innan man sätter i gång.

Att arbeta på det här sättet – där Midjourney får fungera som en digital skissbok – gör att idéerna aldrig tar slut. Det finns alltid en ny liten figur att skapa, en ny färg att prova eller ett nytt uttryck att utforska.

SEO är inte en enda metod – det är olika sätt att tänka och arbeta

Underrubriken skulle kunna lyda så här: Om varför sökord och E-E-A-T bara är början på ett mycket rikare fält.

Jag sitter just nu med ett kunduppdrag där sökorden ska användas med nästan kirurgisk precision. Det finns en mall, tydliga instruktioner och ett procentuellt krav på mellan 0,5 och 1,5 procent i densitet.

Sökorden ska upprepas i ungefär samma ordning, med små variationer. Jag kan nästan höra algoritmen andas i takt med texten. Och även om jag gärna hade skrivit på ett friare sätt är det inte min roll att ifrågasätta – jag skriver som kunden vill.

Men samtidigt fascineras jag. SEO är ett område där alla har sin egen tolkning. Typ. Det finns riktlinjer och algoritmer, men lika många praktiker som det finns skribenter. Och kanske är det just det som gör fältet så levande – det är inte en metod, utan snarare tusen små sätt att tänka och arbeta.

SEO – ett fält med tusen små skolor

Det är svårt att hitta en annan del av den icke-skönlitterära skrivbranschen som rymmer lika många metoder som SEO. Jag hänger själv en del i SEO-forum och diskussionstrådar och slås ofta av hur olika arbetssätten är. En del skribenter mäter varje ord, andra går mer på känsla. Vissa svär vid verktyg som SurferSEO, andra litar på sin egen erfarenhet och språkkänsla.

Och ändå fungerar det.

Det som gör SEO-fältet så intressant är att det går att mäta, men inte att standardisera. En text som rankar högt på en sajt kan falla platt på en annan. Två skribenter kan skriva utifrån samma sökfraser men ändå skapa helt olika resultat. Det finns ingen universell mall för framgång. Det är kanske därför SEO ibland känns mer som ett hantverk än en vetenskap.

Keyword stuffing – ett arv som fortfarande lever

Kunduppdraget jag arbetar med nu är ett bra exempel. Där ska sökorden, eller nyckelorden, placeras exakt rätt antal gånger, i bestämda mellanrum. Jag följer instruktionerna noggrant, men känner hur språket ibland tappar rytmen. Det blir lite stelt, lite övertydligt.

För mig, som jobbar mycket med inspirerande texter, känns det som att dra i handbromsen. Jag vill att språket ska andas, flöda, leva. Men samtidigt vet jag att den här kunden har en beprövad modell som fungerar för just deras nisch. Deras metod är inte fel – bara annan än min och varför skulle jag inte kunna göra båda?

Och det är här kontrasten blir så tydlig. I SEO-världen kan nämligen två motsatta principer existera sida vid sida. Ibland får man hoppa på ett tåg, ibland ett annat. Livet som SEO-skribent blir åtminstone aldrig tråkigt i den aspekten!

Vi pratar ofta om att keyword stuffing är föråldrat och på många sätt är det sant. För mycket upprepning gör texten svår att läsa och signalerar låg kvalitet. Men samtidigt vet alla som arbetar praktiskt med SEO att vissa sidor fortfarande rankar förvånansvärt bra trots att de är just överoptimerade.

Det är det paradoxala i SEO. Reglerna gäller – tills de inte gör det och man därmed måste tänka om.

E-E-A-T som ett paraply för olika aspekter

Under de senaste åren har Google lagt allt större vikt vid E-E-A-T – Experience, Expertise, Authoritativeness och Trustworthiness. Det är egentligen inte en mall, utan ett tankesätt. En påminnelse om att texter behöver ha substans, erfarenhet och inge förtroende.

Men även här finns utrymme för tolkning.

Vissa skribenter betonar Experience – att tala med en egen röst, att visa personlig erfarenhet. Andra fokuserar på Expertise eller Authoritativeness och bygger sina texter runt starka källor, länkar och faktastöd. En del lyfter fram Trustworthiness som den verkliga nyckeln, vilket kan innebära att skapa innehåll som känns äkta och transparent.

För egen del upplever jag att det bästa resultatet uppstår i balansen. En text behöver både det personliga och det trovärdiga. Den ska låta mänsklig, men ändå hålla för granskning. Och egentligen är ju E-E-A-T ett möte mellan dessa aspekter, och i förlängningen delar som främjar varandra.

Det är också därför jag gillar att arbeta i gränslandet mellan redaktionellt inspirerade upplägg och SEO-styrt innehåll – där strukturen är tydlig, informationen håller och språket lever.

Den semantiska friheten – när Google blir mänskligare

En annan aspekt som gör SEO-fältet så spännande just nu är hur mycket semantiken har förändrats.

För bara några år sedan behövde man använda exakta sökord om och om igen för att Google skulle förstå sammanhanget. I dag räcker det med variationer, synonymer och närliggande begrepp. Google har blivit bättre på att förstå mening snarare än matchning.

Det betyder att skribenter i dag har större frihet än tidigare. Man kan skriva naturligare, låta språket ta plats och ändå uppnå samma – om inte bättre – SEO-effekt.

Jag tycker det är en befrielse. För det innebär att en bra text fortfarande är en bra text, även inom SEO. Om texten är tydlig, relevant och engagerande kommer algoritmen att förstå den med eller utan nyckelord som upprepas till punkt och pricka i enlighet med en förutbestämd procentsats.

SEO som ett mänskligt språk för människor

I grunden handlar SEO om språk och språk är levande.

Det som fungerar för en sajt eller bransch kan vara meningslöst för en annan. En reseblogg kräver andra rytmer än en teknisk guide. En pysselsajt talar till läsaren på ett annat sätt än en nyhetssida.

Jag har kommit att se SEO som ett slags språkekologi. Alla delar hänger ihop – från struktur och sökfraser till ton och berättelse. Och inom det systemet finns utrymme för variation, nyanser och till och med motsägelser.

För mig är det det som gör fältet så lockande. Det finns ingen slutgiltig formel, bara ständiga försök att hitta en balans mellan algoritmens logik och läsarens upplevelse.

En öppen disciplin i ständig rörelse

SEO är ibland beskrivet som tekniskt, men jag upplever det som något djupt mänskligt. Det kräver intuition, lyhördhet och en känsla för språkets rörelse.

När jag arbetar med texter som ska ranka handlar det lika mycket om att förstå läsarens behov som att förstå Googles signaler. Det är egentligen samma sak: Båda försöker tolka mening, sammanhang och relevans.

Så även om jag just nu sitter och skriver enligt en bestämd nyckelordsmall tänker jag på allt det andra som pågår parallellt, nämligen på kreativiteten, semantiken, rytmen. För SEO är inte bara en enda metod. Det är ett ständigt samtal – mellan människa, språk och maskin.

När kitteln bubblar: Färgstarka idéer skapade i Midjourney

Inför halloween ville jag skapa något som kändes både festligt och magiskt – bilder som kunde fungera som inspiration till nya projekt, målningar och pyssel. Jag började experimentera i Midjourney med tanken på en häxkittel fylld av färger, som om den bubblade över av idéer. Resultatet blev en serie abstrakta bilder i akrylstil där pointillismens prickar fick symbolisera bubblorna som stiger ur kitteln.

Från prompt till bildidé

Arbetet började med en enkel prompt: A cauldron filled with colorful bubbles, abstract acrylic painting, pointillism style. Men det var först när jag började justera färgtonerna och ljuset som bilden började leva. Jag testade olika kombinationer – allt från djupt midnattsblått till varmt orange och glödande gult – för att få känslan av att färgerna rörde sig, som en trolldryck i rörelse.

kittel med pointillistiska bubblor akryl målning inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Att skapa på det här sättet är lekfullt och experimentellt. Jag tycker om att se hur varje förändring i prompten påverkar kompositionen: Hur bubblorna dansar uppåt, hur färgerna smälter samman, hur ljuset förändrar stämningen. Det känns lite som att stå i ett eget digitalt ateljérum där färgerna blandas framför en.

När AI blir ett verktyg för inspiration

Jag ser de här bilderna som modeller – som utgångspunkter för eget skapande. Midjourney gör det möjligt att snabbt testa uttryck som annars hade tagit timmar att måla fram och på så sätt får jag nya idéer till hur jag kan arbeta vidare med riktiga färger och penslar.

Det var just den här blandningen jag ville åt, det vill säga något mellan digital fantasi och traditionellt måleri. De målade bubblorna påminner om prickar av akrylfärg och det var viktigt för mig att få till den där taktila känslan – nästan som om färgen verkligen ligger tjockt på duken.

Konststudier inför nya projekt

När jag arbetar med Midjourney inför sådana här teman försöker jag tänka som en målare. Jag analyserar kontraster, testar balans mellan ljusa och mörka partier och ser hur färgkombinationer påverkar bildens rytm. Det är samma process som när jag målar för hand – bara snabbare och med fler möjligheter att experimentera.

halloween målning kittel bubblor pointillism akryl
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Jag har även börjat studera konst och form på djupet, såväl i teori som praktik, för att bättre förstå hur jag kan översätta mina idéer mellan digitalt och fysiskt skapande. Genom att kombinera dessa världar blir det lättare att se vilka motiv som faktiskt fungerar även utanför skärmen.

Halloween som kreativ verkstad

Det finns något särskilt med halloween som tema – färgerna, stämningen samt kontrasterna mellan mörker och ljus. När jag arbetade fram dessa kittlar ville jag fånga mystiken, glöden och glädjen i att skapa något som både är festligt och lite kusligt.

Bilderna fungerar nu som inspiration för allt från akrylmålningar till pysselidéer. Det går att hämta detaljer ur dem – färgskalor, former, mönster – och använda i egna projekt. Det är just den möjligheten jag tycker mest om med Midjourney, nämligen att bilderna inte stannar i det digitala utan väcker lusten att skapa vidare.

När idéerna bubblar upp

Känslan efteråt är samma som efter ett riktigt bra målarpass – man vill bara fortsätta. Häxkittlarna blev startpunkten för flera nya serier med färg, rörelse och ljus i fokus. Varje prompt leder till en ny tanke och varje ny bild blir en sorts skiss inför något större.

abstrakt akryl kittel målning med virvlande bubblor
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Att arbeta på det här sättet är som att stå vid sin egen kreativa kittel och se idéerna bubbla upp, en efter en. Det är precis det jag vill nå i mitt skapande – att låta fantasin koka över och se vad som händer när man blandar pyssel- eller konstnärsmateriel och nyfikenhet i samma gryta.

Karaktärerna som vuxit med mig – och nu fått liv i bild

Det är något särskilt med projekt som man inte gör för någon annan än sig själv. Projekten där man får vara nörd, drömmare och perfektionist i ett. Nyligen blev jag typ klar med ett sådant. Ett hjärteprojekt som jag arbetat med sedan förra hösten – utan deadline, utan publik, utan krav. Bara jag, mina karaktärer och en envishet som inte riktigt går att förklara.

Det handlar om en fantasyvärld jag burit med mig i många år. Karaktärer som följt mig sedan jag var fjorton och jag första gången började spela rollspel, som vuxit med mig, fördjupats, förändrats – och som på något sätt alltid finns där i bakhuvudet.

fantasy purpurklädd kung i regel miljö bild inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI
Kan en kung vara kung utan att tyngas av allvaret?

Jag skulle kunna säga att karaktärerna fått egna liv, men det är kanske snarare så att de blivit speglar. Av idéer, känslor, skeenden. Av mig själv, i olika skeden. Jag går inte in på alla detaljer – det vore för personligt. Men jag visar ändå något, för med bilderna har jag faktiskt blottat mer än jag trodde.

Jag har använt Midjourney för att visualisera karaktärerna och processen har varit både rolig och pysslig. Midjourney är ett AI-verktyg som kräver tålamod, öga för detaljer och en vilja att testa igen – och igen – tills det sitter.

kvinnlig magiker och kunglig rådgivare fantasy karaktär bild
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Men när det sitter, då sitter det. Bild efter bild, nyanser efter nyanser, har jag ringat in något som jag sökt efter länge. I dag fick jag äntligen till den kvinnliga karaktären precis som jag ville ha henne. Hon var den sista pusselbiten i den större helheten, och kvinnor är verkligen inte det lättaste att göra.

Det är något ömt i karaktärernas möte på den inledande bilden, tycker jag. Den manlige karaktären är kung, den kvinnliga en magiker och lärd rådgivare – och sedermera hans maka. Deras värld är ett slags fantasymix av antik och medeltida arkitektur, med kungliga salar, magiska symboler och tyst historia i stenarna. Karaktärerna har sina egna resor, sina egna inre konflikter. Men det är förstås i det gemensamma de riktigt lyser.

leende kung fantasy karaktär bild inspiration
Bild: S M Jönsson med hjälp av AI

Det vackra med att skapa för sin egen skull är att det inte behöver bli färdigt. Inte egentligen. Jag kanske kommer att återvända till fantasyvärlden och dess karaktärer igen. Bygga vidare. Justera. Göra om. För det är ju det vi gör, vi som lever nära våra idéer. Vi sätter formen, men vi lämnar också en dörr öppen.

Och just nu känns den dörren vidöppen – som om karaktärerna väntar där inne, redo att fortsätta sin historia.